Stegräknare

Jag är uppenbarligen något förvirrad efter semestern trots allt. Idag skulle jag ringa en person och boka tid för intervju och erbjöd personen att välja mellan onsdag eller torsdag kl 13. Personen påpekade då att ”det är onsdag i dag eller menar du nästa vecka”. Shit pomfrit tänkte jag. Det är redan onsdag. Om människan inte hade sagt något så hade jag totalt glömt att jag hade 3 (!) intervjuer inbokade i dag under eftermiddagen. God dag yxskaft liksom.

Jag har en stegräknare numera. I själva verket har jag fyra stycken, men tre av dem har legat i björkskåpet hemma i hallen sedan urminnes tider. En av dem har jag numera sittande på min höft. Jag håller på att testa en ny sort som vi kanske ska använda här på Migrationsverket. De andra tre som ligger hemma har jag aldrig lyckats få att fungera och egentligen inte brytt mig särskilt mycket om.Men nu, nu är jag helsåld på att hålla koll på stegen. Enligt Folkhälsoinstitutet så är rekommendationen att man ska gå 10 000 steg per dag. Det motsvarar ca 8 km. När jag var på Lanzarote så var det inga problem att hålla sig på rätt sida av den rekommenderade gränsen. Men nu, när jag jobbar så måste jag planera in hur jag ska göra för att få stegen att flyta på. En normal arbetsdag (enligt de tre dagar jag än så länge har jobbat) så kommer jag bara upp i ca 6000 steg. Kan i ju för sig bero på att min tjänst är ganska administrativ och inte kräver särskilt långa färdsträckor under dagtid (mest i trappor).

I går när jag missade pendeltåget in till stan och såg att inte nästa tåg skulle komma förrens om 15 minuter så passade jag på att knata fram och tillbaka på perrongen för att få fler steg på räknaren. När jag väl kom till stan så bestämde jag mig även för att gå från T-centralen till Slussen för att få ytterliggare steg. När kvällen kom hade jag gått drygt 12 000 steg. Välbehövligt med tanke på att jag åt både tårta och kaka igår.

Men det som jag tänkte på är verkligen hur bra det är med en stegmätare. Man får koll på att man rör sig vad som är MINST rekommenderat och får alla möjligheter i världen att ”tänka om”. Tex när man missar tåget. Varför då stå och frysa när man kan gå? Jag tror inte att jag hade gått den där kvarten extra om jag inte haft stegräknaren. Jag tror till och med att detta kan hjälpa mig i min viktminskning, eftersom att jag uppenbarligen har ett nytt dagsmål att komma upp i. I dag tog jag tex en sväng på lunchen – BARA för att få ihop stegen (och fick en nypa frisk luft på köpet). Så dagens rekommendation: Skaffa en stegräknare, fäst den på höften, gå! Det är mer motiverande och vanebildande än man kan tro :-) – åt det positiva hållet!

Kommentera gärna!