Belöning

Sådärja. Nu har jag varit iväg och gett mig själv min -60 kg´s belöning. Trots att jag inte har nått det målet än. Men vad ska man göra, jag trodde faktiskt att jag skulle ha klarat det till den här veckan, men nu ser det ut att dröja några veckor till. Så, vad bestod då belöningen i? Jo, titta på bilden till vänster. Jag har varit hos en frisör som har gett mig en ny frisyr, styling och nya fräscha slingor. Egentligen kanske det inte blev en så superstor förändring, men lite nytt är det, mina blonda slingor blandas numera upp med lite andra ljust bruna nyanser. Håret ser därmed väldigt naturligt och fint ut :-). Min andra belöning, som jag också får nu för att jag är så nära mitt 60 kg´s mål är att jag ska införskaffa linser. Jag har aldrig haft det förut men nu tycker jag att det är dags att börja peta sig i ögonen och slippa röda märken efter glasögonen. Så det ska bli kul. Eller nåt. Jag tror i alla fall att jag kommer “se bättre ut” (hehe).

Ja, så var det ju så att detta är den stora semmeldagen. Jag och Maria bestämde för flera månader sedan att vi skulle unna oss EN semla den här dagen, tillsammans. När jag på eftermiddagen äntrade ett personalmöte, så gissa vad som dukas upp, jo finfina konditorisemlor. Jag cirklade några varv runt semlorna och var mycket mycket nära att knipa en i farten. Men, jag hejdade mig, tackade för kaffet och lämnade rummet med rak rygg och världens stoltaste leende på läpparna. Snacka om mental motivation! Nu är det kväll, jag är hemma och en härlig semla står och väntar på mig. Jag är glad att det bara blev en, nu är semmelpaniken över för det här året :-)

Nyklippt

Step up

Prövade att gå på step-up-pass idag. Det var roligt, men svårt med nya steg. Och fort gick det, tiden alltså. Helt plötsligt var det dags för nedvarvning, och jag som precis hade kommit igång! Det måste vara ett gott betyg på att det var kul att pröva något nytt. Jag kommer att pröva igen, helt klart. I övrigt så har dagen förflutit på ett bra sätt. Var på styrelsemöte på jobbet “hela” dagen. Vi slutade tidigt och solen sken så jag bestämde mig för att smygmotionera på vägen hem genom att kliva av bussen några hållplatser tidigare, fick således en rask promenad i solskenet på 20 minuter. Som hittat :-)

Populära sibirien

Klockan är 8,50 lördag morgon och jag har precis kommit hem efter en rask morgonpromenad på 45 minuter. På vägen tillbaka smet jag in på bageriet och köpte färska friskusfrallor till frukost. Jag tror nog att Maria kommer att bli överraskad när hon vaknar upp ur sin törnrosasömn.

Igår kväll var vi iväg och tränade för att sedan äta middag på Populära Sibirien, en fantastisk restaurang med jättegod mat och finfin service att vi dessutom fick toppentrevligt sällskap är inte heller fy skam.

Efter maten tog vi en rask promenad till bion Brokeback Mountain, en sorglig film som handlade om kärlek - mellan två män. Kan rekomenderas, den är tänkvärd. Det är tur att man inte lever i Texas utan i Sverige och alla de fördelar som finns med det. Men, det finns ett stort men - även i Sverige finns det massor av gamla gubbar och och tanter (och unga människor med för den delen), som ALDRIG har varit sanna mot sig själva eller sin omgivning, som kanske inte förrens på äldre dar har accepterat att de “vill” träffa någon av samma kön, men som aldrig kommer att kunna göra det. Att aldrig kunna leva som den de är. DET är sorgligt.

Nytagen baddräktsbild

Operationer?

