Skillnaden är att läkaren i frågan talade ut ett statistiskt perspektiv, medan du tänker i absoluta termer.

Har du aldrig funderat över skillnaden mellan medicin och t.ex. matematik?

En matematisk regel får inte ha några undantag (t.ex. ”Summan av två jämna tal är jämn”). Ett sådant påstående tål inga undantag.

Dessa medicinska studier är däremot statistiska studier. Om t.ex. bara 5% av patienterna lyckas att tappa mera än 10% av sin kroppsvikt och inte gå upp i vikt igen, kan man kanske påstå att, statistiskt sätt, är det nästintill omöjligt att göra det.

Visst kan det finnas undantag, men man kan inte rutinmässigt utgå från ett par undantag!

Jag reagerade på TV-programmet med blandade känslor. Kanske främst för att jag tycker att man ska behandla familjen och inte enbart den överviktige/a.
Dock tror jag att vi måste se att det är en annan policy för operationer i Sverige än i USA. De tog ju själva upp att pojken inte kunde bli opererad i England på grund av rådande lagstiftning.

Jag kan förstå din irritation över den amerikanska läkarens uttalande… men viss sanning ligger det i att många inte kan gå ner i vikt och behålla den utan den hjälp som operationen ger.

Dock ser jag att en operation många gånger är det bästa och med det inte sagt den ”lättvindigaste” vägen till ett hälsosammare liv.

Om mig:
Jag har under hela mitt liv varit överviktig. Redan som barn inlagd två gånger på sjukhus för diet. Jag har tvingats banta sedan jag var 8år. Läkarna har behandlat mig och inte min familj. Jag har varit mobbad och slagen för min övervikt. Jag har aldrig kunnat använda moderna kläder (förrän på senare år när det kommit större storlekar). Jag har provat allt utom narkotika. Diet, KBT, xenical, reductil… gått ner massor men gått upp igen. Jag har nonchalerats av läkare som tagit mina symptom endast för att vara relaterade till övervikt/fetma. För tre år sedan skrev en läkare en remiss för op-konsultation. I tre år har jag stått i kö. För varje år har rädslan funnits för att jag vet att jag förkortar mitt liv pga övervikt/fetma. Livet som fet har varit handikappande både psykiskt och fysiskt.

Till sist i november i fjol fick jag min operation. Från det att jag startade med viktminskningsförberedelser har jag gått ner 24kg. Jag kan nu gå på toa och torka mig efteråt, jag kan ta på mig strumpor och skor och jag kan gå några km utan att stanna. Operationen gör mig inte smal, operationen är mitt hjälpmedel. Det är jag som gör jobbet, och precis som du måste jag välja vad jag äter, medvetet, för att må bra. Jag kan äta en normal portion… skillnaden mot förut är att jag nu känner att jag är mätt. Jag är inte på någotsätt handikappad efter operationen. Jag kan och får äta vad jag vill och jag har dietiststöd i min viktminskning.

Även för oss opererade finns det ingen genväg till viktminskning, men vi får ett redskap att ta oss dit. Kanske kan man lite med glimten i ögat säga att operationen är ett tekniskt hjälpmedel precis som en rullstol eller en blinkers för döva.

Jag blir ledsen när ”det tros” att vi blir handikappade efter operationen och att operationen är istället för kostomläggning och motion. De som jag känner som gjort GBP tar sin operation just som ett hjälpmedel och jobbet att gå ner i vikt, det gör vi själva.
Visst kan en operation verka drastisk men i de flesta fall gör de som opereras det just för ”att de har provat alla andra vägar”. Inte bara att man säger det som tomma ord utan man har kämpat.

Nu, som snart 40åring, kan jag äntligen få börja leva! Efter ungefär 32års bantande är nu mitt bantande slut. För det har dietisten gjort klart för mig. Jag får och behöver, tack vare operationen, aldrig mera banta. Nu ska jag bara äta och röra mig för att leva.

Jag tycker att du verkligen är ute och cyklar när det gäller viktoperationer. Tycker som så många andra att du skrivit oerhört klumpigt i din sk. ”krönikör”

Ta reda på fakta först innan du börjar skriva, även om det är dina tankar och funderingar.

Jag tycker att du har varit duktig som har klarat av att gå ner 80kg på egen hand och sen hållit det i ett år. Vi får väl se var du befinner dig om några år. Du kanske åxå står i samma skara som oss viktopererade då. Vem vet. Kilorna kanske börjar krypa på igen och du kan kanske inte hejda dom.
Hoppas verkligen inte att så är fallet.
Men att kalla viktoperationerna som ett handikapp. Att kalla dom som är viktopererade för handikappade… jag förstår verkligen att du inte får någon respekt då.
Tänk före du skriver ner saker offentligt.

Som jag skrev innan vad bra att du gått ner , men det har jag med och mitt sätt är inte lättar än ditt så vill du ha respekt så lär dig innan du uttalar dig om sådanat du inte hanterar,

varken ditt eller mitt sätt är det rätta.
bägge är beroende på varför man har blivit överviktig , för mig var det ämnesomsättnings fel, bara en op skulle kunna ge mig livet tillbaka,alltså var op rätt för mig .
Varför du fått din övervikt vet jag inte ,men det vet säkert du därav ditt val.

Jag reagerade starkt på din krönika, visst det är dina tankar och dina ord, men du uttrycker dig klumpigt och har uppenbarligen helt fel kunskap om magoperationer. Hur man lever som opad idag har beskrivits bra i övriga inlägg här.

Jag väntar på en GBP, vilket är det rätta för mig. Jag har gjort som dig, gått ner på egen hand, och lyckats också, varit normalviktig…men för att behålla den var jag tvungen att träna och motionera flera, flera timmar per vecka samt vara väldigt restruktiv med vad jag stoppade i mig. Åt 3 huvudmål + 3 mellanmål, men var ständigt hungrig, ständigt sötsugen…men jag tillät mig inte att ”trilla dit igen”. Jag kunde inte fungera normal, utan levde med tanken på kosten hela tiden och ägnade all min fritid till träning.
Till slut gick jag in i den berömda väggen, för att jag försökte hålla min vikt….

Idag, flera kilo större än någonsin i mitt liv, väntar jag nu på verktyget som kan hjälpa mig tillbaka igen. Kunskapen om kost och träning har jag.

Det är rekommenderat att ALLA människor ska äta 3 huvudmål och 2-3 mellanmål. Precis som opade…så vad är problemet?? Jag kände mig istället väldigt handikappad då jag gick ner på egen hand och försökte hålla den vikten. Och jag tillhör de 98% som går upp alla kilon plus lite till efter ett tag.

Sedan förstår jag inte vad det är att prata om ,huvudsaken är väl att man når sit mål.. du på ditt sätt vi på ännat sätt,

Hade det varit min som hade jag gjort allt för att hjälpa honom om det så innebar att låta honom opereras.

Jag har nu ett liv, för 6 månader sedan hade jag inte det ,