Helgen som gått - från januari

Hittade det här lilla blogginlägget som jag skrev i januari - utan att ha publicerat det (eller jag kan i alla fall inte hitta att jag har publicerat det). Så här kommer det nu - ett halvår senare. Kul va?

___________________

När regnet på lördagsmorgonen väckte oss vid halv nio tiden så tog vi oss raskt upp efter att ha diskuterat hur dagen skulle se ut. Vi klädde oss snabbt, plockade ihop våra saker och for sedan in till stan där ett gympapass väntade på Sveavägen. Det var skönt att träna så tidigt så vi hade hela dagen “ledig” efer det. När vi dushat och gjort oss redo så gick vi till Espressohouse och åt frukost och jobbade lite. Eller nej, vänta, först åkte vill Centralstationen och köpte ett ex av tidningen UNT, där jag skulle vara med i ett reportage som kallas för Möte med som är en serie som kommer på lördagar där de intervjuar “akuella” personer. När jag kom småjoggande in på Pressbyrån så kunde jag såklart inte låta bli att kika i tidningen innan jag kom fram till kassan. På första sidan längst ner till höger så var den liten bild på mig och texten “Hon bantade 77 kilo A36-37″. Aha tänkte jag och tänkte inte så mycket mer på att det hänvisades till TVÅ sidor, utan slog glatt upp tidningen på sidan 36-37. Och vad får jag se? JO en HELSIDA med ett foto på mig! Alltså en HELSIDA med ett foto på MIG! En cool bild där jag hoppar glatt, men det första jag ser är naturligtvis dubbelhakan, den riktigt skriker mot mig och jag sjunker ihop lite. Åhhhneeeeej var min första tanke, vilken förfärlig dubbelhaka. När jag tittat klart på den stora (fantastiska) bilden så går mina ögon till den vänstra sidan och där ser jag text text text och två bilder till mig på. Jag granskar faktarutan och slår sedan ihop tidningen, köper den och joggar sedan ut till bilen där Maria väntar. Det var alltså ett helt uppslag om Joanna och Livsvinst. Rubriken på reportaget har de döpt till BANTARHOPPET! Troligtvis därför de blåste upp hoppbilden så dant :-) . Nu när stressen lagt sig lite så känns det jättebra, men i början när jag fick tidningen i min hand så ville jag bara dö. Vågade inte läsa mer vad som stod (trots att jag korrläst texten tidigare) utan tidningen blev liggande oläst bra länge. Men men, ibland reagerar man konstigt så är det bara. Vet faktiskt inte varför jag först blir så “olustig” när jag är med i tidningen, innan jag “vågar” bli stolt. Så fort artikeln finns på nätet så länkar jag till den.

Nåväl, när vi sedan satt där på Espressohouse och åt vår frukost och småpratade lite så fick vi ett sms från Sören som behövde få i sig en latte och lite sällskap. Så han kom förbi lite senare och vi satt ett tag till på fiket och småpratade. Sedan tog vi en liten promenad upp mot Hötorget och Sören ville gärna gå in i några “Kinabutiker” och köpa misosoppa. Sagt och gjort, vi tog oss in i trängseln bland diverse folk som var sugna på lite mer ovanliga ingredienser. Det som inte finns på den lokala ican går lätt att hitta här (och nu pratar vi verkligen om alla möjliga konstigheter). Lukten var inte angnäm där inne och jag som är lite känslig för “äckliga” lukter fick lite smått panik och valde att vänta på gatan när det blev för mycket, trots regnet. Sedan ville Sören äta och bjuda oss på lite mat, så vi slank in på något snabbmatställe där vi beställde in lite olika rätter. Sedan kom ett sms från Robin till Maria som sa “Jag sover borta i natt” och inget mer. Maria smsade honom och frågade hos vem han skulle sova och ungen svara “Ute på Värmdö, hos vem är anonymt”. Vi blev då lite konfunderade och ringde hem till honom och sa att det blir inte tal om att sova borta utan att berätta var. Och ungen vägrade. Jaha, det var inte mycket mer att göra än att lämna maten på tallriken och åka hem, fast först ringde vi till Marias pappa som fick rycka ut och åka hem till oss (de bor ganska nära) för att se till att han inte skulle hinna försvinna innan vi kom hem. Så efter en liten stund ringde en ung upprörd herre och sa “K är här, var det det bästa ni hade att komma med”? Och sedan fortsatte han med “Och R, henne har ni väl skrämt livet ur. Var det verkligen nödvändigt”. När en 12 (snart 13-åring) säger sådana saker ja då kan man inte annat än skratta. Hur arg man än är. Väl hemma lyckades vi få honom att förstå att han inte kan sova över någonstans utan att tala om var. Och till slut fick jag numret att ringa hem till den mystiske personens mamma och kolla att det var ok. Han skulle sova över hos EN TJEJ! Inte undra på att han var så hemlighetsfull :-) . Nåja, allt gick bra i alla fall och han sov över där (i egen säng enligt egen utsago) och jag hämtade hem honom idag vid lunchtid. De hade kollat skräckisar och haft det bra :-) . Så här är det att vara mamma till en nästan trettonåring, ena sekunden sitter han nästan i knät och gullar och nästa sekund sover han över hos en tjej. Herregud, tiden går fort!