Spegel spegel på väggen här, vem är det jag skymtar där? Jag speglar mig. Ständigt. På tunnelbanan i fönstret, i hallen på spegelgarderoben, i dataskrämen, i uterummet vid ingången, på toan på jobbet och hemma osv. Håller jag på att bli galen? Jag testar nya sätt att stå på för att se hur jag kan göra för att undvika valkarna, från sidan, framifrån och bakifrån. Hur ser min dubbelhaka ut när jag böjer ner nacken eller när jag ler? När jag håller upp armarna slätas vecken på ryggen ut och min rygg ser riktigt smal ut, men så kan jag väl inte gå runt hela dagarna? Med armarna rakt upp?Igår gjorde jag ytterliggare en ny upptäckt, när jag ser mig själv framifrån och lyfter upp armarna så kan man skymta en revbensbåge under brösten. Ja det är sant, det blir liksom en liten “ingrop” där :-). När jag ligger ner så blir det en ännu större ingrop och man kan tydligt känna revbenen (visste inte ens att jag hade några). I övrigt så är min kropp inte så mycket att hänga i granen - även om jag är överlycklig att jag har gått ner i vikt så klart. MEN, det stora menet är att huden inte längre tänjs ut av fettet, så det är ganska mycket rynkor på magen, på insidan av låren och under hakan (!). Brösten är som “tomma” påsar (fast med bh så blir de snygga) och undersidan av överarmen består av en hängande påse. Som du säkert förstår så är detta ingen kropp som tål att ses i naket skick. Hur det ska gå i sommar på stranden vet jag inte än. Någon bikini är det inte tal om i alla fall. Våtdräkt kanske är mer passande?

Så vad kan man då göra åt detta “förfall”? Jag har prövat att smörja in mig för att behålla liv i huden, men jag tror inte att det räcker på långa vägar. Och miljonär så jag kan göra en helkroppsoperation är jag ju inte heller. Däremot så måste jag operera brösten och magen när jag är klar. Antingen med landstingets hjälp eller med egna ihopsparade pengar. Hänget under armarna och på insidan av låren får jag nog dras med. Men det kan jag leva med :-)

Visst är det vågat att lägga ut sin kropp (se bilden), känner mig extra tuff idag ;-)

För snart ett år sedan såg min kropp ut så här (vägde då ca 97 kg).

Jo, nu kom jag på det. Det handlar om motivation, och att klara sina mål. Jag har flera gånger läst och hört läkare och forskare påstå att man INTE kan gå ner i vikt själv om man har en stor övervikt. Det måste till mer drastiska åtgärder, tex en operation. Det gör mig såklart både ledsen och arg, för vad då - Finns inte jag? Finns inte min kamp? Finns inte ni andra där ute som kämpar? Ok, jag kan förstå att det inte är vanligt att lyckas gå ner jättemycket i vikt utan vare sig operation eller drinkmetoder. Men vi finns faktiskt. Och det är inte särskilt upplyftande eller motiverande när dessa “experter” uttalar sig. Nästa gång jag läser eller hör om en sådan expert ska jag kontakta vederbörande personligen!
Motivation är inget man kan köpa, det är heller inget som man inte kan öva upp. Motivationen är avgörande för om du ska nå dina mål eller inte. Utan motivation är det svårt att motstå sötsaker och när latmasken i dig säger att du inte orkar träna, då behövs verkligen en stark motivation för att ta dig iväg till träningen. Jag har hållit mig motiverad genom att sätta upp delmål efter resans gång, ibland har jag fått justera mina mål för att de ska bli mer verklighetstrogna. Till exempel förra året när jag var sjuk, då gick jag totalt ner 12 kg på hela året, trots att mitt mål var att gå ner 25 kg. Då måste man omjustera lite för att inte tappa motivationen. Målen kan bestå av så mycket, det kan vara antal kg:n som man ska gå ner under en viss tid eller att man ska unna sig något alldeles särskilt när man nått sitt mål. Ett mål kan tex vara att gå ner 5 kg, men det kan lika gärna vara att ta sig iväg till träningen 2 dagar i veckan under en tre månaders period. Det är du själv som avgör vad dina mål ska bestå av. Just nu är mitt mål att gå ner (totalt sett) 60 kg till den 11:e mars, det är vår två-årsdag som viktminskare. Jag har en hemlig belöning till mig själv som jag redan den här veckan ska fixa (Maria vet inget), anledningen till att jag redan nu kan ge mig själv belöningen är för att jag VET att jag kommer att klara mina mål, även om jag inte skulle klara 60 kg till prick den 11:e mars, så vet jag att det bara är en tidsfråga innan jag gör det.

Lilleman på sin första cross