Polisärende

Alla föräldras mardröm utspelade sig hemma hos oss igår kväll i Nacka. Jag och Maria kom hem vid halv sjutiden. Ingen Robin var hemma och han hade inte kommit hem efter skolan. Maria lagade oss middag och vi väntade på Robin. Vid halvåtta började oron stiga och vi tog fram klasslistan för att börja ringa runt till hans kompisar. Det var lite märkligt att Robin inte hade ringt hem och sagt var han hade gått, och mobilen hade han typiskt nog glömt hemma på laddning på morgonen så vi kunde inte nå honom via den heller. Att han var borta så här länge kändes inte alls bra, eftersom att vi vet att ingen av hans vänners föräldrar skulle låta honom vara hos dem så länge utan att ringa hem och kolla att det är ok. Vi bor som tur är i ett område där man ser efter varandra på ett fint sätt.
När vi till slut hade manglat oss igenom klasslistan så var hysterin mycket nära. Den enda information vi fått fram var att han lämnat skolan på sin cykel 14,10 – ensam. Han hade alltså inte åkt hem till någon klasskompis. Flera av vännernas föräldrar erbjöd sin hjälp – att åka ut och leta i sina bilar, ringa runt osv. Själv ringde jag polisen för att höra om det varit någon olycka eller något annat. Polisen tog ”försvinnandet” på allvar och vi hade tät kontakt på telefonen. Maria var ute och åkte i vår bil och letade. Till sist så skickade polisen hem en polisbil till mig (vid det här laget så var jag hysterisk) och samtidigt som de körde in på gårdsplanen så ringde Maria – hon hade hittat honom hos en kompis spelande tv-spel. Den här kompisens föräldrar var inte hemma (och kunde därför inte skicka hem honom) + att deras telefon hade legat av så det var därför ingen svarat när vi ringt hem till dem. Så jag pratade lite med poliserna och när de skulle till att åka kom Robin precis hem ganska skamsen och generad över uppståndelsen. Tror inte att han kommer att ”glömma” ringa hem och berätta var han är någonstans i framtiden.
Men vilken pärs, jag hade hög puls i timmar efter att han hade kommit hem…

Barnet

Kommentera gärna!