Så utöver att jag varit ut på Värmdö och hämtat hem barnet så tog jag en längre promenad (tyvärr strax efter att det fina vädret försvunnit). Vi har också varit iväg och köpt födelsedagspresent till syrran och tagit en familjefika på Koloni. Jag och Maria delade på en suveränt god banankaka med solrosfrön. Mumsegod! Under kvällen så har Maria gjort klart bokslutet för 2007 och jag har roat mig med att städa. Robin är inne i en fas där han gärna vill göra om på sitt rum, så vi har planerat lite kring det också. Han fyller ju år nu i veckan så det passar ju bra :-)

I morgon är det måndag igen. Och jag ser riktigt fram emot att se vad den kommande veckan har med sig för roligheter! Hoppas att du också ser fram emot veckan som kommer och allt som den för med sig. Om man är öppen för det som händer, och ser positivt på det som kommer till en, då är mycket vunnet för en bra vecka! Så öppna sinnet och ta emot allt som kommer med öppna händer så blir det bra! Kram!

Att ha en miljonblogg

Jag vet inte vad jag ska tycka om att de här småtjejernas bloggar drar in miljontals kronor varje år i reklamintäkter. Det pratas just nu väldigt mycket i media om bloggarnas marknadsvärde och det är ju toppen att det finns fler viktiga mediakanaler än just tv, tidningar och radio. Men det jag står undrande inför är att dessa mindreåriga flickor ger sig in i något som de kanske inte riktigt klarar av. De har tiotusentals besökare varje dag på sina bloggar, där skriver de om sina liv och sina hundar och hur det går i skolan. Ibland så smygs det även in lite mer genomtänkta inlägg om någon politisk fråga. Men det är mer sällan. Oftast är det texter i stil med “Haha, idag har jag druckit latte och sedan gick jag på Dottninggatan och såg en skitfull fullgubbe haha”. Samtidigt som jag inte kan låta bli att beundra deras driftighet att tjäna pengar på “smörjan”. Det går ju inte att göra annat. Att vara en ung tjej idag, starta företag och dra in pengar. Det är det långt ifrån alla som fixar. Så en liten applåd till tjejerna vill jag trots allt ge!

Och sedan smygs där in lite reklam, direkt riktad till andra mindreåriga barn. Köphysterin hos dessa ungdomar som läser bloggarna, som inte tjänar så här mycket pengar måste vara bedrövlig. Rädda barnen har varnat för att barn och ungdomar dras in i ett “måste ha” och mår dåligt av det. Jag läste även en artikel häromdagen där det stod att det var olagligt med direktreklam till barn på det vis som vissa av bloggarna använder sig av.

