Åter på jobbet, mår mycket bättre idag. Ganska mycket post och mail som måste gås igenom. Samt tusensjuttiofrågor eller nåt sånt. Det brukar vara ett litet lämmeltåg utanför min dörr när jag varit borta någon/några dagar. Man är väl poppis kan jag anta ;-)

Efter jobbet far vi iväg till landet. Ser fram emot cykelturer och slapp på soffan. Morgonpromenader med p3 i lurarna och kanske en och annan nyvaken hare som gör mig sällskap. Vi får väl se! Tiden brukar tyvärr gå alldeles för fort när man är landet. Och på söndag måste vi åka hem redan tidigt på eftermiddagen då Maria ska på Bruce Springsteen konsert. Hon diggar honom stenhårt och missar aldrig en chans frivilligt att se honom när han besöker Sverige.

Efter vägningen igår så kvarstår bara 3,3 kg till midsommarmålet för mig. Och Maria ska försöka knipa 2,3 kg för att komma ner till nästa tiotal. Hoppas att vi lyckas! Det skulle vara så skönt med lite nya siffror på vågen. Just nu känns ingenting omöjligt i alla fall :-)

Antibiotikan

Fortfarande sjuk, men antibiotikan har verkligen gjort sitt. Känner mig mycket bättre idag än igår. Imorgon är jag nog pigg nog att ta mig till jobbet igen. Kanske.

När man är sjuk så har man tråkigt då surfar man gärna runt på andra bloggar och kollar läget. Hittade då den här lilla enkäten hos millis:

FÖR 15 år sen…
1. Var jag 17 år
2. Jobbade som servitris
3. Levde “vuxenliv” och hade flyttat hemifrån till min första 2:a handslägenhet

10 år sen…
1. Hade jag en liten ettåring som gärna cyklade ifrån mig på sin trehjuling och jag levde ihop med Robins pappa
2. Läste jag in gymnasiet på Komvux
3. Funderade jag på om livet verkligen skulle vara så här…

5 år sen…
1. Hade jag varit ihop med Maria i nästan 2 år
2. Började jag jobba på Migrationsverket som Personalredogörare
3. Åt jag alldeles för mycket och rörde mig för lite
3 år sen…
1. Levde fortfarande farligt med mycket mat och minimalt med motion
2. Började fundera på om det inte var dags att göra något åt saken (övervikten)
3. Flyttade vi till en gemensam lägenhet i Nacka

1 år sen…
1. Hade jag gått ner 50 kg och tränade jag aktivt på Friskis & Svettis två gånger i veckan

2. Köpte vi vårat älskade sommarhus

3. Började jag tycka att det var dags att börja rida igen efter ett 10 år långt uppehåll

4. Opererade jag bort gallblåsan
4 månader sen…
1. Firade jag Robins 11:e födelsedag
2. Tränade jag 3-5 gånger i veckan på Friskis och red en gång i veckan (fortgår)

3. Handlade jag massor av nya kläder på mellandagsrean på VANLIGA klädaffärer i VANLIGA storlekar

Igår…
1. Var jag hos doktorn som konstaterade bihåleinflammation och gav mig en pencillinkur

2. Sov jag mest hela dagen

3. Fick jag dåligt samvete för att jag inte orkade bry mig om något annat än mig själv

Idag…
1. Känner jag mig lite bättre

2. Ser ljust på framtiden

3. Har vägt mig och gått ner 1,9 kg. Och väger därmed 83,3 kg. Total viktminskning 61,9 kg!

Stackare

Stackars stackars lilla mig. Jag är verkligen sjuk. Det sa min doktor till mig idag när jag hasade mig dit för att beklaga mig över att jag är förkyld och har så ooont i huvudet hela tiden. Han tittade och kände och klämde och så sa han: Pencillin, tål du alla sorter? Jooo sa jag, det gör jag väl… Ok, du har nämligen bihåleinflammation. Har du Rinexin hemma? Annars skriver jag ut det också. Jaha sa jag och var på väg ut från farbror doktorn på mindre än tio minuter. Mycket längre tid fick man vänta på apoteket. Ett apotek där de dessutom hade byggubbar som borrade upp nya hyllor på väggarna. Jag trodde mitt huvud skulle spricka! Så nu ska jag äta massor av mediciner, närmare bestämt (om dagen):

4 pencillinpiller - Kåvepenin

1 luftrörsvidgande - Aeruis

2 slemhinneavsvällande - Rinexin

6 astmapuffar - Pulmicort

Utöver ovanstående så ska jag vid behov ta akutastmasprayen Bricanyl (ett par gånger om dagen, max 12) och alvedon. Känns som att hela apoteket befinner sig här hemma just nu.

