Sista mötet

Då har man en gång för alla klivit av sitt ideélla engagemang som styrelsemedlem i föreningen Stockholm Pride. Istället är jag numera en del av valberedningen efter årsmötet jag nyss kommit hem ifrån. Det känns otroligt skönt att ha tagit steget bort från styrelsearbetet, eftersom att jag har känt att tiden inte riktigt har funnits till så stor del som jag skulle vilja om jag skulle kunna göra ett bra arbete för föreningen. Nåväl, Pride finns ju kvar, och jag också, bara inte i den form som jag haft de senaste åren. Käns skönt att inte ha ansvaret för festivalens varande längre .

Helgen har varit fantastisk på landet. Solen har skinit och värmen har gjort att det verkligen har känts som att våren är här, eller i alla fall inte särskilt långt borta. Lördagsmorgonen startade med en ”före frukost promenad”. Morgonstund har guld i mund, allra helst före 8! Vid lunchtid åkte vi iväg och åkte skidor hela familjen – 5 km på längden. Hejja oss! Jag ramlade 3 gånger :-( … Men det var ändå underbart. Förmodligen var detta säsongens sista skidfärd. Solen låg på så varmt på sina ställen att spåret nästan var på väg att försvinna. En grötig snösörja i spåret, men på sina ställen hårt packad med skinande isblanka spår. Efteråt firades våffeldagen (Vårfrudagen) med ett lass med våffor (fibervåfflor med kesella, istället för vanliga våfflor med grädde – så lite nyttigare än det ordinarie alternativet). Det var vi väl värda. Yes!

Söndag morgon vaknade jag däremot och kände mig ordentligt risig, så det blev en kort promenad, ca 20-30 minuter i maklig takt, sedan lade jag mig raklång tills det var dags att åka. Småfebrig och ont i halsen har sedan följt mig resten av dagen. Strax innan vi skulle åka så hittade Maria konstiga små kluttar i vårat skafferi på landet. Fler och fler kluttar, och fler och fler snyltade paket. En mus hade tagit sig in i skafferiet. Haft kalas och sedan lagt sig för att dö på nedersta hyllplanet, tjock och förmodligen väldigt mätt. Vi tömde skafferiet och säkrade de varor som inte var ätna på i glasburkar. Musen fick Robin ta hand om. Han sa att den fortfarande var mjuk, vilket skulle kunna tyda på att kalaset fortgått hela helgen och att han alldeles nyligen avlidit av antingen alkoholförgiftning (han hade tuggat i sig ena hörnet på rödvinslådan och en del rödvin hade runnit ut) alternativt tuggumiförgiftning då en stor del av ett hubba-bubba-paket var uppätet. Vidare kan konstateras att tortellini är något som vår lilla husmus gillade. Han hade även ätit the, kryddmixar och lite annat smått och gott den lilla gormanden. Må han vila i frid!

Sonen börjar bli lång

Kommentera gärna!