Konvalescentdag
Har mått riktigt bra idag. Har endast behövt ta alvedon EN gång. Är inte det ett framsteg så säg (ordinerad 4 gånger / dygn). Sov tills jag vaknade, då var Robin fortfarande kvar hemma, trots att skolan snart skulle börja, så efter att jag jagat iväg honom med lite smågroll så åt jag frukost och sedan kröp jag tillbaka i sängen och somnade om. Sov tills mamma ringde och väckte mig. Vi babblade på i en halvtimme eller så om allt och ingenting. Har jag berättat att hon har ett katteri? Och håller på med norska skogkatter? Nåja, här är hennes hemsida i alla fall. Just nu har hon tre ljuvliga kattungar som behöver ett nytt hem :-) . Kika in och bli förälskad vetja.
Väl hemma efter min 2600 steg långa promenad ner till Kaveln där sopplunch intogs så satt jag och jobbade lite med ditt och datt i Livsvinst och sedan packade jag dagens leverenser av stegräknare och satte mig och vänta på att Robin skulle komma hem. Vid halv sex hade jag fortfarande inte fått tag på honom. Och kl 18 töms brevlådan närmast oss (finns en låda som töms kl 20 men det är svårare att ”tvinga” dit honom och posta än till den närmaste lådan, i vanliga fall postar jag ju själv såklart). Så efter noga övervägande så klädde jag på mig ytterkläderna för andra gången den här dagen. Tog rullväskan med tjugotalet räknare och gav mig iväg till Ica Maxi. När jag postat så gick jag in och satte mig för att vila på en bänk. För att sedan bestämma mig för att ta en sväng in på affären och göra en äkta ”Joannamiddag” (Maria var på kurs hela kvällen). Sagt och gjort, in där och köpte en grillad kyckling, en avokado och en Philadefiaost 5% och en dinkelimpa. När jag var färdig med inköpet av de fyra varorna var jag ganska slut och slog mig ner på samma bänk igen för att samla kraft för att ta mig hela vägen hem igen. Och där blev jag sittande. Hittade ingen kraft. Den var borta. Och inte hade jag någon mobil med mig heller så jag kunde ringa efter taxi (800 meter hem?). Så när jag nästan helt gråtfärdig, en halvtimme senare, så satte sig en barnfamilj på bänken brevid med ett gallskrikande barn och som en skänk från ovan fick jag en spark i baken och kraft nog att ta mig ifrån illvrålandet. Tack för det. Familjen.
Totalt antal steg ca 6000. Lite i överkant. Igen.
Kommentera gärna!
Publicerat: 2008-02-18 |
Författare: Joanna Hagströms |
Kommentarer: 6 
Men Joanna! Du måste ta det lugnt! ;) Vart hade Robin tagit vägen? Har tänkt på en sak som jag måste fråga dig. Hur många stegräknare har du lyckats sälja hittills? Hoppas att du kan ta det lite lugnare imorgon! *kram*
Nästa gång ta med dej mobilen kan vara bra att ha.Varför måste du vara så duktig och bara ta 1 alvedon när du är ordinerad 4.
Ta en lugn dag i morgon i solen med en bok och kopp kaffe.
Vet hur det är att vara konvalescent. Man vill så mycket men orken räcker inte. Sköt om dig ordentligt nu och ta det försiktigt.
Hörru, kära Joanna, jag håller med föregående talare. Du är ju en coach, för höge farao, = god förebild. Den enda ”vinsten” med att vara duktigast och bäst är hjärtkrångel och i värsta fall döden.
Varför i helsike illfänas du med att ånga på i 220 när du inte behöver och, vilket är viktigast, absolut inte ska?
Du är en absolut älskansvärd och fullt ut duglig person även med din nyopererade mage, knäppskalle!!
halloj!
Förstår att inlägget kanske gör någon orolig. Och det var såklart inte min mening. Utan istället vill jag bara beskriva min vardag så som den ser ut. Och vara så ärlig jag kan – för även som coach, så är man inte mer än människa. En fullständigt normal typ med fel och brister.
I dag ska jag ta det betydligt lugnare. En kort promenad runt kvarteret är allt det blir idag då jag måste bli liggande stora delar och ”lufta” min navel eftersom den har fått en läskig infektion. Kan därför inte ha gördel på mig, och kan därför inte vara så rörlig som jag skulle önska.
När det gäller alvedonen så ska man ju inte överdosera om de inte behövs, så där ser jag mig inte som ”duktig” som låter bli. Utan bara anpassad efter smärtverkligheten :-)
Kram till alla!
Joanna
Hej,
Gick in på din systers sida. Har själv en (hade två, men mamma katt försvann:() norsk skogskatt. Dom är helt bedårande och hade jag bara haft möjlighet hade jag hämtat allihop :)
Blir som så många andra riktigt imponerad av din kamp. Fortsätt kämpa, du gör ett fantastiskt jobb!