Jag vet ju hur viktig en blogg är när det gäller påverkan. Det har jag minst inte förstått när det gäller gryningslampan jag köpte, eller när jag var i New York. Jag fick mängder med mail om var man kunde köpa lampan, och läsare hörde av sig och berättade att de aldrig drömt om att åka til New York innan jag pratade så varmt om den staden i min blogg. Så visst har bloggar en starkt genomslagskraft. Och det är väl där skillnaden ligger mellan mig och dom. Jag inser ju att jag gör reklam i min blogg också, men inte för att någon betalar mig, utan för att jag VILL göra det. För att det är varor jag verkligen tror på och lever med i min vardag. Tex världens bästa stegräknare Omron Walking Style II. Om jag inte trodde så mycket på den stegmätaren, stegräknaren, pedometern eller kalla den vad du vill. Ja då hade jag aldrig börjat sälja den. Så enkelt är det.

Om nu något företag skulle läsa hela den här långa utläggningen och skulle vilja betala mig för det som jag redan gör. Ja då kan du kontakta mig på joanna@livsvinst.se så får vi diskutera saken ;-)

Nya stegrön

Här kommer en länk till en intressant artikel som S skickat till mig som handlar om de nya rönen gällande hur mycket man bör gå varje dag. Något för alla oss som använder stegräknare med andra ord. I korthet handlar det om att man ska gå mer än de tidigare 10000 rekomenderade. Gå gå gå gott folk. Själv ligger jag still.

Att leva med HIV - Mr Gay Sweden

Jag har en vän, eller flera vänner rättare sagt. Som lever med hiv. Under den senaste tiden har siffrorna pekat åt helt fel håll när det gäller nysmittade personer. Det gör ont. I dag berättar Walter (vän och Marias arbetskamrat) i DN om sina erfarenheter av att leva med hiv, en infektion han har haft sedan 1989.

I går var Walter nominerad till Årets kämpe på Gaygalan. En titel som han hade varit väl värd att “vinna”. För vad är det inte om en enda stor jävla kamp mot fördomar och infektioner när man har den sjukdomen? För mig ÄR Walter Årets kämpe - oavsett vad Qx läsare har röstat på! Han är inte bara en kämpe. Han är en vinnare också! Och sååå snygg - kolla in hans egendesignade outfit han hade igår. Mycket klädsam :-) . Och hans nya strålande pojkvän vid hans sida var ju inte bara snygg. Utan trevlig också! Stort grattis till dig Walter. Årets kämpe!

Update om Gaygalan

För er som blev nyfikna på Ursula Martinez - trollkonstnären som strippade - hittade jag ett klipp på Youtube. Inte riktigt lika roligt som live men för er som inte var på plats… kolla filmklippet! Glöm inte att sätta på ljudet :-)

Blå linjen

Åh vad glad jag var att jag inte skulle mot Hjulsta denna morgon med blå linjen. Det var nämligen mer eller mindre omöjligt för de resenärerna att ta sig fram med hjälp av SL´s kollektivtrafik.

När jag kom till T-centralen efter sedvanlig morgonwalk från Slussen så var det packat med folk på perrongen. Konstigt tänkte jag men brydde mig inte mer om det eftersom att mitt tåg var in på ingående. Hoppade på och fick en sittplats varpå jag hör förarens röst i högtalaren tala om att alla som ska mot Akalla & Hjulsta (blå linjen går till båda ställena men delar sig vid Västra Skogen) ska ta det här tåget. De som ska till Hjulsta ska sedan byta till vid Fridhemsplan (jag ska mot Akalla). Så folk tränger sig på, det blir fullt, fullare än fullast och jag har nästan medpassagerare sittandes i knät på mig. När vi sedan kommer till Fridhemsplan så knölar sig alla ut (på en redan full perrong) och när alla tagit sig ut. Då berättar föraren att det blivit ändrade planer och nu ska alla PÅ tåget igen + de nytillkomna som redan stod på perrongen och väntade… Informationen som kommer i högtalaren är att bytet till Hjulsta ska ske i Västra skogen istället.Nu börjar folk lacka ur på allvar men gör ändå sitt bästa för att få plats på tåget över huvudtaget. Men alltså förstår ni synen på skocken människor när de precis har lyckats ta sig av tåget, nu knappt kommer på det igen eftersom att det fyllts på med de som stod och väntade.

