Vågen
Torsdag betyder ju vägningsdags. Så även idag. Klev upp på vågen och njaaäe, den rörde sig inte, eller njaaäe, kanske lite uppåt i så fall. Jag kastade ju ut digitalvågen (nej jag kastade inte ut den men jag slutade använda den) och väger mig numera på en gammal hederlig sak med sifferbricka som snurrar upp till rätt vikt. Jag bestämde mig för att inte använda digitalvågen på ett tag då den gav mig ”hektoångest”. Alltså, den visade ju minsta lilla hekto upp eller ner och eftersom att min viktminskning inte är precis rasande på något vis så var det väldigt frustrerande att se ett miniplus eller ett miniminus. Därför gjorde jag mig tillfälligt av med digitalvågen. Det fina med min gamla våg från landet som jag tog hem, det är att den visar hela kilon, och att man kan ”ana” sig till ett halvt kilo. Det är därför jag låter osäker när jag säger att jag inte vet om jag gått upp något hekto eller om jag står still. Eftersom att det bara är en nyansskillnad så kan jag dessutom VÄLJA att jag inte har gått upp ett eller två hekto den här veckan. Utan jag väljer att jag står still.
Förstår du hur jag tänker kring vågen? Att det inte är det enstaka hektot upp eller ner, vecka för vecka som är det avgörande? Utan det långa perspektivet. Varje hekto är naturligtvis värdefullt i det långa loppet, men att hetsa sig vid vågen och bli besviken för ett ynka hekto upp en vecka. Det gör ingen lycklig.
Förra året gick jag ner totalt 8 kg. Det är mindre än ett kg per månad. Men inte hänger jag läpp för det. Jag vet nämligen att det i det långa perspektivet så är 8 kg helt fantastiskt. Men du kan ju tänka dig hur många veckor av årets 52 veckor som det inte var ett minus på vågen förra året. Och jag gav ändå inte upp. Utan jag bytte strategi, eller rättare sagt, jag bytte våg, och blev därmed lite snällare mot mig själv.
Kommentera gärna!
Publicerat: 2008-02-21 |
Författare: Joanna Hagströms |
Kommentarer: 5 
Nä, Joanna, du har så rätt. Du gav aldrig upp och därför är du en sådan stor (men liten i kroppen :-)) inspiration för mig och massor av andra. Det är mot det målet jag strävar, att börja se helheten istället för vecka för vecka. Tack för att du delar med dig av din vardag för du inspirerar, inte bara till ett mer aktivt liv utan även till en mer sund inställning till viktminskning.
Kram!
Du har alldeles rätt inställning! Jag tror att många bantningar gått i stöpet när folk tröstätit och gett upp när vågen stått stilla någon vecka. ”Då kan man lika gärna skita i det…” Nej, det handlar om att kunna tänka mer långsiktigt – som du.
Du är klok flicka du… ;)
Kram
Först och främst jättekrya på dig från infektionen – och nu tar du det lugnt *förmanar snällt*.
Vill inte ha någon rapport om att du är ute och går förrän tidigast måndag :)
…
Sedan bra strategi med vågbyte.
Ja det gäller att förnya sig och hitta nya vägar för att känna motivation, jag själv införde som sagt brödstopp i måndags och har gått ner 1.9 kg på det!! jag sporrar mig med att väga mig varje dag och rapporterar på min hemsida – tidigare hade det gett mig prestationsångest, men nu känner jag nu j-ar ska jag lyckas få till ett litet LOSS!!
….
Ska till doktorn, min hosta har förvärrats och de är oroliga att min astma slår till med en lunginflammation eller katarr – så nu blir det stick i fingret och lyssna på lunga.
…
ha det skönt.
din vän
maria http://www.slowly.se
Låter klokt det där med vågen. Jag har precis börjat min viktminskningsresa, skall försöka minska 22 kilo och har hållit på i 10 dagar nu (-1.4! snart under det magiska 90-strecket!). Jag brukar inte väga mig men nu har jag blivit halvt hysterisk och ställer mig på (digital-)vågen flera gånger per dag. Mitt humör styrs väldigt av de där siffrorna har jag märkt.. Skall försöka minska vägandet, det räcker ju faktiskt med 1 gång per vecka.