Att vakna på den rätta sidan

Grannarna hade en ljudlig fyllefest här på gården i natt. Jag har aldrig hört på maken på ljudnivå. Och när de började skjuta raketer mellan bostadshusen så det lät som någon släppte bomber, ja då klev Maria upp och kika ut genom persiennen. Då ett flertal grannar uppenbarligen reagerat och ringt efter ”hjälp” så kunde Maria krypa tillbaka i sängvärmen. Sedan somnade hon. Själv låg jag vaken ett tag till och ”bevakade” festen. Jag blir verkligen stressad av fulla människor som inte riktigt kan ta hand om sig, jag vill liksom ha ”koll” på att ingenting händer. Ligger stel som en pinne i sängen och försöker ”se” framför mig vad de gör, vara ett steg före, så OM de nu skulle skjuta en raket in i vårat sovrum, skulle kunna ta skydd. Jag förstår ju att detta är helt osannolikt (att jag skulle hinna ta skydd om det kom en raket farande genom fönsterrutan) men ändå. Det är nog rädslan för människors irrationella beteende som skrämmer mig. Förmodligen spår från min tidigare PTSD (Post traumatisk stress symptom) som jag fick efter att ha levt med en person som var väldigt oberäknelig. Nog om det det.

I morse vaknade jag däremot. PÅ SIDAN. Och jag blev överlycklig! Efter att ha legat på rygg i 11 dagar utan att ha kunnat lega på något annat sätt så har jag verkligen längtat efter att kunna ligga på sidan (min favvo). Det gör ganska ont i ryggen av att ligga på samma sätt en längre tid (inte bara på natten), och jag har vid några tillfällen försökt välta över på sidan, men det har inte funkat. Men i morse så vaknade jag alltså så, och det kändes helt ok. Tills jag klev upp. Och knivarna högg i magen, högg och sågade. I med friska alvedon och sedan upp och berätta för Maria som stod och gjorde sig i ordning för att åka till jobbet (hon har haft möten hela helgen igen) ”jag vaknade på sidan, jag vaknade på sidan” sa jag och log som en sol :-) .

Kommentera gärna!