Välkommen till Livsvinsts blogg!

Här bloggar Joanna om livet & viktminskning. Genom ändrade matvanor och motion gick Joanna ner 80 kg på egen hand under åren 2004-2008. Efter målgången har ett antal kilon krupit på igen och livet som evig viktminskare fortsätter. Följ Joannas vardag med träning, mat och snedsteg. Lär av hennes misstag och peppas av hennes framgångar. Livsvinst har utsetts av Aftonbladet till Sveriges mest lästa viktminskarblogg 2008 och årets bästa hälsoblogg 2009! Joanna är även utsedd till årets Kvinna av tidningen Hennes och Miss Gay Sweden Folkets röst 2009. Varmt välkommen till Livsvinst!


  • Londontripp


    Vi har bokat en weekend i London jag och Fredrik. 4-7 december kommer vi vara där och hänga runt. Gå på några fester och även passa på att julshoppa lite. Känns så himla skoj att ha en dejt inplanerad innan han kommer tillbaka hit till Spanien igen för att stanna en hel månad över jul. En liten minisemester. Precis vad en kan behöva :-)

    Hjärnan pep i väg till tidigare resor till London och vad jag minns har jag varit där några gånger vid det här laget. Min första utlandsresa gick till London med min kompis Nettan, vi var 17 år då. Sjutton år och småtokiga. Kul hade vi. Men det var en galen resa. Höll på att missa flyget hem på grund av att vi inte ställt om klockorna, höll på att bli flugna i ett privatplan till Saudiarabien av en äldre man vi chittchattade lite med i hotellbaren (vi åkte ospecat och hamnade på ett LYX-hotell) och även blev utbjudna på LYX-restaurang av (där köksmästaren kom ut till vårt bord och tog hans specialbeställning av all mat vi skulle äta). Och ja, vi var 17 år. Och visste inte mycket om någonting. Vi hamnade på farliga gator, på stora diskotek med shemales i baddräkt, en kille slog sig blodig för Nettans skull och jag köpte mina första sexiga underkläder. Ett mörkblått set som jag fortfarande minns med glädje. Tyvärr åt en kompis hund upp dem något år senare (true story). Annars hade jag lätt haft dem fortfarande. Eller nej, 20 år gamla underkläder kanske jag inte skulle ha. Men ändå. Finfina var de!

    Sist jag var i London var för två år sedan. Med Maria. Ett par månader innan vi gjorde slut. Kanske var det då hon bestämde sig? När jag tittar på bilder från den resan ser ingen av oss särskilt lycklig ut. Framför allt inte Maria. Om jag vetat då, det jag vet nu. Skulle vi inte åkt till London över huvud taget. Istället gick vi i ILGAS sektion i Prideparaden. Jag höll Tunisiens flagga (ingen tunisier vågade göra det på grund av myndigheterna). Sedan jobbade hon också en massa, som vanligt. Jag gick en hel dag på Harrods och shoppade. Avslutade med att dricka champagne och afternoon tea och lyxade för mig själv. Så sorgligt när jag tänker på det så här efteråt. Alltid så ensam.

    Kommentera gärna!


  • Hästeriet


    blåmärke

    Blåmärke på armen efter förra veckans flygtur. Har även en hästhov på rumpan (som jag låter vara ofotograferad)

    Var i väg till stallet och Chiki i dag. Hon var väldigt gosig och mysig att greja med. Men när det var dags för ridning så började hon trilskas. Vägrade gå genom grinden och kröp istället bakåt livrädd. Studsade lite på bakbenen och var allmänt stressad. Så jag bestämde mig för att inte chansa och bråka ut henne på tur utan istället rida henne inne på volten. Även där inne steppade hon runt lite, det blåser rätt kraftigt här i dag, och det är ju jättefarligt. Det vet ju alla. Suck. Stora och farliga var även några av de saker som låg utanför volten och som alltid legat där. Livrädd blev hon. Verkligen. Gaah. Eller så spelade hon svår varje gång vi skulle passera. Skitsamma. Det var ingen rolig ridning.

