Verklighetens folk
Det verkar som att min hjärna har brunnit upp här i hettan. Jag kan för allt i världen inte minnas mitt lösenord till Youtube så jag kan ladda in filmen jag spelat in med svaret på hur man ska hantera den för många det plågsamma problemet med skavsår på insidan av låren. Men när hjärnan vaknat till liv igen så måste ju lösenordet ploppa upp. Eller? Tro mig, jag har kanske prövat 40 olika lösenord och lika många användarnamn, men inget tycks funka. Vet inte om jag ska se det som ett tecken på att jag inte ska ”göra bort mig mer” eller att det bara är en tillfällig afasi… Förstår att du sitter där hemma och biter på naglarna av nervositet, men försök stå ut. Jag gör mitt bästa. Alltid.
Så länge tänkte jag bjuda på en helt annan sak. Nämligen andras syn på vår familj i USA. Det var nämligen ”ingen” som trodde att Robin var min son. Den stora pojken och den lilla flickan. Nä se det går väl inte? Jag fick frågan om han var MIN MAN (?!?!), eller om han var min bror, och Maria våran mamma (?!?!?!). Tänk att det var närmare att tro att Maria var min mamma, och Robin min bror eller man, än att jag faktiskt är hans mamma. Konstigt. Han är visserligen lång och ståtlig. Och jag kanske inte alltid ser ut som mina 37 bast. Men ändå. Eller vad säger du?
Bilden togs i San Francisco och i handen har jag en ny Tommy Hilfigher väska, och på överkroppen en ny Ralph Lauren tröja :-)
Kommentera gärna!
Publicerat: 2010-07-09 |
Författare: Joanna Hagströms |
Kommentarer: 12 
Vad är det för j….la kommentar!!!! Skäms!!!!!! Och inte vågar du skriva ut ditt namn heller.
Satan så ilsk jag blir!!!!!!
Anonym; fy så elakt sagt!!!!!!
För kännedom:
Jag har tagit bort den elaka kommentaren. Den hör inte hemma här. Och jag hoppas verkligen att personen aldrig mer sätter sin fot här.
Så fruktansvärt fegt att inte kunna stå för sina inlägg.
Ush och tvi!
/ Joanna
Bra Joanna!!! När jag såg kommentaren igår gick jag i taket fullständigt! Det fascinerar mig att människor tar sig friheten att kräka ur sig vadsomhelst bara man gör det anonymt. Detta är ett fenomen som jag ser är rätt vanligt mot framförallt kända personer. Ledsen blir jag!! En undran, du hade en bloggträff tidigare i år som jag hade velat gå på men där jag fick förhinder, har du planer på något sånt igen?? (Känns lätt förvirrat att vi har samma namn:) )
När jag såg kommentaren blev jag helt paff maken till fräckhet har jag aldrig sett.
Kramar
Fröken anonym: Jag har tagit bort din andra kommentar också. Jag önskar att du som vuxen skulle förstå bättre än att ge sig på ett barn. I det här fallet min son. Jag har bara en sak att säga åt dig (något jag inte säger särskilt ofta), och det är:
DRA ÅT HELVETE!!!
/ Joanna
Usch, går det inte att blocka ip-adressen så slipper hon läsa din blogg om det nu är något där som stör henne? Det är verkligen inte ok med elaka kommentarer.
Lilla mamman – så gullig och söt!
Stora grabben – så stilig!
Ja du är ju inte så jättelång men längdskillnaden är onekligen ganska faschinerande. Stora lilla killen!
Inser att det inte är så långt kvar innan min lilla kille kan klappa mig på huvudet, det trots att jag nog är minst huvudet längre än dig.
Tillfälligt hjärnsläpp, det kommer nog tillbaka, på måndag eller nästa lördag när det blir svalare. Obs om en vecka alltså.
Imorgon söndag har vi en total soleklips vilket jag tror påverkar oss alla på olika sätt.
Hej!
Nu kommenterar jag sällan eller aldrig här, och jag såg aldrig den dumma kommentaren.
Men till anonym: Är du likadan mot folk i verkligheten? Isåfall kan du komma hit så ska du få se på fan.
Tvifan för sådant pack.
Så.
Och spänningen på videon är såklart oerhörd. =D
Men vi ger oss till tåls tills huvudet kylt av sig lite ;)
/Skavsårs-Angela
Hej!
Läser ofta din blogg, brukar inte kommentera men kan inte låta bli att dela med mig av det bästa skavsårstipset jag har, nämligen åhléns silkesmamelucker! Det kan ta emot en smula att köpa mamelucker, men herregud vad underbart det är att slippa skavsår mellan låren. Det är värt att pröva!
Lycka till!