Premiären

Nu har vi fixat till bilen, eller ”pimpat” den som Robin säger (eeeeh). Med snygga stripes på sidorna bestående av ”Livsvinstloggan” livsvinst.se på sidorna (går inte att undgå att se som synes) och bakpå står det ”Livsvinst.se (ny rad) Joanna -80 kg” och efter det loggan med Livsvinstgumman som sträcker upp sina armar (samma som ovanför I:na). När vi lämnat in bilen på pimpningen så åkte vi till Mamma och hämtade rabarberplantor och fick se hennes fina kattpensionat som är under uppbyggnad. Sedan var det dags att åka och hämta pärlan. Jag var lite nervös när vi gled in vid PT reklam, tänk om det skulle se förfärligt ut och jag ”förstört” bilen… Men den var så fin så fin. Precis så som jag tänkt mig :-). Ingen kan undgå att se vad det är för bil som är ute och glider på vägarna :-). Och vem som sitter vid ratten :-)

För att kunna njuta ordentligt av bilen och ledig dag så for vi iväg till Öregrund och käkade lunch ute på restaurang som hade sin uteservering på en brygga. I skydd av kalla vindar satt vi mot husväggen och njöt i fulla drag av värme och strålande sol och en bil som väckte uppmärksamhet av ”alla” som gick förbi, både unga spolingar och äldre mcåkare och härliga damer, alla gillar pärlan :-). På restaurangen käkade jag gös, Maria strömming och Robin köttbullar i sås, mums mums mums! Hur gott som helst. Sedan gled vi vidare mot kiosken (nu nedcabbat) och köpte glass. Åkte sedan runt och åt glass – du anar inte hur ljuvligt det var! Och hur coolt det är att ha en bil som folk vänder sig om efter (hoppas att de minns att besöka livsvinst.se). Det är liksom det som är meningen ;-)

När vi kom hem torkade jag av bilen då den fått lite vägdamm på sig. Man måste sköta om sin lilla vän så den håller sig fin och fräsh. Sedan gav vi oss på lite trädgårdsarbete, jag rev upp gammalt ris och slängde på komposthögen och de andra planterade rabarberplantorna. Så nu så ser det i alla fall inte lika sunkigt ut i trädgården. Problemet med att ha 4000 kvm tomt när man har rosa fingrar istället för gröna är enorma. Men men, bara man gör det som ser värst ut tycker jag räcker. Om grannarna har åsikter om att tomten är misskött så är de såååå välkomna att titta förbi och göra något åt det. Jag har inte köpt lantställe för att ligga och rensa ogräs. Jag har köpt lantställe för att sitta i solen och njuta av lugnet. Eller ligga på soffan och läsa böcker. Eller promenera och andas frisk luft. Bara därför. Typ. Och det är väl gott nog :-)?

Hämtat bilen

Nu har jag äntligen hämtat bilen. Den vackra, fantastiska lilla guldpärlan (fortfarande odöpt) som ska förgylla mina åkturer ännu ett snäpp :-). Vill liksom bara ut och åka. Men nu är det mörkt och massor av djur ute i skogarna och på småvägarna – och de vill man ju inte ha närkontakt med. Så nu står bilen parkerad strax bakom Toyotan (som en kille ska komma och titta på söndag på – hoppas att han köper!) och glänser.

Tusen tack Per-Åke på Åkesson Motor AB som hittade guldpärlan åt mig (ja, jag kanske ska döpa henne till guldpärlan trots allt?). Jag är så glad att han ringde för den där dryga veckan och sa att han hade något som kanske kunde passa… och se på mig nu :-). Stolt ägare av en Chrysler Sebring!

I morgon ska vi träffa en reklamfirma här i Skärplinge som ska snygga till bilen ännu mer. Så det syns vem som är ute och åker på vägarna! Gissa vad jag ska göra :-)

Hoppar

Sitter här på kontorsstolen och hoppar. Vill bara iväg och hämta bilen. Inte sitta här inne när solen skiner där ute och bara väntar på att jag ska få glida ut från gårdsplanen i Åkerby. Nåja, 40 minuter kvar, sedan borde jag/vi vara på väg mot landet. Maria sitter hos frissan och Robin är på väg hit från plugget. Sedan blir det åka av :-). Med Toyotan i 17 mil och sedan med Chryslern tills bensinen tar slut ;-)

Blir inte många steg idag, men banne mig jag ska över 10000 i alla fall. Än så länge står det bara 4997 på räknaren (kl är snart 15) så det är ju inte helt omöjligt om jag hinner klämma in en kvällspromenad innan solen går ner. Men å andra sidan knatade jag på rejält igår med närmare bestämt 23500 steg! Belönade mig själv med glassen Lakrispuck efteråt (160 kcal – helt klart kalorivärd).

Vill passa på att önska er alla en härlig vårhelg med förhoppningsvis värmande sol på allas våra näsor när vi är ute och traskar ihop vår vardagsmotion. Eller ska alla ligga i trädgården och rota kanske? Ja, jag ska i alla fall mest ”bara vara”. Kram! Trevlig helg!

Förresten. Fy fan vad jag är glad idag!

Ooooohhhh

Vad läskigt det är att trycka på knapparna så att massor av pengar försvinner från kontot till ett annat konto. Tänk om det var någon siffra fel? Nej då, så många gånger som jag kollade numren så ska det inte vara något problem. Jag har betalat min nya bil :-). Läskigt men sant. Och alldeles alldeles uuuuunderbart :-). Så nu är det bara att hoppas att det fina vårvädret fortsätter att bevista vårat vackra avlånga land så jag glida runt med vår nya bil!