    Och med ridningen förra veckan i bakhuvudet så red jag inte längre än 30 minuter idag. Vill helst inte åka av igen… I bilen kom tårarna. Blir så himla ledsen när det inte fungerar. Vill så mycket. Men verkar ha svårt att hitta rätt. Rätt häst för mig. Chiki kan man inte rida ut i grupp med, man kan heller inte rida ut om det blåser, om man rider med en annan person så måste hon gå först. Annars fungerar det inte och hon blir helnipprig och springer hem på bakbenen. Ingen trevlig ridning med andra ord. Och helst av allt vill jag bara rida ut. Bland apelsinträden och upp i bergen med utsikt över medelhavet, eller varför inte ner till stranden…? Med Chiki kommer jag nog inte komma varken åt det ena eller andra hållet.

    Det var ju inte meningen att det skulle bli så här… :-/

    Kommentera gärna!


  • Ätande och sånt


    Jag vet att det är många som undrar hur det går med allt nu efter operationen. Och jag måste erkänna att det undrar jag också. Så jag försökte verkligen tänka lite på det i går. För det gör jag nämligen inte så ofta. Tänker på att jag är överviktsopererad. Trots att det bara gått mindre än 3 månader sedan jag låg under kniven på Ersta sjukhus.

    Jag tror att frånvaron kring fokus på detta har flera orsaker, tex jobb och flytt till nytt land som har varit ”större” förändringar i mitt liv än operationen. Min sleeve har nämligen flutit på ganska smärtfritt måste jag säga. Så pass att jag inte tänker på den nämnvärt. Bra eller dåligt? Det vet jag inte.

    Ok, jag sköter mig inte efter alla konstens regler, det ska jag erkänna. Istället för att äta varannan timma så äter jag var 3:e timme. Jag dricker också till maten, trots att många säger att det är ett stort NO NO. Jag äter också ibland en glass eller något onyttigt. Inte så ofta. Men det händer. Jag lever ett ganska normalt liv måste jag säga. Att jag inte ens tänker på att jag är opererad är väl ett tecken om något. Visst händer det att jag äter lite för mycket, mår illa och får dumpningar (hatart) men det är ju också som det ska vara, en påminnelse om att det inte är som förr.

    En vanlig dag ser ut ungefär så här:

    Frukost kl 8: 2 ägg med kaviar eller en ostsmörgås eller en liten yoghurt med musli

    Mellanmål kl 11: ost och en frukt

    Lunch kl 14: något matigt som en wrap, en matpaj, en hamburgare (med ett bröd) eller det som jag kommer över

    Mellanmål kl 17: yoghurt och 2 babybell ostar

    Middag kl 20: Smörgås eller yoghurt eller mat om jag orkar laga

    Som synes inte superdupernyttigt enligt kostcirkeln. Grönsaker får typ inte plats i en minimage utan man måste se till att få i sig proteiner och annat viktigt i första hand. Ost och yoghurt och ägg är min bas numera.

    Vikten då? Ja jag vet inte, jag väger mig inte särskilt ofta (4 veckor sedan nu). Vågen är hemma i huset och när renoveringen är klar tänker jag väga mig igen när jag flyttar hem. Då får vi se hur det har gått, har varit lite slarvigare nu när jag bott borta, inte ätit ”mycket” (eftersom att det inte går med en magsäck på 2 dl) men ätit fel saker…

    Fråga gärna om ni vill veta något :-)

    Kommentera gärna!


  • Sjukskriven hela veckan


    Var till vårdcentralen i dag och träffade doktorn, min husläkare, som jag efter många om och men lyckades lista mig hos. Inte lätt att vara ny i ett land där man inte kan språket eller hur systemet fungerar kan jag lova. All sjukvård här är gratis, inte en krona har jag betalat för vare sig akutbesök eller husläkarbesök. Sprutan jag fick på akuten och medicinerna likaså. Gratis. Eller, jag betalar ju skatt på jobbet jag utför här (21% tror jag det är) och får då också tillgång till allt som andra som bor och verkar här i Spanien får. Inte dåligt alls måste jag säga. Förutom krånglet (åka hit och dit, fylla i papper här och där etc) att få tillgång till sjukvården då…

    Ja, så då är jag alltså sjukskriven hela veckan. Fredrik har åkt hem. Och jag sitter i en hyrd lägenhet. Lite svårt att hitta på något med all tid jag helt plötsligt har. Inte för att min kropp (eller mitt hjärnskakade huvud) vill att jag ska hitta på något, men ändå. Tur att Fredrik hade med sig en bunt med böcker som jag beställt. Ligga still och läsa. Det är det som det får bli. Kul? Nix.

