Märkena bleknar

Mina blåmärken på händerna har nästan helt bleknat efter huggen med nålarna där droppet skulle sättas. Skönt, det betyder ju att det går framåt :-) både tidsmässigt och läkningsmässigt. Snart är hela den här operationsresan ett minne blott och bara några ärr på magen kommer påminna om vad jag gått igenom.

Apropå ärr på magen så kanske man kan tycka att det är hemskt att ha ett långt ärr från sida till sida och ett ärr upp till naveln. Men för mig är det rena rama himmelriket med så lite ärr. För innan operationen så hade jag ett långt ärr från naveln och ner hela vägen efter katastrofsnittet när Robin skulle ut fort som tusan för att inte kola vippen där på förlossningen (fanns ingen tid för något fint bikinisnitt där inte). Samt att nästan hela mitt blindtarmsärr är borta, bara en liten bit av det ärret är kvar. Resten är borta. OCH inte nog med att de gamla ärren är borta och ersatta med nya. All min överskottshud liksom drogs ihop vid de här två ärren. Vilket gjorde att jag dels såg ut att ha en rumpa framtill (två skinkor) och vid blindtarmsärret så det ut som två korvar som låg. Men nu, nu minsann så är min mage ingen rumpa längre, den är visserligen inte platt, men den är slät, och randig . men bristningarna är ju inget man kan göra något åt. De får påminna mig om tidigare vanor och fortsätta hänga med. Som sagt. Ränderna går aldrig ur!

Kommentera gärna!