Min fina vita Sandtröja…

På väg från ett möte idag så spillde jag ner min nya fina vita Sand-tröja med kaffe. Jag blev verkligen jätteledsen, satt på mitt rum och grät tills min chef kom in alldeles bestört och frågade vad som hade hänt. Något med min familj? Min son? En olycka? Plötsligt kändes min “sorg” så fjuttig. Även om den här tröjan har betytt jättemycket för mig eftersom att jag känner mig FIN i den så är den ju trots allt ingenting att gråta över (även om den kostade massor), jämfört med om något hänt min familj. Jag försökte få bort fläckarna med diskmedel och varmt vatten, det funkade inte. Jag ska försöka tvätta den i klorin eller något annat miljö-o-ovänligt preparat senare under kvällen. Lite miljöförstörelse är det värt (eller inte) att få tröjan ren. Åh så deprimerande! Tur var att jag hade med mig träningsväskan till jobbet idag, så jag kunde ha min chockrosa tränings-svett-absorberande-tröja på kontoret :-(. Flera har kommenterat att jag var så fin i den rosa färgen och “du ser så slank ut”. När de sett min ilskna blick över faktumet att jag sitter i rosa i stället för i vitt så har de beklagat. Såklart. Stackare - jag är inte lätt att tas med i dessa dagar.

Tröja i blekningsbad

Igår när jag var och handlade så stod jag helt plötsligt vid plockgodiset med en liten påse i min hand. Döm om min förvåning när bit efter bit ramlade ner i - min - påse…? När jag insåg vad som var på väg att hända ställde jag ifrån mig påsen. Vände på klacken, gjorde en helomvändning och stod där igen - och - plockade i en NY påse! För att ytterliggare en gång ställa ifrån mig påsen (med godis i) och vända, den här gången mer eller mindre sprang jag ifrån godishyllorna. Vill bara förklara om någon stöter på en massa påsar med godis i drällandes på ica, då är det mitt fel. Jag ber så mycket om ursäkt till personalen och Karamellkungen vars godis inte blev uppätet ;-) . Ja, jag blir lite full i skratt när jag tänker på det.
Tänk om det var så när man kom till sin affär för att handla, såg små godispåsar ståendes här och var. Då skulle man ju fatta att det har varit minst en viktminskare i närheten som har varit duktig - och då kanske det kan smitta av sig på oss andra?
Ett hemligt tecken från en kämpare till en annan helt enkelt :-)

Vinterridtur

Nyss hemkommen efter en ljuvlig ridtur på Jolly. Solen sken, vinterlandskap och några minusgrader, men värmande och skönt i solen. Idag red jag i mina ridbyxor som jag hade när jag var 18 år, dessa byxor har varit för små ända tills idag, och om sanningen ska fram så är det nog fortfarande lite för små - jag var nämligen tvungen att knäppa upp dem efter ett tag :-) tur att jag har en lång ridjacka! När vi var ute så mötte vi ett ekipage bestående av en familj som var ute och åkte släde (!). Hur ofta händer det att man möter en häst som drar en släde i dessa dagar? Och i Stockholmstrakten? Va? Inte så vanligt tror jag… Urmysigt såg det ut i alla fall. Jolly blev så klart alldeles till sig i trasorna och trippade/småsprang hela vägen hem och skrek (gnäggade) efter sin nyvunna vän/kärlek.

I övrigt så rullar livet på som det kan göra en måndag i mars :-) . Inga stora utsvävningar vare sig när det gäller mat eller träning. Fröken lagom helt enkelt :-)

Så där ja

Firandet är över och jag kliver nu in på mitt tredje år som viktminskare. Jag har redan satt upp nästa mål. Det är att gå ner och väga mindre än 80 kg på midsommarafton. Dit är det 6,1 kg och så pass många veckor att ett snitt på 0,4 kg / vecka ska göra att jag klarar målet.

