Att prioritera…

… Är inte alltid så lätt. Men när solen skiner, det är lagom många minusgrader och man är svårt irriterad på sin arbetssituation. Då. Då är det inte svårt att ge sig ut och gå en runda på 20 minuter. Med rosiga och kalla kinder har jag nu ny energi att fortsätta rodda med det här:

Tulpanfrossa

Något jag verkligen längtat efter de sista veckorna är att få sätta en bukett tulpaner på bordet. I den röra vi bott i de senaste veckorna har det inte varit möjligt. Men i söndags hade både syster och Marie med sig varsin bukett.

Ordningen är återsställd och jag får äntligen njuta av ett hem med tulpaner på bordet. Tänk vad lite som behövs för att bli lite extra glad :-)

Borrrrrrrrrrr

Min första dag för studier på över en vecka. Jag har mycket att ta igen och ligger rejält efter med både föreläsningar och en inlämning (skulle varit inne i går). Eftersom att en studievecka är 40 timmar så är det minst det jag ligger efter tidsmässigt. Och i dag skulle jag alltså ta igen missade föreläsningar var det meningen. Men tji fick jag. Jag bor nämligen på en byggarbetsplats blev jag varse. Allt är inte färdigställt i och runt om huset. Och redan tidigt i morse började det bilas i huset. Nu pratar vi om ett så högt och ihållande borrljud att jag var tvungen att gå runt med öronproppar här hemma. Blir liksom svårt att lyssna på föreläsningar med öronproppar instoppade i öronen…

Under förmiddagen höll jag modet uppe och tänkte att jag kunde passa på att sticka i väg och träna och på så vis ”låta byggjobbarna göra klart”. Hahahaha. Tillåt mig skratta högt. Klart? Nejdu, här är det inte klart, det borras och bankas i det oändliga. Min nästa studiedag (på fredag) måste jag ha en annan plan för mitt pluggande. Kanske en tur till svärföräldrarna och deras lugna arbetsrum kan vara något?

Under eftermiddagen fick jag ett psykbryt av allt ljud och dessutom skulle försöka få ihop en ikea-byrå vi var och panikköpte i går kväll (och lite annat som möbeltassar, fler hyllor till bokhyllan, överhyllor och annat trååååk för 3000 kr – hur går det till egentligen? Man ska ”bara” och blir ändå ”rånad” vid kassan). Självklart var skruvarna något för tjocka för de färdigborrade hålen. Jävla skit ikea :-(. Fortfarande ingen lösning på underklädesförvaringen alltså. Blä.

Ja och så var det det här med alla nya maskiner man ska lära sig. Vi har beställt både ny tvättmaskin och diskmaskin för många sköna tusingar med alla funktioner man kan tänka sig (Bäst i test-maskiner). Tänkte köra en vanlig enkel 40 graders tvätt. Vet inte hur det gick till, men uppenbarligen fick jag igång ett program som tar TRE timmar. Tre timmar för en vanlig 40 graders, något måste ha gått snett (förra maskin gick klart på 1,56). Jaja, man lär så länge man lever.

En första titt på lägenheten

Knäppte av lite bilder under söndagen. Du får ha lite överseende med att allt inte är klart, att tavlor fattas och sladdhärvor lever sitt eget liv. Det kanske ser lite tomt och ödsligt ut (det ekar faktiskt lite), men fler möbler är på ingång. Håll ut. Detta är bara första steget :-)

Livet i en låda liksom.

En liten del av kaoset vi levt i.

Köket från vardagsrummet sett. Robins rum rakt fram och hallen ut mot trapphuset till höger borta vid sonens rum. Utanför köksfönstret går en lång smal balkong.

Köket från ett annat håll.

Sonens rum. Han har själv tapetserat fondväggen. Duktig unge.

Sonens sovhörna. Garderoben längst till höger i bild har vi kastat ut (sålt på Blocket) så den är inte kvar.

Vårt luftiga vardagsrum. Här vill vi skapa en skön ”loungekänsla” antingen med några fåtöljer eller med schäslonger. Från vardagsrummet kommer man även ut på vår andra balkong som vetter ut mot gården.

Min fining (bredvid björbyrån jag ärvt av min morfar).

Bröllopsskorna står på en pedistal i vardagsrummet.

På söndagseftermiddagen fick vi lite gäster för att fira Robins födelsedag som varit i veckan. Bland annat kom två små barn som inte kunde vara stilla :-).

Åsså Peter, Sandra och Inez. De satt stilla.

Sonen och svärfar satt också ganska stilla.

Liksom Henrik och Elin.

Köket ser lite lätt tomt ut från det här hållet. Tur att Marie och svärföräldrarna är snygga statister och livar upp bilden lite.

Åsså fikades det. Tårta och brownies bakade av svärmor och kanelskorpor bakade av Nobelmiddagsbagaren Magnus Johansson som har bageri här i Sjöstan. Nä jag åt inget. Eller jo förresten. En ITRIM kaffeshake, men jag åt alltså inget av allt det goda. Jag och Marie (vi kör Itrim tillsammans) var tappra och duktiga. För min del var det TREDJE tårtfrestelsen på de här knappa tre veckorna jag utsatts för, och jag har klarat dem alla :-).

Som du säkert noterat (eller inte) så visades inga bilder från balkongerna, toaletterna, gästrummet eller vårt sovrum, det är för att det kommer lite senare. Orkar inte redigera fler bilder just nu. Puss så länge <3

Soppa <3 flytt?

Sopperiet de sista dagarna har gått bra. Inte utmärkt och inte utan problem naturligtvis. Men tillräckligt bra för att vara bra. Jag har ätit mina fyra 150 kaloriers intag varje dag. Men tro mig, 600 kalorier om dagen och en stor flytt är ingen bra kombination. Man (jag) blir rätt utmattad bara av tanken. Lägg sedan till ett gäng blåmärken och värkande kroppsdelar av det tunga kroppsarbetet så förstår man rätt snabbt att någon träning under veckan inte har varit möjlig.

När övriga i familjen har gått ner till bageriet och köpt nybakat bröd eller ätit hämtmat från thaien så har jag inte haft långt till tårarna (ärligt talat så grät jag faktiskt av längtan när thaimaten spred sin goda lukt här hemma). Inte för att jag inte unnar mina älsklingar att få äta gott, utan för att jag själv önskade att jag kunde göra dem sällskap. I stället låste jag in mig och grät. Bra Joanna. Moget. Verkligen.

Så lätt utan hunger och längtan kan man inte påstå att det är precis. Dock måste jag ändå ge familjen en stor eloge för att de är så respektfulla inför min situation. Både Robin och Maria gör sitt bästa för att inte utsätta mig för frestelser i onödan. Men äta måste de ju. Faktiskt.

På onsdag går jag upp till 800 kalorier om dagen de kommande nio veckorna. Ser fram emot det då jag längtar efter att tugga och få pröva något annat än de sex olika smaker jag levt på den senaste tiden (choklad, nyponsoppa, kycklingsoppa, tomatsoppa, kaffedrink och blåbärssmothie). Med 200 kalorier extra kanske till och med min hjärna kan jobba ikapp det jag missat med skolarbetet den senaste veckan… gaaah!