Någon inom rimligt köravstånd från Norduppland som vill ha besök?

Slutbesiktning?

Jag har inte pratat så mycket om min mages utseende efter operationen. Det hänger ihop med att jag stundvis har varit både besviken och deprimerad över hur resultatet blev. Jag har ju aldrig trott att den skulle kunna bli ”perfekt” och hade inte den förhoppningen. Min enda önskan var att bli av med hänget för att slippa alla problem som varit på grund av det. Och det blev jag inte. Visst, stora delar av hänget försvann. Men på ena sidan kvarstår ett häng på ca 4 cm och på den andra sidan på någon enstaka centimeter. Så inte nog med att jag fortfarande har häng, magen är dessutom sned. Detta har gjort att jag inte har klarat av att ta på min mage, ibland har jag inte ens kunnat titta på den utan att bli grymt ledsen. Det är bara när jag legat ner och det kvarvarande av magen liksom har ”runnit ut” och slätat ut sig som jag har kunnat känna efter med handen. Så, jag har varit väldigt väldigt ledsen på grund av detta. Med tanke på hur sjuk jag blev med den långvariga infektionen, smärtorna och mitt tre månader långa träningsuppehåll…

Men nu ska du få höra. I dag hade jag återbesökstid för slutaudition, eller kanske ska vi kalla det för slutbesiktning av opererande läkare. Jag har varit lite fundersam över mötet, hur man ska kunna säga att man inte är helt nöjd, men ändå glad över att det som har gjorts har gjorts, det blir ju ändå kritik mot hennes jobb så att säga. Dessutom så har jag ju funderingar på att försöka få hjälp med de två tomma påsarna som en gång i tiden var ett par bröst av Landstinget och då vill man ju inte vara en stingslig och jobbig patient…

Så, då kom jag alltså till KS efter en härlig promenad från jobbet på 40 minuter i solen (kanske har mina kinder fått lite färg?). Och väl där fick jag lite tårar i ögonen när jag satt och tänkte på allt jag gått igenom den senaste tiden och att jag liksom var vid slutet nu. När det blev min tur att träffa doktorn så visade det sig att hon varit tvungen att sticka iväg och operera lite då en kirurg blivit sjuk. Så en annan doktor jag inte träffat tidigare tog emot mig. Han var trevlig och jag var nervös. Visade magen och frågade om det skulle se ut så där. Och hans svar var: ”Nej, det där måste vi nog göra om. Ibland så måste man göra sådana här operationer i omgångar om det är mycket att ta bort. Och det där hänget kommer inte att dra ihop sig själv”. Hjälp tänkte jag. Hjälp hjälp hjälp, det här händer inte… Men jovisst det hände. Men eftersom att min ordinarie läkare inte var på plats så fick jag en ny tid till henne den 19 maj för närmare bedömning. Hur som helst så är det inte tal om någon operation inom den närmaste tiden utan snarare till hösten eller vintern eller nåt sånt. Men det passar mig bara bra i så fall eftersom att jag hinner både gå i mål och kanske knäcka något till kilo eller så. Så jag är både glad och ledsen just nu. Glad för att jag fick bekräftat att operationen inte blev helt lyckad, men ledsen över att behöva gå igenom det igen. Fast som doktorn sa, det är ju inte en lika stor operation den här gången, utan endast där längst ner, ingen navelförflyttning och magmusklerna behöver inte sys ihop och sådär, ingen hel öppning av buken utan som sagt bara två snitt längst ner. Om nu den andra läkaren också tycker att det borde korras.

När jag ändå var på plats så körde jag på med fler frågor. Dels så undrade jag om jag kunde sluta använda gördeln, svar Nej, används ett tag till. På frågan om jag kunde börja cykla så blev svaret JAAAAA, på frågan om jag kunde börja träna så var svaret; Ja men bara försiktigt, inte springa, inte hoppa, inte använda vikter utan bara kroppsvikten, inte styrketräna och framför allt tänka på att inte belasta bukområdet, för då kan magmusklerna som är ihopsydda spricka upp som ett bråck… Dessutom så tyckte han att jag skulle använda gördeln när jag tränar, och det låter ju vettigt att använda den när jag tränar, även om det blir otympligt och bökigt och säkert svettigt och jäkligt, men ändå. Jag får faktiskt börja köra lite hårdare nu :-)

En sista fråga gällde då tuttisarna. Jag fick strippa av mig bh:n och klänningen (igen) och visa de långa tomma påsarna. Han sa då att ”Ja, de borde vara något som vi ska hjälpa dig med, kanske kan vi till och med göra dem samtidigt som magen… och när vi tagit bort all överskottshud på bysten så blir det inte så mycket kvar så då får du ju välja hur stora PROTESER du vill ha. Okkidokki…. Eeeeeeehhhhh…

Men som sagt, slutbedömning av opererande läkare kvarstår, och henne ska jag alltså träffa den 19:e maj. Sedan frågade han mig om benen, insidan av låren brukar vara ett problemområde för den som gått ner mycket i vikt, ja sa jag, visst det är löst och det hänger och slänger, men det gör inget, jag kan leva med det. Det är ok! Gäddhänget under armarna är också ok. Det är ok!

Så, ett nytt möte som sagt. OCH mycket funderingar kring vad jag vill. Orkar jag gå igenom detta igen. Vill jag det? Det får vi se senare. Samtidigt är det ju verkligen så att man verkligen vill vara så ”fin” som möjligt :-)