Livsvinst säljer stegräknaren Omron Walking Style II till ett av marknadens bästa pris:
Alla storlekar! Livet kan inte vänta
Vaknade som en “fri” kvinna denna morgon. En skön känsla att ingenting är omöjligt spred sig som varm saft i mitt inre. Vet inte om det hänger ihop med det historiska JA:et i riksdagen i går eller vad det kan vara. Vårkänslorna kanske? Ljuset? Det spirande livet i min rabatt? Eller att den sorgliga sagan om Sabina nu har sjunkit in så pass att jag klarar av att skriva om det.
Häromdagen drog Sabina sitt andetag. Oväntat och väntat på samma gång. Jag trodde på något sätt att hon skulle klara sig igenom den här prövningen. Hon som var så “stark”. Precis det alla säger till mig hela tiden att jag är. Stark. Du är så stark Joanna får jag höra. Och ibland undrar jag verkligen om det inte syns, hur liten och svag jag känner mig emellanåt, och jag undrar om hon kände likadant… Har drömt mardrömmar om Sabinas “Drake” som hon kallade cancerknölarna för. Men nu är det över. Hon har fått frid. Kampen mot de ohyggliga smärtorna är över. Vila i frid Sabina. Du har fått mig att förstå en viktig sak med livet. Det kan inte vänta.
Mail:
© 2008 All rights reserved
April 2nd, 2009 at 6:59 am
Har också följt Sabinas kamp och ville säga att du har här satt även mina känslor på pränt - så vackert skrivet och så sant. Livet KAN inte vänta. Tack!
Love and Light från Skåne till dig!
April 2nd, 2009 at 7:04 am
Och DU är en underbar, formidabel och fantastiskt inspirerande kvinna, Joanna!
Som för mig och världen bevisar att utan sårbarhet kan man inte vara stark!
Love and light
April 2nd, 2009 at 9:04 am
Jag har samma känsla, kan ingen se hur liten jag är inuti?
Har precis börjat erkänna min ätstörning efter 18 år för mina närmaste och får ofta svaret “men du som är så stark…”
Allt syns inte utanpå. Men har jag äntligen begärt hjälp för mitt liv kan inte vänta heller.
Ingens liv kan eller ska vänta!
April 2nd, 2009 at 7:44 pm
Fruktansvärt med Sabinas öde och andra som man läst om via hennes blogg. Man blir så berörd och ledsen och rädd..Livrädd för att själv drabbas. Man ska inte dö som ung, man ska leva. Men hennes berättelse har ju verkligen fått en att tänka på det viktiga i livet. Alla ni som läser här på livsvinst: ge ett bidrag till cancerfonden så att det kan forskas mera och bra behandlingar kan ges. Önskar man kunde göra något mera för dem som drabbas.
April 10th, 2009 at 12:34 pm
[…] om tre unga kvinnor födda på 70-talet med cancer. Två av dem har redan gått hädan. Hittade en blogg vars innehavare också har spridd cancer och skriver om sina känslor för Sabinas död - en av […]