Nåväl. Nu kommer poängen. När vi sedan kommer till Västra Skogen och vi rullar in där så ser man människor människor och åter människor. Det står liksom hundratals människor på perrongen. Och ett tåg kommer lastat med lika många människor till. Hur ska de som var på tåget få plats på perrongen och vänta på sitt tåg? Hur länge hade de som stod där redan stått och väntat på sitt tåg? Hur många var det som stod där helt i onödan? Som kanske bara skulle 1 - 2 - 3 stationer och lika gärna kunde ha gått (det är fint väder idag)?

Nej förresten. NU kommer poängen. När nu alla lyckats ta sig ut en andra gång. På den totalt kaosartade perrongen. Då meddelade föraren: Observera observera. Alla resenärer som ska till Hjulsta ska kliva av här. Och vänta på tåget till Hjulsta. Som EVENTUELLT kommer. Sedan slog han igen dörrarna och gasade därifrån. Jag kunde inte låta bli att börja fnittra högt. Och killen mittemot började asflabba. Så där satt vi som två dårar och skrattade tillsammans på tunnelbanan. Eventuellt sa jag. Ja eventuellt sa han. Och så skrattade vi lite till :-)

Fy fasen vad glad jag är att jag skulle mot Akalla!

Ytterligare en dag till ända

Det var länge sedan jag hade en Wellnessdag, ja eller länge och länge, allt är ju relativt. Men jag har inte varit på något sedan i december. Men idag var det dags igen för lite härlig massage. Jag gick tidigt från jobbet för att åka till Elisabethskolan och få mig en genomkörare. En helkroppsmassage (men jag avböjde magdelen - alldeles för känsligt område för mig). Det var så skönt så jag nästan somnade, man blir liksom helt groggy av hur skönt det är att ligga där och bli knådad och man riktigt känner hur blodet rusar runt i blodådrorna :-) . Jag var inte på humör att prata så jag bara låg där som en halvdöd sill och njöt av att bli omhändertagen. Man vill liksom inte att det ska ta slut. Men det gör det ju alltid, det som är exra härligt. Varför är det så? Förresten. Apropå det här med massage. Tänk, det var inte länge sedan jag fick min första massage någonsin (ett år sen ca), det har ju verkligen varit en hangup för mig att jag inte har velat gå och bli masserad för att “ingen stackare ska behöva knåda mitt fett” och nu går jag dit frivilligt och njuter av det. Tur att man kan förändras och att allt inte är statiskt ;-)

På jobbet fotade Kärran mig med min nya väska. Hon och Alma tyckte inte att väskan gjorde sig rättvis på bilden som jag lade ut häromdagen så nu bjuckar vi på en ny bild.

Till middag fick vi grillad kyckling, bröd, god ost, päron, sharonfrukt och avokadoröra. Ingen superlight mat, men “lättlagad” och god. Dessutom hade vi Sören här på middag (han ville SÅÅÅ gärna se min nya väska) . Maria är verkligen inte glad åt mitt inköp. Men det får jag leva med. Man måste stå för sina beslut. Så är det bara. Trots att barn svälter i världen och folk inte har någonstans att bo.

Mitt stegmål gick åt he*te idag. Vet inte om det beror på att det regnade eller för att jag bara inte kände för att gå mer. Så istället för att nå målet på 15000 steg så nöjde jag mig med 11861. Som sagt. Det får jag också leva med. Ny dag i morgon. Men nya möjligheter!

Nu natt. Sova. Puss puss.

Ringde nr 2

I går morse började jag dagen med att ringa till den auktoriserade bilverkstaden där jag förra veckan bokat en tid för service, kamremsbyte och lite av varje. Notan skulle sluta på 14800 kronor och jag har haft lite ågren över detta, eftersom att jag känner mig som en “lurad dum brud” som bara säger jaja och nickar när verkstadsproffsen bestämmer allt som MÅSTE fixas. Trots att det faktiskt inte är något fel på min bil. Den går som en klocka, den har aldrig ens “hostat till”. Så vad gjorde jag då förra veckan när jag ringde, jag sa bara jaha, oj, ja det var dyrt och så bokade jag tiden… Men sedan har jag tänkt och tänkt. Kontaktat ett annat bilproffs (morsans man) och fått lite råd.

