Semmelskräcken

Jag älskar semlor. Bullen, mandelmassan och grädden. Både med varm mjölk i en djup tallrik eller med kall mjölk i ett glas bredvid. Båda varianterna fungerar. Eftersom att jag älskar de små lockande bakelserna. Japp. Och i morgon är det semmeldagen. Och jag har varit med och beställt semlor till mina närmaste 150 kollegor i morgon som kommer sitta och mumsa. Avstod dock från att beställa en till mig själv. Det var ett lätt val. Jag äter ju enligt min diet som sagt, och har snart (i morgon kväll) gjort SEX veckor utan ett enda snedsteg eller en enda extra kalori. Det flyter på minst sagt.

En av anledningarna till att jag ”klarat mig” så pass bra är för att jag i största möjliga mån har undvikit frestelser. När mamma hade 60-års kalas och bjöd släkt och vänner på smörgåstårta och tårta valde jag att sitta i rummet bredvid när de andra mumsade för fullt. När jag har varit på fest och andra ätit av hembakade kladdkakor, cupcakes och annat mer än väl lockande för en sockerälskare som mig – då har jag ätit en av mina barer eller någon soppa jag tagit med mig. Jag har tackat nej till afterwork med kollegorna på restaurang och varit osocial vid andra inbjudningar och tackat nej.

Men i morgon är jag rädd för mina 150 kollegors semmelätande, jag är rädd det kommer att bli svårt. Det är liksom omöjligt för mig att parera detta. Man kan ju inte sjukskriva sig för åkomman ”semmelskräck” direkt. Kanske den största prövningen hitintills. Och jag vete tusan hur jag ska kunna hålla mig undan. Får kanske stänga in mig på mitt kontor och inte sticka ut näsan över huvudtaget?

Vad har du för strategi för semmelätande frestare?

Kommentera gärna!