Söndagstur

Det var nollgradigt när jag åkte till stallet vid åttasnåret i morse. Frosten låg som ett krispigt vitt täcke över landskapet och bilen sladdade nästan lite på de hala vägarna. Emba stod inne i stallet och mumsade lite morgonhö när jag klev in och drog in näsan full med stall. Världens bästa söndagsmorgonsdoft (nu tänkte jag skriva “förutom nybadad bebisdoft” men jag låter bli. Annars kanske någon får för sig att jag börjar längta efter en liten bebis. Och det gör jag ju inte. Tror jag.).

Vi gav oss ut i skogen på en lång skön ridtur. Kylan bet i kinderna och känseln i fötterna försvann efter ett tag. Men det var underbart. Skogen. Emba. Kylan. Allt var underbart. Och att upplevelsen ackompanjerades av några svaga solstrålar som fanns bakom de analkande molnen gjorde inte saken sämre :-). Tänk att solen alltid finns där. Även när den inte syns. Oh Yes!