Välkommen till Livsvinsts blogg!

Här bloggar Joanna om livet & viktminskning. Genom ändrade matvanor och motion gick Joanna ner 80 kg på egen hand under åren 2004-2008. Efter målgången har ett antal kilon krupit på igen och livet som evig viktminskare fortsätter. Följ Joannas vardag med träning, mat och snedsteg. Lär av hennes misstag och peppas av hennes framgångar. Livsvinst har utsetts av Aftonbladet till Sveriges mest lästa viktminskarblogg 2008 och årets bästa hälsoblogg 2009! Joanna är även utsedd till årets Kvinna av tidningen Hennes och Miss Gay Sweden Folkets röst 2009. Varmt välkommen till Livsvinst!


  • Sprutor och dumpning


    Att låta kroppen gå igenom en sådan här chock är så klart påfrestande. Men, än så länge känns det så värt det. Det är liksom inte bara frid och fröjd med en liten magsäck (och/eller rusa på i 180 utan vila). I söndags var vi en sväng till Mälarpaviljongen och satt i höstsolen och njöt av kantarellsoppa och partidebatt. Supertrevligt ända till jag fick någon form av dumpning eller nå´t, kallsvettades och höll på att svimma och var tvungen att stuva in mig själv i en taxi och åka hem. Inte såååå kul avslut på en annars väldigt trevlig eftermiddag.

    En annan sak som varit ganska okul är de 10 sprutor man ska ta efter operationen. På sig själv. Blodförtunnande för att slippa proppar. En liten spruta med en tunn nål som ska in i magen. Inga konstigheter. Förutom att jag är spruträdd! Fredrik fick i uppdrag att hjälpa mig (stackarn) och i en veckas tid fick han bråka med mig som skrek och pep i högan sky varje kväll när sprutan kom fram. Med en kudde över ansiktet och en tass i varje hand lyckades han ändå genomföra sprutandet. Att göra det på mig själv hade aldrig gått. Och om någon talat om detta för mig innan, så hade jag kanske tvekat att göra operationen. Så det var väl tur att den informationen inte nått mig :-)

    I övrigt mår jag ganska bra. Blir snabbt trött men är väldigt pepp på att åka till Spanien på måndag och genomföra intervjun som kan komma att förändra hela min framtid. Som vanligt rinner det mycket vatten under Livsvinst bro. Gärna samtidigt :-)

     

    Kommentera gärna!


  • Spanien igen


    Som jag berättade förra veckan så sökte jag ett jobb i Spanien och blev intervjuad på Skype av VD:n och försäljningschefen. Ett drömjobb som jag knappt vågat drömma om tidigare, men som funnits i bakhuvudet som en av de karriärer jag skulle kunna tänka mig i livet. Att bli fastighetsmäklare och sälja bostäder, i solen på vackra solkusten är en bonus utöver själva mäkleriet.

    Hur som helst, intervjun hölls på engelska och det var bitvis svårt att göra sitt allra bästa intryck. Men, det gick tydligen bättre än vad jag trodde, för nu i kväll kom ett positivt och trevligt mail om att de gärna vill träffa mig live så fort som möjligt för att diskutera vidare hur/om de ska anställa mig.

    Bokade en enkel biljett ner på måndag (vi ska till landet torsdag-söndag) och har sagt att jag gärna träffar dem på tisdag (nervöst!). Vi får se hur det går, jag vågar nästan inte tro att det är sant att de vill träffa mig. Och att de är så positiva. Håll tummar och tår för mig :-)

    Känns helt galet. En stor brittisk firma vill träffa mig för ett jobb som mäklare. På solkusten. I Spanien. Jag får nypa mig själv för det känns helt overkligt. Jag är SÅ glad glad glad!

    På tisdag nästa vecka blir det alltså en uppdatering på vikten :-). Jag som inte skulle väga mig :-)

     

    Kommentera gärna!


  • Väga sig


    Innan jag opererade mig bestämde jag mig för att inte låta antalet kilon bedöma min prestation. Eller att det var kilona som var viktiga. Jag har liksom lämnat det stadiet där jag vill väga en viss siffra, även om det vore trevligt att väga 65 kg om det är möjligt, så är det inte det viktigaste för mig. Utan nu vill jag ha en kropp jag trivs med, som är frisk och rörlig. Det är vad jag vill. Jag vill ha en vikt som min kropp gillaroch som den också vill ha. Jag vill liksom samarbeta med mig själv :-)

    Även om inte kilona är viktiga. Så är det ändå kul att se siffrorna minska. För att inte hamna i en situation där jag helt plötsligt finner mig själv ståendes på vågen slåendes på mig själv för att det inte går tillräckligt fort så har jag bestämt mig för att inte väga mig, särskilt ofta. Utan bara på två vågar som finns i mitt liv, dessa två finns inte här hemma i lägenheten, utan den ena finns på Ersta sjukhus och den andra i Spanien. På så vis kan jag inte studsa upp och ner på en våg och jaga vikten. Utan jag kommer att väga mig på mina kontroller på Ersta samt när vi åker till huset i Estepona.

