Helgen som gått – från januari

Hittade det här lilla blogginlägget som jag skrev i januari – utan att ha publicerat det (eller jag kan i alla fall inte hitta att jag har publicerat det). Så här kommer det nu – ett halvår senare. Kul va?

___________________

När regnet på lördagsmorgonen väckte oss vid halv nio tiden så tog vi oss raskt upp efter att ha diskuterat hur dagen skulle se ut. Vi klädde oss snabbt, plockade ihop våra saker och for sedan in till stan där ett gympapass väntade på Sveavägen. Det var skönt att träna så tidigt så vi hade hela dagen ”ledig” efer det. När vi dushat och gjort oss redo så gick vi till Espressohouse och åt frukost och jobbade lite. Eller nej, vänta, först åkte vill Centralstationen och köpte ett ex av tidningen UNT, där jag skulle vara med i ett reportage som kallas för Möte med som är en serie som kommer på lördagar där de intervjuar ”akuella” personer. När jag kom småjoggande in på Pressbyrån så kunde jag såklart inte låta bli att kika i tidningen innan jag kom fram till kassan. På första sidan längst ner till höger så var den liten bild på mig och texten ”Hon bantade 77 kilo A36-37″. Aha tänkte jag och tänkte inte så mycket mer på att det hänvisades till TVÅ sidor, utan slog glatt upp tidningen på sidan 36-37. Och vad får jag se? JO en HELSIDA med ett foto på mig! Alltså en HELSIDA med ett foto på MIG! En cool bild där jag hoppar glatt, men det första jag ser är naturligtvis dubbelhakan, den riktigt skriker mot mig och jag sjunker ihop lite. Åhhhneeeeej var min första tanke, vilken förfärlig dubbelhaka. När jag tittat klart på den stora (fantastiska) bilden så går mina ögon till den vänstra sidan och där ser jag text text text och två bilder till mig på. Jag granskar faktarutan och slår sedan ihop tidningen, köper den och joggar sedan ut till bilen där Maria väntar. Det var alltså ett helt uppslag om Joanna och Livsvinst. Rubriken på reportaget har de döpt till BANTARHOPPET! Troligtvis därför de blåste upp hoppbilden så dant :-) . Nu när stressen lagt sig lite så känns det jättebra, men i början när jag fick tidningen i min hand så ville jag bara dö. Vågade inte läsa mer vad som stod (trots att jag korrläst texten tidigare) utan tidningen blev liggande oläst bra länge. Men men, ibland reagerar man konstigt så är det bara. Vet faktiskt inte varför jag först blir så ”olustig” när jag är med i tidningen, innan jag ”vågar” bli stolt. Så fort artikeln finns på nätet så länkar jag till den.

Nåväl, när vi sedan satt där på Espressohouse och åt vår frukost och småpratade lite så fick vi ett sms från Sören som behövde få i sig en latte och lite sällskap. Så han kom förbi lite senare och vi satt ett tag till på fiket och småpratade. Sedan tog vi en liten promenad upp mot Hötorget och Sören ville gärna gå in i några ”Kinabutiker” och köpa misosoppa. Sagt och gjort, vi tog oss in i trängseln bland diverse folk som var sugna på lite mer ovanliga ingredienser. Det som inte finns på den lokala ican går lätt att hitta här (och nu pratar vi verkligen om alla möjliga konstigheter). Lukten var inte angnäm där inne och jag som är lite känslig för ”äckliga” lukter fick lite smått panik och valde att vänta på gatan när det blev för mycket, trots regnet. Sedan ville Sören äta och bjuda oss på lite mat, så vi slank in på något snabbmatställe där vi beställde in lite olika rätter. Sedan kom ett sms från Robin till Maria som sa ”Jag sover borta i natt” och inget mer. Maria smsade honom och frågade hos vem han skulle sova och ungen svara ”Ute på Värmdö, hos vem är anonymt”. Vi blev då lite konfunderade och ringde hem till honom och sa att det blir inte tal om att sova borta utan att berätta var. Och ungen vägrade. Jaha, det var inte mycket mer att göra än att lämna maten på tallriken och åka hem, fast först ringde vi till Marias pappa som fick rycka ut och åka hem till oss (de bor ganska nära) för att se till att han inte skulle hinna försvinna innan vi kom hem. Så efter en liten stund ringde en ung upprörd herre och sa ”K är här, var det det bästa ni hade att komma med”? Och sedan fortsatte han med ”Och R, henne har ni väl skrämt livet ur. Var det verkligen nödvändigt”. När en 12 (snart 13-åring) säger sådana saker ja då kan man inte annat än skratta. Hur arg man än är. Väl hemma lyckades vi få honom att förstå att han inte kan sova över någonstans utan att tala om var. Och till slut fick jag numret att ringa hem till den mystiske personens mamma och kolla att det var ok. Han skulle sova över hos EN TJEJ! Inte undra på att han var så hemlighetsfull :-) . Nåja, allt gick bra i alla fall och han sov över där (i egen säng enligt egen utsago) och jag hämtade hem honom idag vid lunchtid. De hade kollat skräckisar och haft det bra :-) . Så här är det att vara mamma till en nästan trettonåring, ena sekunden sitter han nästan i knät och gullar och nästa sekund sover han över hos en tjej. Herregud, tiden går fort!

Så utöver att jag varit ut på Värmdö och hämtat hem barnet så tog jag en längre promenad (tyvärr strax efter att det fina vädret försvunnit). Vi har också varit iväg och köpt födelsedagspresent till syrran och tagit en familjefika på Koloni. Jag och Maria delade på en suveränt god banankaka med solrosfrön. Mumsegod! Under kvällen så har Maria gjort klart bokslutet för 2007 och jag har roat mig med att städa. Robin är inne i en fas där han gärna vill göra om på sitt rum, så vi har planerat lite kring det också. Han fyller ju år nu i veckan så det passar ju bra :-)

I morgon är det måndag igen. Och jag ser riktigt fram emot att se vad den kommande veckan har med sig för roligheter! Hoppas att du också ser fram emot veckan som kommer och allt som den för med sig. Om man är öppen för det som händer, och ser positivt på det som kommer till en, då är mycket vunnet för en bra vecka! Så öppna sinnet och ta emot allt som kommer med öppna händer så blir det bra! Kram!

Kommentera gärna!