Länktips

Vill gärna tipsa om en sida där massor av viktbloggar är med och där man kan se vem som gjort ett inlägg nyligen. Ett toppenbra ställe att finna inspiration av andra som jobbar med vikten. Klicka dig in här vetja! Jag har själv surfat runt och fastnat i en massa fina inlägg från tjejer och killar runt om i landet. Det är farligt med internet. Så lätt att fastna och bara klicka sig vidare…Det är liksom oändligt, det dära internetet…

Fick en fråga (eller som ett kinderägg, tre i en liksom :-)) häromdagen i kommentarsfältet som lyder: Du har väl tagit bort överbliven hud? Vad händer med huden nu när du har gått upp i vikt igen? Stramar det?

Svar: Jag tog bort hud på magen för två år sedan. Men operationen lyckades inte helt och det blev en hel del hud kvar, så det har liksom funnits hud kvar att “spänna ut igen” eller hur man ska säga. Jag har fått ny operationstid två gånger för att rätta till det kvarvarande, men eftersom att jag gått upp i vikt istället för hållit vikten så har jag inte kunnat genomföra operationen och slutgiltigt få den där “platta” magen (eller i alla fall en mage utan häng). När jag är tillbaka på 65 kg kommer jag att genomföra operationen igen, men jag längtar inte. Det var inte roligt. Alls.

Råttjakt

Hade precis en man här på besök. Han var här för att kika på våra golv, vi behöver hjälp med att slipa två gamla trägolv (entréhallen och mitt blivande skrivarrum på övervåningen). Alla golv på nedervåningen fixade vi när vi köpte huset (det låg gammalt vinylgolv + heltäckningsmatta överallt) men missade då att det även fanns ett trägolv i hallen långt under alla lager av annat så det blev inte fixat då. Men nu börjar jag ledsna på halvfärdiga golv och beställde alltså hembesök av en firma från trakten som kan hjälpa till.

När vi går upp för trappan till övervåningen för att kika på nästa golv så rynkar sig min näsa. Det luktar lite konstigt. Så jag säger:
- Luktar det inte lite konstigt här?
- Nej det är nog bara en död råtta.
- Jahaaaaaaa sa jag, är det baaaraaaa en död RÅTTA? Nämen dåså…!

Sedan gick vi ner och han fortsatte babbla på om lack och betsning (jag vill ha vita trägolv på övervåningen för att det ska bli så ljust som möjligt). Och det enda jag kunde tänka på var den döda råttan som bestämt sig för att dö någonstans i vårt hus. Så fort han åkt gav jag mig ut på musjakt. Eller råttjakt kanske jag ska säga. Han sa ju råtta…

Jag letade och letade, men fann ingenting. Förutom lukten som är som starkast just i det rum som jag ska ha som skrivarlya. Förmodligen har den lilla rackaren lagt sig i väggen och då är det inte mycket att göra än att vänta ut att lukten försvinner har jag förstått nu när jag surfat runt på internet för att hitta svar på “död+råtta+lukt”. Kanske finns det någon bloggläsare som bär på några bra förslag? Droppa dem gärna i så fall :-)

Happy Pride

Äntligen är ordningen återställd och jag är åter med en fungerande dator. Att blogga med min telefon har jag ännu inte lyckats med (men om någon är bra på I-phone/Wordpress så hör av er med instruktioner hur jag ska bete mig för jag fattar inte, trots att jag läst om det på flera sidor på nätet…).

Jag är på landet. I Stockholm går startskottet för Pride i dag. Men jag är som sagt på landet. Har ordinerats vila och medicin denna vecka och återbesök på fredag på grund av magen. Och eftersom att det lätt drar i pridetarmen om man är i stan så bestämde jag mig för att åka till landet. Det bästa stället att vila på. Finns liksom inte så mycket annat att göra här. Än att vila. Bara vara. Kanske gör jag något stopp på Pride i slutet av veckan, veckopasset är inköpt för länge sedan och det känns ju lite sådär att slänga 800 i sjön, men vad gör man inte för hälsan?

