Välkommen till Livsvinsts blogg!

Här bloggar Joanna om livet & viktminskning. Genom ändrade matvanor och motion gick Joanna ner 80 kg på egen hand under åren 2004-2008. Efter målgången har ett antal kilon krupit på igen och livet som evig viktminskare fortsätter. Följ Joannas vardag med träning, mat och snedsteg. Lär av hennes misstag och peppas av hennes framgångar. Livsvinst har utsetts av Aftonbladet till Sveriges mest lästa viktminskarblogg 2008 och årets bästa hälsoblogg 2009! Joanna är även utsedd till årets Kvinna av tidningen Hennes och Miss Gay Sweden Folkets röst 2009. Varmt välkommen till Livsvinst!


  • Litet livstecken


    Hej alla fina!

    Ledsen att jag varit så dålig på att uppdatera om ditten och datten sista tiden. Tiden här går så rysligt fort och vips är det en ny dag igen. För att göra en lång historia kort vill jag berätta lite vad som hänt sen sist:

    1. I söndags provred jag en häst som jag fått veta var ett perfekt sto, vacker PRE, 5 år, lättlärd och underbar på alla sätt och vis. ”Alla” pratade om att det var en god investering (priset var otroligt lågt för att ägaren blivit gravid och behövde omgående sälja en av sina hästar). Jag kollade noggrant upp att jag skulle kunna få ha hästen i stallet som jag i dag har hästen jag halvtidslånar och dessutom pratade jag igenom ett så stort åtagande med Fredrik innan, både ekonomiskt och tidsmässigt. Och vi kom fram till att köra på och köpa OM allt kändes rätt. Jag skojade lite innan vi åkte och sa att ”om hästen inte kastar av mig så är hon min”. Hästen är inte min. Hon kastade av mig, efter 30 sekunder på hästryggen blev hon en vild rodeohäst med bakhovarna långt uppe i luften. Jag hamnade under henne och fick några hårda smällar av tung 600 kg hästhov, en på vänstra överarmen och en på sidan/rumpan. Lätt hjärnskakning och stora blåmärken överallt. Sträckning i nacken och ryggen.

    2. Jo det blev ju ett akutbesök förstås. Vilket var en speciell upplevelse. Först fick vi stå i en kö för att komma fram till inskrivningen (ingen patientsekretess här inte då man stod 15 cm i från varandra), kön tog ganska lång tid och det var rätt jobbigt att stå och vingla där. Sedan fick vi direkt komma in till en läkare som konstaterade att inget var brutet etc. Sedan skrev han ett papper med vilka mediciner etc jag ska ta. Sedan ledde han mig till nästa rum där en annan person kom in och sa åt mig att dra upp kjolen, vilket jag gjorde, han drog ner trosorna och blottade min bakdel och gav mig en spruta, offentligt. Som sagt, patientintegritet och sekretess verkar inte vara deras starka sida. Men fort gick det på akuten vill jag lova. Så nog finns det ett och annat för svenska sjukhus att ta efter (förutom att blotta damers rumpor och ge sprutor ståendes).

    3. Tur i oturen är att Fredrik kom i fredags för att vara här och gulla med mig några dagar. Han kom och vi fick 1,5 dag av gullande och sedan har det istället varit sjukstuga och han har fått ta hand om sin ledbrutna fru. Innan jag for av hann vi ta en riktigt mysig ridtur ute i trakterna där vi bor på lånade hästar, två timmar riktigt bra ridning, bland citronträd och med utsikt över medelhavet. En riktig drömtur helt enkelt. Ja, och några timmar senare provred jag dårskapet och har varit liggande sedan dess. Och i morgon åker han hem. Och jag måste ordna med sjukskrivning och allt sådant (har försökt rodda i det men det är många turer hit och dit).

    4. Renoveringen av huset går framåt (jag och hundarna bor i en hyrd lägenhet någon mil från huset men nära jobbet). I dag fick vi veta att det troligtvis är klart den 27:e, alltså ett par dagar före utsatt datum 1:a december. Fatta coolheten på det. Att snickarna är färdiga före utsatt datum. Längtar verkligen hem till lilla huset nu. Har varit där några gånger och kikat och fått ont i magen varje gång då det sett för bedrövligt ut med smuts och uppbrutna väggar, puts som ramlat ner från väggarna, stora svarta kablar som stuckit ut från olika hål där ny el och vatten dras, blå färg som markerat var de ska såga upp för att dra ledningar etc. Ja det har varit väldigt svårt att se något ”fint” i allt detta. Men nu i helgen när vi var där såg vi att rivningsfasen är avklarad och uppbyggnadsfasen är på god väg. Ljuset i tunneln liksom. Och beskedet i dag att de blir klara några dagar i förväg gjorde inte saken sämre.

