Nyckelviken
Glömde att väga mig i morse. Glömde att det är torsdag. Kan bero på att jag inte är i ett viktminskningsfokus just nu, utan ett må-så-bra-som-möjligt-fokus och ingenting annat. Kanske väger jag mig i morgon. Kanske inte.
Är inne i depp just nu. En sådan där depp där man undrar varför man är 36 år och ändå rädd för att man är en bluff. Värdelös. Ful. Och tjock.
Tittade på bilder i dag. Bilder från något år tillbaka. Eller två. Hur fin och smal jag var när jag gick i mål. Och jämförde med hur de här dryga 10 kilona jag gått upp verkligen fläbbat till mig. Jag vet att jag borde vara glad och stolt över att jag gjort det omöjliga. Gått ner 80 kg. Jadajada. Och därför blir min depp extra depp eftersom att jag BORDE vara glad och stolt över det jag åstadkommit. Istället för att dra i fläsket som tillkommit här på slutet… Förmodligen borde jag titta mer på bilderna hur jag såg ut när jag vägde 145 kg och jämföra med i dag, istället för att titta på bilderna då jag vägde som minst och jämföra med i dag.
Efter att jag gråtit en skvätt till dagens avsnitt av Biggest Looser där deltagarna fick möta bilder av hur de såg ut när de började sin viktminskning, och sedan fick jämföra det med bilder hur de ser ut i dag. Och se deras reaktioner på vilka fantastiska förvandlingar de genomgått. Ja då fick jag lite krut i baken och gav mig ut på en kvällstur i Nyckelviken på 1,5 timme. Svettades och stånkade. Grät någon tår. Och passade på att kliva upp och ner fem gånger på alla bänkar jag såg de sista kilometrarna (bra tips för att få musklerna att jobba lite extrra – men kolla sulorna först).
Nu känns det lite bättre igen. Motion är verkligen ett bra sätt att använda sig av när man måste tömma huvudet.
Kommentera gärna!
Publicerat: 2010-06-03 |
Författare: Joanna Hagströms |
Kommentarer: 12 
Vet du Joanna, borde är ett ord som inte finns. Det är ett ”hjärnspöke” bara. Vid en typ intelligenstest jag gjorde på psyk en gång så skulle jag säga efter psykologen som gav mig ord, börjde med 1, sen 2 och så vidare upp till 10 ord. Det slutade med ett resultat som var helt okej, lite över medel, men jag hade själv lagt till ordet borde vid varje upprepning!!! Sa mig en hel del om min syn på mig själv och min brist på självkänsla…. Så nu är det slut på ordet borde för min del!!! Prova själv att ta bort ordet är mitt tips.
Jag läser sedan länge, men kommenterar sällan, sällan.
Joanna, du har all rätt att vara besviken över viktuppgången! Även om det är en mycket mindre grej än hela viktminskningen, så är det ju ändå ett misslyckande. Och som med de flesta misslyckanden är det ingen stor grej, men man har ju all rätt i världen att vara besviken ändå. Så titta på vilka bilder du vill, låt dig själv vara deppig ett tag – och när det vänder så tar du tag i det igen! Eller inte. Du är fin ändå. I slutändan handlar det ju inte om kilon, utan om självkänslan. Tyvärr, eftersom den är svårare att fixa till än kilona…
Men vi är många som hejar på dig! Med både kilon och självkänslan. Du är bra, Joanna, precis som du är!
Vi har alla sådana dagar. Jag hade också en sån bara för nån dag sen. Men precis som du gjorde så är faktiskt motion bästa botemedlet. När man mycket hellre vill parkera ändan i soffan och bara vara grinig och hängig, ja det är just då man behöver den där motionskicken.
Hoppas du känner dig piggare nu.
Kram kram
Kram!
Joanna: du har varit superduktig som har gått ner så otroligt mycket MEN
varför kontaktar du inte viktväktarna för att ta dessa förtretliga 10 kilo? De har ett nytt jättebra pointsprogram som innebär att du dels får äta väligt mycket (tycker jag) och dessutom har en ”veckobonus” med extrapoints. Jag är helt överväldigad över hur lätt och bra det är!
I stället för att deppa menar jag;-)
Håller med Eva i allt hon säger.
Kramar och trevlig helg.
Viktväktarna är ett jättebra tips. Dock är motivationen det första som måste sätta in, innan man väljer metod. Så det måste bli svaret på MEN…
/ Joanna
Glömde säga trevlig helg :-)
Kram
Joanna
Jag känner igen dina tankar. Har fortfarande inte gått i mål, men har ändå lagt på mig en 6-7 kg senaste året efter att gått ner 30, så jag förstår din känsla. Som väl är tränar jag som en tok, men för mig hjälper inte det. Men Joanna, följ med mig och ta bara en dag i taget. Sätt inte målet för långt fram. Så överlever jag just nu. Försöker säga till mig själv: Idag ska bli en bra dag! För oavsett våg idag eller imorgon kan man åtminstone somna gott på kvällen just denna dag! Sen får vi se imorrn! Heja Joanna! You can do it!!
Puh, så mycket som måste finnas där för att man skall känna sig lyckad, eller hur?
Räcker det inte med den turbulens som många av oss tycker oss befinna oss i?
Eller måste man väga si eller så för att fatta att livet och kärleken kanske inte riktigt handlar om det?
Du har lyckats ändra dig från 145 till minus 80, lyckats med +10 och snart så blir det troligtvis -10 igen. MEN kanske kroppen behöver vila sig lite också? Eller något annat skall göras, så som det som gjordes vid de första minus 50. Vad det var vet bara du?
Jag slutade dricka vin för 1 år sedan idag och det har medfört minus 10kg. Klart jag är glad, men visst hade jag glatt mig mer åt -15, men nu blev det inte så, men det kommer när jag är redo att släppa tio till. Lycka till med det fortsatta livet. Allt ordnar sig om man tar’t som det kommer.
Men hörru – det är inte så enkelt att bara smala är fina!
Jag tycker tex att du är fin.
Jag är också ganska fin fast jag är tjock. Sådetså!
Hilma: jag håller med dig om att det inte är fult att vara tjock. Jag förstår nu att jag skrev otydligt. Men det jag ville säga var att jag känner mig ful+tjock. Inte att alla tjocka är fula. För det tycker jag verkligen inte. Jag älskar kurvor (på andra).
Kram!