Cykelvinnare

Känner sig som en riktig motionsvinnare idag. Har nämligen cyklat till jobbet första gången efter operationen, ja det är nog första gången det här året till och med. Mina cykelmuskler vara mycket långt borta och jag tog mig till jobbet på 54 minuer (i höstas toppade jag med att ta mig till jobbet på 41 minuter – men då gick det jäkligt fort kan jag lova – 43-45 minuter är min ”vanliga” tid). Det är ju ändå nästan två mils trampande (1,7-1,8 mil). När jag var vid Slussen stannade jag och lättade lite på skosnörena som strypte all blodtillförsel till tårna och funderade på om jag skulle cykla till Kungsträdgården och ta tunnelbanan sista sträckan eller om jag skulle orka hela vägen. Och som den sega kämpare jag är så bestämde jag mig för att fortsätta. Så det fick bli hela sträckan, trots att rumpan började kännas och benen var lovligt trötta.

Gissa om jag blev omcyklad av typ 100 snabbåkare under färdens gång. Svaret är Ja, såklart. Men snart är jag där och svischar om jag också :-). Tog mig förbi ett par vinglande bruttor inne i stan i alla fall, hehe. Vid S:t Eriksplan så sprang helt plötsligt Eva Dahlgren över cykelbanan precis framför mig, och jag skådade en Chrysler Sebring (fast svart och dammig=inte lika snygg som min ;-)) utefter vägen. Så lite ögongodis blev det allt :-).

När jag väl kom till jobbet så plingade mobilen till och jag fick följande Sms ”Såg dig vid Slussen. Är väldigt stolt över dig om du inte visste det. Jag älskar dig”. Gissa om hela cykelturen var värd sitt pris. Jag älskar små gulliga sms, så Maria här kommer mitt svar till dig ”Jag ÄLSKAR dig också, så det så!”

Helgen

Har ägnat helgen åt att städa städa städa. Vet inte varför jag bestämmer mig för att ta till storsläggan när det gäller hemmet så fort jag blir ensam hemma (Maria i Amsterdam och Robin hos en kompis hela helgen). Vissa gånger renoverar jag när Maria reser bort, men den här gången nöjde jag mig med att storstäda med både fönsterputs och garderobsrensning för fulla muggar. Dock hann jag inte putsa fönstren på framsidan, och bilen som jag tänkt tvätta i helgen fick också stå tillbaka. Funderade på att ändra om i vardagsrummet och stod och höll i några nya gardinvepor mm på tygaffären igår. Men, det kändes inte helt rätt så de fick vara kvar i butiken.

Under helgen så har jag även försökt lapa lite sol när den varit framme. Fixade iordning uteplatsen igår och släpade runt och skurade alla utemöbler. Blev liggandes i min underbara solstol och blev varm på både fram och baksida. När jag solade framsidan så kan nog någon förbipasserande ha blivit lite förvånad av att jag hade en skoinnersula liggandes på magen (för att täcka naveln och ärret ner till bikinikanten). Man får ju lov att vara lite påhittig :-) och storlek 38 passade perfekt för att täcka det som skulle täckas (förutom tejp och solskyddsfaktor då förstås). I solen har jag även druckit en mängd koppar med Nespresso och påbörjat en ny bok. Riktigt sköna stunder där med andra ord.

Med mat och steg har det varit lite sämre under helgen. Igår gick jag inte mer än 7000 steg + en timmes jympaträning. Och idag har jag kommit upp i totalt 11000 steg, varav 8000 före frukost i rask takt och städat så svetten har runnit på mig. MEN, hur är det då med intaget? Ja, vad sägs om chokladgodis igår och en pizza till middag idag? Ingen kost för den som vill gå ner i vikt. Eller hur? Jaja, nu är det som det är. Ny dag och ny vecka i morgon. Då kör jag igen. Det kan du lita på!