Jag tänker lite på det här med att lyssna på sin kropp. Jag av alla människor borde väl vid det här laget ha en inbyggd radar som säger åt mig vad som är bra och vad som är dåligt. Tyvärr funkar det inte så. Nu så här med facit i handen så önskar jag ju att jag hade lyssnat bättre på min kropps reaktioner vid de senaste veckornas träningar tex. Att behöva avbryta ett gympapass för att kunna hämta andan, eller att sitta och gråta på slutet för att man är så totalt urvriden på ork kan ju aldrig vara bra, det fattar väl vem som helst. Utom den som verkligen vill sköta sin träning tydligen. Precis som att det var det viktigaste av allt. Att vara i bra kondition och ha starka muskler? Vad har man väl för nytt av det om det i slutändan inte finns något liv?

Dessutom blir jag lite stressad av att den här sjukdomen kom precis just nu, jag skulle verkligen behöva sitta många timmar varje dag med min uppsats som ska vara inlämnad 5:e juni. Men som jag mår just nu så är det inte läge att försöka sig på att skriva något alls om jag vill bli godkänd. Blä urk och stackars mig ännu en gång.

Ransonen

Huvudvärk

Vaknade i morse med huvudvärk. Sedan har värken förföljt mig hela dagen. Låg i sängen och sov och käkade alvedon till kl 14 för att sedan släpa mig upp och krypa iväg till stallet. Orkade inte rida, men hästen måste ju få rent hos sig och bli lite gosad med. Så det var så det fick bli. Nu ska jag krypa tillbaka in i mitt mörka sovrum och vila igen. Men först måste jag bara berätta att jag numera kan ha mina ridbyxor knäppta när jag rider. Ganska konstigt faktiskt - för några dagar sedan bestämde jag mig för att köpa ett par nya ridbyxor nu när jag skulle börja rida en ny häst, eftersom att de två par jag har antingen är alldeles för stora (snurrar runt på benen) och de andra har varit på gränsen till för små. Nu är de som var för stora ännu mer för stora och de som är för små går alltså numera att knäppa och ha knäppta i flera timmar utan att jag svimmar. Lite trånga känns de i midjan, men man överlever. Jag tycker att det är väldigt kul med såna här konkreta bevis på att man förlorar omfång. Trots mitt megaplus på vågen förra veckan på 1,6 kg så har jag uppenbarligen minskat i midjan :-). Det är sådana här små saker som gör att man fortsätter kämpa! Byxorna fick jag för övrigt i 18-års present för 15 år sedan av min mamma. Så det är ju som någon sa, jag inte bara går ner i vikt, jag blir även 15 år yngre :-)

BMX-träning

Idag har jag varit flexledig, och ska så även vara imorgon. Mitt “konto” med timmar har blivit lite väl stort och det är hög tid att ta ut lite av den tid jag har skrapat ihop genom sena kvällar och tidiga mornar det sista halvåret. Att solen har skinit hela dagen gör ju inte saken sämre.

Gick upp redan vid 7,30. Satte mig vid datorn en stund och åt min frukostmacka och drack ett glas mjölk (ekologisk lättmjölk, jag gillar glada kor). Vid 8,30 kastade jag mig ut på uteplatsen som behövde sig en rejäl röjning, så fick det bli. Jag skurade och skrubbade, ställde i ordning utemöbler och kastade gammalt skräp. Så nu är det riktigt fint där. Belönade mig själv med en lång stund i solen.

Vid lunchtid tog jag tag i mitt uppsatsarbete som ska vara inlämnat den 5:e juni (10 poäng). Det är en uppsats om organisation och personal på 6-10 sidor. Mitt arbete handlar om RFSL. Vilket jag valde eftersom att jag känner flera personer där som jag kan intervjua (tex min sambo och förbundsordförande S. Andersson). Det blir nog bra. Ska fortsätta arbetet med skrivandet imorgon också eftersom jag ska vara hemma då med.

På eftermiddagen stack jag iväg till Jolly. Det käns verkligen sorgligt att lämna henne och hennes darrande underläpp. Bara 2 gånger kvar nu. Vi fick en fin ridtur i solskenet i alla fall.

På kvällningen så åkte jag med Robin på hans BMX-träning trots sprängande huvudvärk. Det är jättekul att se honom när han far fram och hoppar och är sååå duktig. Men ibland ser det lite väl läskigt ut om du frågar mig. En av mina bästa vänner från jobbet, som tyvärr är hemma och sjukskriven just nu kom också dit. Hennes son har börjat på samma träning efter att jag tipsat henne om den. Det är jättekul att hennes grabb också har börjat BMX-cykla - inte bara för att Robin känner honom lite utan för att jag får en chans till en timmes tjejprat med en vän som jag verkligen gillar. Och det nästan varje vecka framöver :-)

Balansträning