För tre veckor sedan gjorde jag en omstart när det gäller viktminskeriet, det har blivit ett gäng bra dagar och några mindre bra dagar (som livet själv med andra ord). I dag tog jag fram måttbandet för att se om det hänt något med midjan på de här 21 dagarna. Och det har det. Nu visar måttbandet 100 cm. För tre veckor sedan 104 cm. Glad i hågen ställde jag mig även på vågen för att få en siffra att förhålla mig till också (vägde mig inte för tre veckor sedan så jag vet inte hur mycket jag minskat) och den visade på 81 kg. Så nu vet jag var jag står. Och vad jag har framför mig. Ett totalt minus på 16 kg. Och de ska vara borta före påsk då vi troligtvis drar till N.Y på tjejresa, och vad passar bättre än att skaffa sig en ny vårgarderob just då, och 16 kilo lättare. På bilden ovan syns jag förresten i en outfit från N.Y - kofta från Calvin Klein, jeans från Tommy Hilfigher, topp från Michel Kors och skor från Nike. Allt inköpt nu senast.

I fredags kom Maria hem från Wien. Hela helgen har vi ägnat åt att umgås, varit ute och ätit brunch, gått på bio, ätit middag hos Marias föräldrar, druckit islatte i vårat fina uterum medan regnet slagit mot de stora fönstren, handlat ägg och annat livsnödvändigt på Ica Maxi och pratat, pratat pratat.

Nu är jag som sagt på landet (Maria jobbar hela priden och är kvar i stan, och sonen ville också vara hemma) och ikväll blir det middag hemma hos min mamma dit även min syster kommer med sin stora mage (hon ska ju få en liten tös i början av augusti) och sin man. Har inte sett magen på ett tag så det ser jag verkligen fram emot :-)

Två frågor

Ojsan hejsan vad det väller in frågor som jag kan göra videoinslag om. Eller nej. Det gör det inte. Men två frågor har jag fått som jag försöker fundera lite på innan jag gör ett nytt videoinlägg. De två frågorna är:

1. Vem fan tror du att du är?

2. Hur äter du?

Spänningen är olidlig. Vem fan är jag?

Tiden

Tiden går så fort. Jag hinner inte riktigt med. Sitter här i soffan och inser att jag inte har kollat igenom alla bilder vi tog i USA än, trots att det snart är en månad sedan vi kom hem. Men nu har jag snabbscannat dem och bjuder på några bilder från de sista underbara dagarna i SF.

Den här bilden togs från Alcatraz när vi var där och besökte det mytomspunna fängelset. Jag tycker att vyn över staden San Fransisco är så fin därifrån. Man förstår liksom höjden på backarna när man ser de spikraka gatorna som letar sig rakt upp mot himlen från den här sidan sett.

Det blåste mycket. Alltid. Och hela tiden.

De två sista dagarna hyrde vi bil. Självklart en cab, och självklart en stor och fin bil av samma märke som vi har här hemma (Chrystler). Den här var dock av senaste modell. Och inte guldfärgad som synes.

Och gissa vart vi åkte första dagen med bil? Jo till ett aquarium. För att titta på fiskar. Nu kan man nästan tro att vi är fiskgalningar. Men se det är vi inte. Det bara blev så (en taxichaffis hade tipsat oss om det här stora fantastiska stället med jättemycket fiskar). Jag tyckte att stället sög och efter att vi blivit blåsta på många hundralappar i inträde så stack vi ganska snart därifrån.

Fast jag plåtade lite innan vi for. Det är något magiskt med maneter. Eller hur?

Här poserar jag förresten i en av de nya klänningarna jag köpte på resan. Den var lite liten (tuttarna håller ju på att trilla ur) så jag har inte använt den dess mer. Tyvärr. För den var sjukt dyr.

Det bästa av allt var att det fanns rosa flamingos på stället. Lovely!

Apropå ingenting så bjöds vi på vackert väder och varm skön sol de sista dagarna i Kalifornien. Tur för oss som körde runt utan tak.

Självklart for vi över Golden Gate. På andra sidan besökte vi några små söta städer och turistade runt med kameran redo.

Vi avslutar den här bildserien på lite hus från San Francisco. Det fanns många hus jag kunde tänka mig att bosätta mig i. Framför allt alla de små söta rosa “lådorna”…