Sommelier

Det är nog inte många som vet att jag en gång i världen drömde om att bli Sommelier – alltså en expert på viner. Den som ansvarar för att restaurangerna beställer hem ”rätt vin” och serverar detta till gästerna (det är bara vissa restauranger som har en sommelier). Innan jag blev gravid så jobbade jag inom restaurangbranchen och så gick jag en ett-årig hovmästarutbildning. Det var där tankar föddes om att bli Sommelier. En av mina lärare såg väl min potential inom yrket och rekommenderade mig att söka till Grythyttans utbildning där, men pojkvän och graviditet kom emellan och jag som var en lovande Hovmästarinna (fick erbjudande om lärlingjobb på Ulla Winbladh som var en exlusiv restaurang på den tiden och långt ifrån alla blev erbjudna något liknande). Hur som helst. Gravid blev jag och där föddes väl också en liten ansvarstagande blivande moder som då lade restaurangbranchen, det tillfyllnande festandet och konstiga arbetstider på hyllan. Det var inte längre aktuellt att jobba på någon restaurang med de arbetstiderna och med den arbetsmiljön (rökigt och stökigt). Så det blev helt enkelt inget med det.

Nu har i alla fall Årets Kvinnliga Sommelier korats fick jag idag ett pressmeddelande om (ja jag får sådana ibland). Josefine Asplund kammade hem priset i tävlingen Lily Bollinger Award. Stort Grattis till Josefine – och om du vill besöka henne och beundra hennes kunskaper om Champagne och annat så gör du det lättast på Sigtuna Stadshotell. Grattis än en gång :-)

Jag har ju haft, eller har en annan yrkesdröm också. Men det tar vi en annan gång.

Träning

Nyss hemkommen efter ett förmiddagspass på F&S i Orminge. Det var ett baspass som troligtvis kommer att ge träningsvärksmärta i armarna inom kort. Det var nämligen väldigt mycket rörelser med armarna över huvudet. I övrigt så var det också ett bra pass, passade bra till den form jag är i just nu = hyfsad kondis men med stora förbättringspotentialer OCH urusel muskelstyrka. Det märktes framförallt i styrkedelen då jag inte nästan klarade de enklaste övningarna, ja det var så illa att tårar trillade ner för kinderna när vi skulle ligga på golvet och cykla – för jag orkade INTE. Min muskler är borta, väck och finito. För bara tre månader sedan så var jag den starkaste tjejen på skivstångspassen, jag hoppade och studsade som en duracellkanin på träningarna och var helt enkelt så jävla tränad. Och nu, nu ligger jag på golvet och gråter, och är tvungen att hålla i magen med händerna när jag gör ”hoppsanhejsansteg”. Vet att jag inte ska klaga, men det tar verkligen på krafterna och motivationen att ha halkat efter så förbaskat.

Konditionen har jag ju lyckats hålla rätt så bra med hjälp av långa raska promenader flera gånger om dagen vissa dagar. Så det var egentligen ett ganska bra kvitto att promenader kan hålla formen eftersom att jag klarade av konditionsträningen utan några problem med hjälp av det. Och det är ju verkligen verkligen toppen :-)

Sipporna ute i backarna står

Kutade in på jobbet vid 13,30 tiden och satte mig med lite småjobb. Var ju inte så många arbetstimmar kvar innan det var dags att packa ihop och fara hem. Men det var riktigt skönt med en så lagom ”lång” arbetsdag. En skön start på helgledigheten att ha en kortfredag.

Promenaden med syrran blev ”stora” rundan i Vilanskogen på 3,5 km. Eftersom att vi missbedömt tiden vi skulle gå lite så blev det till att kasta sig i maten (tonfisksallad) då syrran hade ett möte med chefen hon inte kunde missa. Det var en fantastisk promenad genom ängar av vitsippor, blåsippor och vita björkar. Helt fantastiskt vitt. Vi mötte några panchisar som var ute och gick och plockade blommor. Växlade några ord och sedan gick vidare. Underbart – jag saknar verkligen ”småstadsmentaliteten” här i Stockholm. När jag promenerar i skogarna här omkring så inbjuds det knappast till något småprat, på sin höjd en nick till varandra när man passerar, inte som där vi var i dag där vi hejjade på de vi mötte… Väldigt stor skillnad!

Var ju också förbi lagret och hämtade stegräknare när jag var i Uppsala. De som jobbar där är helt fantastiska! De lyser upp och kommer springande från alla håll och kanter och ska hjälpa Livsvinst (jag heter livsvinst där, de till och med ropar till varandra att NU KOMMER LIVSVINST). Sedan hjälper de så gärna till att bära och kånka, när de fick syn på bilen så höll de på att trilla omkull av glädje och ville höra motorljudet när jag startade :-)))). Så mycket glädje hos de här individerna – ja jag kan inte annat än nästan bli kär!

Nu tar vi helg tycker jag. Vad tycker du? Ut i solen och stuffa med er :-). Kram!