Uppvaknande

Igår kväll slog det mig med våldsam kraft att jag bara har 0,9 kg kvar att gå ner tills det kommer att stå något med en 8:a först på vågen. (Ja jag vet att min reaktionsförmåga i det här fallet inte är vad den borde :-) )
Alltså att jag, JAG skulle väga något på 80 kg, om BARA 0,9 kg. Jag blev alldeles stum och började nästan gråta. Jag kan ärligt talat inte ens minnas att jag någonsin i hela mitt liv har vägt något på 80 kg. Jag slutade nämligen att väga mig när jag vägde 65 kg och slutade nian, tills den dag jag vägde in mig på viktväktarna 11 mars 2004 på 145 kg.

Det är så märkligt att man känna så stor rädsla för allt detta nya som kommer mot en så “snabbt och hårt”, nya insikter och ett nytt liv. Jag har alltid varit “den där feta tjejen” och nu är jag nere på snart något på 80. Det känns ibland som jag är en bluff, eller att jag snart ska vakna upp ur den här drömmen och fortfarande vara “den där feta tjejen”.