Soppa <3 flytt?

Sopperiet de sista dagarna har gått bra. Inte utmärkt och inte utan problem naturligtvis. Men tillräckligt bra för att vara bra. Jag har ätit mina fyra 150 kaloriers intag varje dag. Men tro mig, 600 kalorier om dagen och en stor flytt är ingen bra kombination. Man (jag) blir rätt utmattad bara av tanken. Lägg sedan till ett gäng blåmärken och värkande kroppsdelar av det tunga kroppsarbetet så förstår man rätt snabbt att någon träning under veckan inte har varit möjlig.

När övriga i familjen har gått ner till bageriet och köpt nybakat bröd eller ätit hämtmat från thaien så har jag inte haft långt till tårarna (ärligt talat så grät jag faktiskt av längtan när thaimaten spred sin goda lukt här hemma). Inte för att jag inte unnar mina älsklingar att få äta gott, utan för att jag själv önskade att jag kunde göra dem sällskap. I stället låste jag in mig och grät. Bra Joanna. Moget. Verkligen.

Så lätt utan hunger och längtan kan man inte påstå att det är precis. Dock måste jag ändå ge familjen en stor eloge för att de är så respektfulla inför min situation. Både Robin och Maria gör sitt bästa för att inte utsätta mig för frestelser i onödan. Men äta måste de ju. Faktiskt.

På onsdag går jag upp till 800 kalorier om dagen de kommande nio veckorna. Ser fram emot det då jag längtar efter att tugga och få pröva något annat än de sex olika smaker jag levt på den senaste tiden (choklad, nyponsoppa, kycklingsoppa, tomatsoppa, kaffedrink och blåbärssmothie). Med 200 kalorier extra kanske till och med min hjärna kan jobba ikapp det jag missat med skolarbetet den senaste veckan… gaaah!

Kommentera gärna!