    Kommentera gärna!


  • Litet livstecken


    Hej alla fina!

    Ledsen att jag varit så dålig på att uppdatera om ditten och datten sista tiden. Tiden här går så rysligt fort och vips är det en ny dag igen. För att göra en lång historia kort vill jag berätta lite vad som hänt sen sist:

    1. I söndags provred jag en häst som jag fått veta var ett perfekt sto, vacker PRE, 5 år, lättlärd och underbar på alla sätt och vis. ”Alla” pratade om att det var en god investering (priset var otroligt lågt för att ägaren blivit gravid och behövde omgående sälja en av sina hästar). Jag kollade noggrant upp att jag skulle kunna få ha hästen i stallet som jag i dag har hästen jag halvtidslånar och dessutom pratade jag igenom ett så stort åtagande med Fredrik innan, både ekonomiskt och tidsmässigt. Och vi kom fram till att köra på och köpa OM allt kändes rätt. Jag skojade lite innan vi åkte och sa att ”om hästen inte kastar av mig så är hon min”. Hästen är inte min. Hon kastade av mig, efter 30 sekunder på hästryggen blev hon en vild rodeohäst med bakhovarna långt uppe i luften. Jag hamnade under henne och fick några hårda smällar av tung 600 kg hästhov, en på vänstra överarmen och en på sidan/rumpan. Lätt hjärnskakning och stora blåmärken överallt. Sträckning i nacken och ryggen.

    2. Jo det blev ju ett akutbesök förstås. Vilket var en speciell upplevelse. Först fick vi stå i en kö för att komma fram till inskrivningen (ingen patientsekretess här inte då man stod 15 cm i från varandra), kön tog ganska lång tid och det var rätt jobbigt att stå och vingla där. Sedan fick vi direkt komma in till en läkare som konstaterade att inget var brutet etc. Sedan skrev han ett papper med vilka mediciner etc jag ska ta. Sedan ledde han mig till nästa rum där en annan person kom in och sa åt mig att dra upp kjolen, vilket jag gjorde, han drog ner trosorna och blottade min bakdel och gav mig en spruta, offentligt. Som sagt, patientintegritet och sekretess verkar inte vara deras starka sida. Men fort gick det på akuten vill jag lova. Så nog finns det ett och annat för svenska sjukhus att ta efter (förutom att blotta damers rumpor och ge sprutor ståendes).

    3. Tur i oturen är att Fredrik kom i fredags för att vara här och gulla med mig några dagar. Han kom och vi fick 1,5 dag av gullande och sedan har det istället varit sjukstuga och han har fått ta hand om sin ledbrutna fru. Innan jag for av hann vi ta en riktigt mysig ridtur ute i trakterna där vi bor på lånade hästar, två timmar riktigt bra ridning, bland citronträd och med utsikt över medelhavet. En riktig drömtur helt enkelt. Ja, och några timmar senare provred jag dårskapet och har varit liggande sedan dess. Och i morgon åker han hem. Och jag måste ordna med sjukskrivning och allt sådant (har försökt rodda i det men det är många turer hit och dit).

    4. Renoveringen av huset går framåt (jag och hundarna bor i en hyrd lägenhet någon mil från huset men nära jobbet). I dag fick vi veta att det troligtvis är klart den 27:e, alltså ett par dagar före utsatt datum 1:a december. Fatta coolheten på det. Att snickarna är färdiga före utsatt datum. Längtar verkligen hem till lilla huset nu. Har varit där några gånger och kikat och fått ont i magen varje gång då det sett för bedrövligt ut med smuts och uppbrutna väggar, puts som ramlat ner från väggarna, stora svarta kablar som stuckit ut från olika hål där ny el och vatten dras, blå färg som markerat var de ska såga upp för att dra ledningar etc. Ja det har varit väldigt svårt att se något ”fint” i allt detta. Men nu i helgen när vi var där såg vi att rivningsfasen är avklarad och uppbyggnadsfasen är på god väg. Ljuset i tunneln liksom. Och beskedet i dag att de blir klara några dagar i förväg gjorde inte saken sämre.

    Jag ska bli bättre på att blogga. Jag lovar. Hoppas att allt är bra med er alla! Kärlek!

    Kommentera gärna!