Skön helg

Helgen har förflutit på ett lugnt och skönt sätt. Vi har varit på landet och roat oss med att se på serien 24 på dvd. Vi har nästan sett alla avsnitt av säsong 1. Övrig tid har gått åt till att gosa, promenera, åka spark, grilla korv (3%-ig Gröneslaktaren, helt Ok), ätit god mat (och 90 gram smågodis och några ostbågar). I fredags simmade jag 2000 meter, de sista 400 metrarna hade jag grymt svid i överarmsmusklerna. Men som du redan känner till; jag är inte en person som ger mig. Har jag bestämt mig för 2000 meter, då blir det så. Har jag bestämt mig för att loosa 80 kg, då blir det också så :-) .

Hmmm, det var något jag tänkte att jag skulle skriva här och berätta, men jag kommer inte på vad det var just nu. Jag återkommer.

Vintergrillning

-1,4 kg

Mamma Mia tutta klia (Robins favorituttryck). Mamma Mia tutta klia - ja, så känns det verkligen idag. Jag har lix gått ner 1,4 kg den senaste veckan. Det var långt före jul jag senast hade en sådan toppenminskning. Firade det genom att ta på mig kjol idag på jobbet, fick dock leta länge och väl i garderoben och pröva flera, de jag hade sist kunde jag inte längre ha… Till sist fick jag tag på en kjol som inte hasade allt för långt ner på höfterna, den är bara ca 5 cm för stor i linningen så den kan jag nog ha minst två kilo till, sen är det kört även med denna :-))) . Jag trodde att jag var den enda som skulle trotsa vinterns köldmakt idag och ha kjol. Men icke, när jag stod i busskön kunde jag glatt räkna till fem kvinnor, vi var tre med kjol - och jag som trodde jag var UNIK, när jag egentligen tillhörde majoriteten!

-58,2 kg

Mörka hål

Oj vilken svacka jag hamnade i. Fy sjutton för djupa mörka hål där självförakt och dålig självkänsla får styra. Men det är inte bara därför som jag inte har uppdaterat här på livsvinst. Datorn har bråkat som sjutton, men nu funkar Det igen i alla fall - och Jag mår mycket bättre igen.
Nåväl, du är säkert ohyggligt spänd på hur det har gått de senaste fem dagarna, eller hur (eller inte)? Lördagen avlöpte bra med både biokalaset och syrrans middag på Kung Krål i Uppsala. På bion unnade jag och Maria oss några fler popcorn än vad som var tänkt (vi delade på en stor tunna), men vad gör väl det om hundra år. På restaurangen på kvällen så åt jag en fantastisk oxfile med chevrécream och risotto. Smaskigt! Jag och Maria delade på en efterätt (bra eller hur?), då tog vi en varm chokladkaka med glass. Mums!
På söndagen så körde vi ett jättebra jympapass på Karolinska och efter det stack jag till stallet för att rida, det var mycket bättre att rida efter träningen än före (som jag brukar göra ibland). Jag tycker att benen blir så stumma och tunga efter ridningen så det är svårt att orka träna ordentligt, men tvärtom gick det jättebra. Kvällen avlsutades på sofflocket där jag och Maria kollade på fyra avsnitt av 24, Maria fick hela dvd-boxen i julklapp men vi har inte hunnit se några avsnitt än, men nu är vi på G.
Måndag och tisdag är bara ett enda mörker och huvudvärk. Idag onsdag är det lite bättre igen och vi har varit och tränat här på kvällen. Imorgon är det vägning, vi får väl se hur det har gått. Jag har inte smällt i mig för mycket i veckan som gått (totalt sett), men kroppen är ju en lustig manick som ibland gör lite som den själv vill, allra helst vid vägningar.

Alla hjärtansdagpresent. En nyckel till Marias hjärta

Målprat

Vågen visade igår endast en minskning på 0,4 kg. Mitt mål är ju att totalt ha gått ner 60 kg den 11:e mars, det är nämligen exakt två år sedan jag/vi började våra nya liv. Dagen då vi klev in på viktminskeriets väg. En ganska stor dag, kan man se så här efteråt. För att det är i alla fall något som är säkert - har man väl bestämt sig så kan man nå vilka mål som helst. Ingenting är längre omöjligt!

Åter till målet den 11:e mars, jag tror att det kan bli svårt att nå det, inte omöjligt, men svårt om jag fortsätter att loosa ca 4 hg per vecka. I snitt skulle jag behöva gå ner 0,8 kg per vecka. Alltså dubbelt så mycket…

Min syster fyllde år igår och imorgon ska hon firas på restaurang, hoppas att det finns något vettigt att äta. Det påstås att det ska vara en “grillrestaurang” och det låter bra, då borde man kunna välja bort den fetsimmiga såsen och pommes. Innan syrrans kalas ska vi ha ett barnkalas för Robin som fyllde år i januari. Han har bjudit in sina klasskamrater på ett biokalas = vi ska alla gå och se Lilla kycklingen och käka popcorn (jag ska inte äta några popcorn, inte så många i alla fall). Det blir kul. Robin som tycker att det är lite jobbigt att stå i centrum är nöjd med förslaget att det ska vara ett biokalas så att det är filmen och inte Han som är medelpunkten, fast det är han ju ändå på sätt och vis, såklart. Lillplutten som börjar bli stora killen, hela 11 år. Själv minns jag året som elvaåring ganska väl, min första kärlek, och min första “vi är ihop” kille hade jag då, en klasskompis vid namn Johan :-). En annan stor händelse var att vi flyttade och jag började i en ny klass (Johans klass), första skoldagen - på första rasten, sprang jag till klassrummet och rundade en hörna på skolgården väldigt snabbt. SMACK. En annan person sprang också mot sitt klassrum och vi möttes mitt på hörnan kan man säga. Han klarade sig ganska bra, jag blev dock avsvimmad och tappade medvetandet och fick åka ambulans till akuten, hade lyckats med konststycket att få en hjärnskakning. På första skoldagen, på första rasten. Gissa om ALLA visste vem den där nya i skolan var. JOANNA hette hon som ALLA pratade om! Pinsamt!

Jeans

Igår kväll gled jag i det par jeans jag köpte extra den 14 januari i en storlek mindre än de jag köpte den 13 januari. Och de satt jättebra, det måste ju innebära att jag har minskat en storlek på bara 3,5 vecka - fast vågen bara visat -1,5 kg under samma period. Konstigt det där med vikt och mått tycker jag. Även om inte vågen visar några jätteresultat så visar kroppen att den omformas, ganska kul, eller hur?
Vi har nyligen kommit hem från träningspasset på Sveavägen, Maria hade glömt sin sportbh så hon var tvungen att ta en av mina (jag använder alltid två), det gjorde mig lite sur :-( eftersom att jag verkligen behöver båda två, men jag kunde ju inte gärna säga att hon inte fick låna min ena eftersom att hon inte hade kunnat träna alls i så fall. Det hade inte varit schysst.Det är så otroligt skönt att träna, jag känner mig alltid så nöjd med mig själv efteråt, och trots att det ibland är grymt jobbigt att ta sig iväg ibland så är belöningen helt klart känslan efteråt. Jag önskar verkligen att det gick att smitta av sig av den tillfredställelse man får efteråt. Tänk om man kunde sitta på tunnelbanan och bara smitta till allt och alla, allra helst de som ser jättetrötta och slitna ut…
Vägning imorgon… jag bävar…