Så som sagt igår morse ringde jag till bilverkstaden (glömde ringa i förrgår) och höll för ena näsborren och beklagad djuuuupt att jag inkte könde knomma då jag var så hemskt fuuuuk. Inga problem sa tjejen, vill du ha en ny tid? Njäe svarade jag, jag måste nog återkomma om det…

Har du gjort något sådant där pinsam avbokning någon gång? Jag menar, herregud, varför ringde jag bara inte och sa som det var: MIG LURAR NI INTE!

Spännande tider

Sådärja då rullar vi :-) . Kul att nya hemsidan har fått så positiv respons. Jag var lite orolig för att den skulle vara “för rosa”. Och det kanske den är. Men skit samma. Den är ju Joannisk som Pernilla kommenterade det hela med. Joanniskt - KUL! Jag älskar ordlekar och skapar gärna nya ord genom att böja och töja eller sätta ihop eller dra ifrån. Sådan nörd är jag. Och det står jag för :-)

Sidan är ju ännu inte helt klar. Bland annat så måste jag sitta och klippa och klistra från den gamla bloggen då det är ca en vecka + kommentarer som saknas. Som Karin & Nissebaby redan har upptäckt så saknas Marias matblogg och recept också. Och det kommer! Letten jobbar vidare på det just nu. Även Marias blogg kommer att ligga på den här sidan. Så matblogg.livsvinst.se kommer inte heller att uppdateras i fortsättningen utan nu blir det “bara” www.livsvinst.se som ni behöver komma ihåg :-) . Fortfarande saknas även några bilder (förändringsansiktsbilder) men de kommer också senare (tror jag). Först måste vi bara lösa det hela med tekniken - vill ju att det ska bli snyggt ju - och att man ska kunna klicka på bilderna för att få se dem större.

Gårdagen blev förresten en bra viktminskardag. 17004 steg fick jag ihop (målet var 15000) och maten som intogs bestod inte av några extra och onödiga kalorier, trots att det erbjöds - men jag var duktig och sa nej tack nej tack och nej tack (något av det viktigaste man måste lära sig som viktminskare är att säga nej tack). I morgon är det förresten dags för vågen igen. Ser inte fram emot det. Mellanvägde mig i måndags och hade gått upp dryga kilot “under helgen”, så i morgon får vi väl se hur det står till med vikten. Det är bara att hoppas på det bästa och att det nypålagda bara var en tillfällighet. Vill ju verkligen klämma de här sista kilona nu. Det vore skönt att väga så lite som möjligt vid operationstillfället. Samtidigt som jag nu läst att man inte ska hårdbanta inför en operation då kroppen förlorar lite styrka och motståndskraft och man går ner i vikt strax innan en stor operation. Så det jag gör just nu det är att ta det lite soft, hålla igång med stegen och träningen så min kondis är på topp, och försöker “hålla igen” på mat och annat. Så jag vill inte precis säga att jag viktminskar/bantar, men jag lever hälsosamt och om det ger resultatet något till kg minus så är det BRA! Men någon hårdbantning är det inte tal om :-) . På något vis kanske man kan tala om att jag är i mål, fast ändå inte liksom.

Välkommen :-)

Äntligen kära vänner så får jag välkomna er till min nya hemsida! Det känns härligt att den äntligen är sjösatt och att det mesta verkar funka :-) . Inom loppet av några minuter, ja ärligt talat innan jag ens nått min egen dator som stod i köket så hade jag fått flera inlägg/mail skickade till mig om den här nya sidan. Gissa om jag blev glad. Det känns bra!

Håll ögonen öppna efter lite fler roligheter som jag har tänkt mig inom den närmaste tiden för att fira den nya hemsidan, som ett slags realeasefest med utlottning av schyssta prylar.

Som sagt, varmt välkommen hit! Hoppas att du gillar det du ser och att du fortsätter att följa mig i min vardag! Kram! Joanna