Min fina vita Sandtröja…

På väg från ett möte idag så spillde jag ner min nya fina vita Sand-tröja med kaffe. Jag blev verkligen jätteledsen, satt på mitt rum och grät tills min chef kom in alldeles bestört och frågade vad som hade hänt. Något med min familj? Min son? En olycka? Plötsligt kändes min ”sorg” så fjuttig. Även om den här tröjan har betytt jättemycket för mig eftersom att jag känner mig FIN i den så är den ju trots allt ingenting att gråta över (även om den kostade massor), jämfört med om något hänt min familj. Jag försökte få bort fläckarna med diskmedel och varmt vatten, det funkade inte. Jag ska försöka tvätta den i klorin eller något annat miljö-o-ovänligt preparat senare under kvällen. Lite miljöförstörelse är det värt (eller inte) att få tröjan ren. Åh så deprimerande! Tur var att jag hade med mig träningsväskan till jobbet idag, så jag kunde ha min chockrosa tränings-svett-absorberande-tröja på kontoret :-(. Flera har kommenterat att jag var så fin i den rosa färgen och ”du ser så slank ut”. När de sett min ilskna blick över faktumet att jag sitter i rosa i stället för i vitt så har de beklagat. Såklart. Stackare – jag är inte lätt att tas med i dessa dagar.

Tröja i blekningsbad

Igår när jag var och handlade så stod jag helt plötsligt vid plockgodiset med en liten påse i min hand. Döm om min förvåning när bit efter bit ramlade ner i – min – påse…? När jag insåg vad som var på väg att hända ställde jag ifrån mig påsen. Vände på klacken, gjorde en helomvändning och stod där igen – och – plockade i en NY påse! För att ytterliggare en gång ställa ifrån mig påsen (med godis i) och vända, den här gången mer eller mindre sprang jag ifrån godishyllorna. Vill bara förklara om någon stöter på en massa påsar med godis i drällandes på ica, då är det mitt fel. Jag ber så mycket om ursäkt till personalen och Karamellkungen vars godis inte blev uppätet ;-) . Ja, jag blir lite full i skratt när jag tänker på det.
Tänk om det var så när man kom till sin affär för att handla, såg små godispåsar ståendes här och var. Då skulle man ju fatta att det har varit minst en viktminskare i närheten som har varit duktig – och då kanske det kan smitta av sig på oss andra?
Ett hemligt tecken från en kämpare till en annan helt enkelt :-)

Kommentera gärna!