Så hur blev det nu med firandet av tvåårsdagen igår. Jo, som jag berättat tidigare så tog jag en morgonpromenad och köpte den efterlängtade kolatårtan (utöver den färskpressade hallonjoucen och det färska brödet). När frukosten hade ätits och vi hade lördagsslappat lite med varsin morgontidning så högg vi in på kolatårtan. Det är sant, vi kunde inte vänta ens tills lunchtid! Och, det var en besvikelse, den var inte alls så god som jag hade föreställt mig. Den tårtan kommer jag aldrig mer att behöva längta efter, så det var ju positivt i alla fall. Jag föreslog till Maria att vi skulle kasta resten av tårtan, men det tyckte hon var synd eftersom att hennes föräldrar kanske ville ha den (att ha den stående i kylen skulle kanske göra att vi “bara råkade” äta upp resten av tårtan trots att den inte var SÅ god). Efter detta for vi iväg till bowlinghallen och bowlade tillsammans med Marias föräldrar i 1,5 timme. Jag är verkligen ingen stjärna på bowling, men kul var det! När vi var klara skjussade vi Robin till ett övernattningskalas hos en kompis här i närheten. Vi åkte hem och städade lite för att sedan åka ner till stan och äta middag på en indisk restaurang. Ja just ja, vi köpte visst lite lyxchoklad tidigare idag också, som vi kalasade i oss i stället för lunch :-) . Så kan det bli en tvåårsdag, inte en grönsak så långt ögat kunde nå, ingen kaloriräkning och inget pointssystem i världen kunde stoppa oss från vårat firande!

2-års dagen

2-årsdagen. Hipp hipp HURRA vad jag är glad idag! I hela två år har jag nu hållit mig på banan mer eller mindre hela tiden. Det har ju som du redan vet resulterat i en viktminskning på nästan 59 kg (exakt 58,9). 21 kilo kvar till mål. Till nästa sommar borde jag vara klar!

Summan av kardemumman dessa två år är enligt följande siffror:

1. -58,9 kg

2. BMI från 56,6 till 33,6

3. Midjemåttet från 145 till 104

4. Jag har haft + på vågen 11 veckor, jag har haft stillastående veckor på vågen 20 gånger. Detta innebär att jag har haft MINUS på vågen 73 veckor under dessa två år. Om inte annat så är väl det värt att fira? 73 minusveckor!!!

Två-årsdagen kommer att firas på följande sätt - Nu bär det iväg på en powerpromenad före frukost. På vägen hem sticker jag in och köper nybakade frallor som vi kan mumsa i oss till frukost. Jag kommer även att köpa en kolatårta (som jag har suktat efter i veckor…) den ska vi äta i eftermiddag. Vid lunchtid sticker vi iväg till bowlinghallen. Ja, sen vet jag inte så mycket mer. Men kolatårtan, den ska avnjutas med glädje!

Ps, jag kom en sak som jag är lite extra stolt över att vi gjorde igår. Vi var först och tränade på Friskis, direkt efter det åkte vi och simmade. Är inte det lite coolt - dubbelträning liksom :-)

Test

Jag prövade att göra ett test på sajten iform om mina matvanor, resultatet blev “Du äter nyttigt. Du verkar äta en så nyttig kost som man kan önska sig. Fortsätt med det, för sunda kostvanor är ett utmärkt skydd mot övervikt, hjärt- och kärlsjukdomar samt vissa cancerformer. Du behöver inte vår hjälp för att sätta ihop en sund kost.” Lite kul faktiskt!

Vägningen imorse var inget under av viktminskning, jag hade gått ner 0,3 kg. Bra att jag gick ner, men väldigt dåligt om man tänker på vad jag måste gå ner till lördag för att uppnå mitt 2-års mål. Men jag har slickat mina sår under dagen och nu känns det lite bättre. Jag kommer att fira två-årsdagen trots att jag inte har gått ner 60 kg. Jag får helt enkelt fira att jag har gått ner 59 kg istället :-).

Idag på lunchen pratade vi om tv-licensen. Jag kläckde då det nya uttrycket Dum Stöv. Gissa vad det är för något. Dum Stöv = Döv stum. När det var sagt så brast vi alla ut i stort asgarv, tårarna rann på flera av oss. Pröva och säg Dum Stöv högt en gång så får du höra så kul det låter :-)

Kräftpasta