    Jag ska bli bättre på att blogga. Jag lovar. Hoppas att allt är bra med er alla! Kärlek!

    Kommentera gärna!


  • Flyttat ut


    I går påbörjade jag utflyttningen från huset eftersom att renoveringen påbörjades i dag. Så nu kommer jag och hundarna bo i en lägenhet (med trädgård) i november medan huset förvandlas. Robin har flyttat till Marbella och känner sig nöjd med att ha ”flyttat hemifrån” igen :-).

    Ikväll svängde jag förbi vårt hus och blev chockat överraskad över hur mycket som gjorts i dag. Både kök och badrum är tömda, vägg riven och kakel nerknackat. Det är verkligen en byggarbetsplats nu. Ska bli så himla coolt att se det nya växa fram!

    IMG_6718.JPG

    Kommentera gärna!


  • Ledig helg


    Så efterlängtat och så skönt med två dagars ledighet på rad (jobbade förra lördagen till sent på kvällen). Fint väder gör att jag slappar på stranden, lyssnar på vågorna och läser en bok. Det är ganska folktomt nu efter säsongen så det finns inte mycket att glutta på. Förutom det turkosa havet och den ljusblå himlen:-)

    Mina tankar på framtiden kommer i vågor. Och den här kommande veckan ska jag ta ett samtal med chefen och se vart det leder. Om vi inte kommer överens om att det som står i mitt kontrakt är det som gäller så måste jag tyvärr lämna. Berättar mer senare. Men det är ganska tufft här. Det ska erkännas. Så jag är väldigt glad för peppen i förra inlägget. Tack.

    Det som gör mig lite lyckligare i sinnet är så klart Chiki. Mitt söta lilla sto som jag numera är involverad i. Delar henne med en annan svenska (som funderar på att flytta hem) och jag får rida och ”äga” henne så mycket jag vill. Perfekt också att stallet är ett stenkast hemifrån och har fullservice (man betalar för all markservice som mockning, fodring, utsläpp etc). Och det som blir kvar då är att gosa och rida :-). Vilket jag gjort massor denna helg!

    IMG_6655.JPG

    Kommentera gärna!


  • 1:a november


    Och jag längtar hem. Saker och ting är inte längre vad det utgav sig för att vara. Smekmånaden på jobbet är definitivt över. Och jag har börjat fundera på framtiden. Min framtid. Var finns den någonstans?

    Kommentera gärna!


  • Ersta uppdatering


    I dag ringde en sjuksköterska från Ersta (som för övrigt var supertrevlig) och undrade var jag höll hus. Hon tyckte jag skulle befinna mig på hennes rum för en uppföljning. Min avbokning av nämnda tid hade visst inte nått fram som den skulle. Men jag berättade att jag numera bor (ja jösses, får liksom nypa mig själv i armen när jag säger det högt, för det låter så konstigt) i Spanien. Att jag två veckor efter operationen fick jobb här och drog.

    Vi tog därför uppföljningen på telefon istället. Fick riktigt bra pepp och info kring mat och ätande. Hur viktigt det är att fylla på magen enligt schemat. Vilket jag är ganska dålig på. Men så länge jag mår bra och fungerar så tänker jag att det är ok. Hur som helst, hon fick mig att tänka till lite. På hur mycket jag dricker (vatten alltså) och vad jag stoppar i mig. Att Minimagen behöver sådant dem står sig bra på. Ingen plats för extra grönsaker med andra ord. Hon tjatade mycket om att jag nog behöver äta mer än vad jag gör, och oftare (vilket är sant). Men det är så lätt att glömma. Man kör på bara, sedan äter man något, liiiite för snabbt. Och får stopp och lätt illamående (men mer om det senare).

    Efter vårt rätt långa samtal lade vi på och jag hälsade henne välkommen till Spanien. Varpå hon kort därefter ringde upp igen. Trots vårt långa samtal pratade vi inte vikt och kilon en enda gång, och även det behövdes föras till journalen :-). Tyckte det var lite kul att inte vikten var det viktiga i samtalet, utan hur jag mår. Och JA, jag mår bra. Toppen till och med!

    Kommentera gärna!