    Därmed finns det några utstakade vävningar att se fram emot. Nämligen på återbesöket 7:e oktober samt i mitten av december i Spanien då vi åker dit igen. Möjligen kommer vi dit en sväng innan december då vi behöver styra upp lite med hantverkarna, välja kakel osv.

    Så vad säger ni? Hiss eller diss? Hur viktigt är det att väga sig regelbundet? Borde jag köpa en våg och väga mig en gång i veckan?

    Kommentera gärna!


  • Första veckan efteråt


    Första tiden hemma har gått helbra. Jag har bitvis varit trött förstås. Men styrkan och livslusten och längtan efter att börja träna kom ganska snabbt. Kroppen vill dock inte mer än korta lugna promenader, även om huvudet säger SPRING EN MIL JOANNA, DU VILL JU FÖR TUSAN. Blir dock inget av med det som sagt, eftersom att kroppen bestämmer över huvudet, vilket blir ganska tydligt när man är nyopererad. Jag har därför lagt ner att jag ska TRÄNA och tänker istället varje dag när jag vaknar att jag ska ta en rask promenad med en bra radiokanal som sällskap. Men det blir inget av med det heller, det finns ingenting som är raskt här just nu. Så korta lugna promenader om 20 minuter åt gången får det bli. Tills vidare. Men snart så…

    Maten då? Jag missade ju mötet med dietisten så jag hade ju inte mycket annat än det skrivna material med mig hem som jag fick på sjukhuset. Som jag slaviskt följer. Enligt Ersta sjukhus ska man äta enligt följande de fyra närmsta veckorna efter operationen:

    7,30 yoghurt eller nyponsoppa typ  (2 dl)

    10 yoghurt eller nyponsoppa (2 dl)

    12 varm soppa (2,5 dl)

    14 yoghurt eller nyponsoppa (2 dl)

    16 varm soppa (2,5 dl)

    18 yoghurt eller nyponsoppa (2 dl)

    20 yoghurt eller nyponsoppa (2 dl)

    Efter fyra veckor ska jag äta puré i två veckor innan jag kan börja gå över på vanlig mat lite försiktigt. Som du kan se är det en väldig massa ätande. Eftersom att en dessutom ska äta väldigt sakta och sippa i sig soppan blir det ibland så att det tar en timme eller mer för mig och jag hinner knappt andas innan det är dags för nästa mål mat. Men det har blivit bättre och går lite fortare nu sista dagarna (antar att svullnaden i magen har börjat försvinna).

    Jag tycker att det går riktigt bra att äta. Blir aldrig hungrig och heller inte särskilt mätt. Det är som ett ingenting vad det gäller det. Skönt. Och det lustiga är att det jag längtar efter att få äta när jag får äta igen är kokt ägg, lax och sallad. Bara nyttigheter. Har inte funderat en sekund på glass eller ostbågar :-)

     

    Kommentera gärna!


  • Intervjuad


    I början av veckan fladdrade det förbi en jobbannons i Spanien. Ett jobb som försäljningschef / mäklare som ska vända sig till den svenska marknaden (brittiskt företag). Efter att ha tänkt ”inte kan väl jag…” Tänkte jag ”vad har jag att förlora på att söka ett drömjobb i solen”. Jobbade på ansökan och översatte den till engelska och tryckte på skicka. Efter 20 min fick jag ett mail tillbaka att de gärna ville träffa mig. Nästa dag. I Spanien.

    Kastade mig på internet och började kolla flygbiljetter innan jag insåg att det nog skulle bli svårt att orka resa så nära inpå operationen och föreslog att vi kanske kunde ha ett första möte via Skype, vilket de tyckte var en bra ide (jag sa att jag var nyopererad och befann mig i Sverige).

    I går intervjuade de mig. På en ganska dålig skypelina så vi ska fortsätta samtalet inom kort (kanske kastar jag mig på ett flyg). Vi får se!

    Hur som helst så är jag så glad över att jag vågade! Först söka ett jobb utanför mina ramar och sedan för att jag fixade intervjun på engelska :-). Nu är det bara att hålla tummarna!

    Kommentera gärna!