Röd stegräknare

Har ganska länge gått och tänkt att jag så gärna vill ha en röd stegräknare. Tycker de är snygga och ”pigga” på något vis. Jag trivs jättebra med min vita också, men den röda är det ändå något speciellt med. Och idag slog det mig att jag faktiskt skulle unna mig en ny röd Omron Walking Style II. Jag har ju turen att ha några hundra av just den här varianten hemma så man kan ju verkligen undra vad som gjort att jag inte bara tagit någon förrens idag. Jaja, skitsamma. I dag så knäckte jag kartongen och tog upp en ny röd stegräknare, behövde den för att pigga upp mig efter morgonens vägning.

Det blir en bra ”knatdag” idag då vädret är hyfsat, jag har jympaskor på mig och har en del sträckor att färdas på som man faktiskt kan gå om man bara har tiden – och det har jag! Redan före frukost var jag uppe i dryga 5000 steg då jag var tvungen att gå en liten omväg, eller tvungen och tvungen kanske inte är helt korrekt. Men saken är den att jag skulle sitta på Espressohouse på Vasagatan och skriva på boken på morgonen, men när jag kom dit så höll någon snickare på att såga upp golvet i ena ändan av lokalen. Då jag inte riktigt kände att jag skulle kunna koncentrera mig med den ljudnivån och det stickande sågspånsluktandet så bestämde jag mig för att gå vidare till Espressohouse vid Marias jobb. Ja, och här sitter jag alltså nu och njuter. Strax är det dags att gå vidare, nu ska jag GÅ till Fridhemsplan härifrån och ta tunnelbanan till jobbet :-)

Min nya röda vän ska ta mig till minus 80 kg! Nästa vecka?

Tack för att ni finns och peppar mig till framgång! Kram!

Nix

Klockan är strax efter sex och jag har äntrat vågen. Trodde att jag skulle få ge upp ett tarzanvrål så jag harklade mig noga innan jag klev på så att inte det bara skulle gurgla när jag av glädje skulle ”andas ut”. Nu blev det inte så. Det blev ingenting, nitch, nada, nix, nej. Ingen rörelse på vågen alltså. Sifferskivan snurrade fram samma vikt som den senaste vägningen för en vecka sedan, möjligen skulle jag kunna ana något hektos nedgång, men eftersom att jag inte hektjäktar utan ”bara” registrerar hela och halva kilon så fick jag helt enkelt inse att det var ingen viktminskning som ledde till målgång idag. Ganska frustrerande, men inget som knäcker. Det kommer fler torsdagar och fler vägningstillfällen.

Ok, nu ska jag smälta detta. Jag tror att jag fortsätter med samma strategi som vanligt (den har ju trots allt funkat 79,5 kg). Men mer detaljerat ska jag upprepa den för mig själv senare. Först ska jag bara slicka mina sår, rycka upp mig och gå vidare. Puss & Kram!

Skön dag

Bjuder på lite mer ögongodis på min efterlängtade bil (har inte fått hem den än) :-))). Vad ska jag döpa godingen till? Någon som har något bra förslag?

I dag har jag knatat ihop 16000 steg, alla på sköna gummisulade gympadojjer. Mina fötter behöver lite omvårdnad, och när man kan passa på att ha sköna skor så ska man göra det (inga kundmöten osv). Då blir fötterna lite glada, mina är lite extra ömma efter de senaste dagarnas promenerande, det har tryckt lite här, och blivit någon liten blåsa där och en liten sträckning under foten osv. But I´m still kicking :-)

I söndags gjorde jag upp en plan för de kommande tre dagarna fram tills vägningen som är i morgon torsdag då jag förhoppningsvis når min MÅLVIKT. Det jag bestämde mig för att satsa på då var minst 15000 steg om dagen, byta ut frukostmackan till fil och musli samt äta ”bra” mat. Stegen har jag klarat med råge 24000+19000+16000= 59000 istället för förväntade 45000 (som också är mycket). Så där kan jag verkligen applådera mig själv till bra jobbat! Inga frukostmackor har blivit utbytta, utan det har varit macka alla tre dagarna och maten har varit nästan helt bra, om man bortser från kebaben idag – men inget godis eller annat tjafs har glidit in i munnen ”av misstag”. Så på det stora hela får jag vara nöjd! Oavsett vad vågen säger i morgon… Om det inte blir mål i morgon så blir det nästa vecka, eller nästa eller nästa. Inga problem. Jag vet var jag ska och har siktet inställt. Men jag hoppas hoppas hoppas att det blir i morgon. Det skulle verkligen kittla dödsskönt i kistan :-)

För övrigt så har det varit en soft dag på jobbet, många är borta på kurs eller är sjuka och chefen är på chefsmöte. Så det är lugnt i stugan kan man säga. Promenerade hem genom Gamla stan i ett vårigt Stockholm – det härliga beviset på att det är vår är att utemöblerna har kommit fram på uteserveringarna och över stolsryggarna hänger sköna filtar att svepa runt benen om man vill trotsa vårkylan och sitta ute i solen. Nice :-) . Efter jobbet åkte vi med Robin till BMX-träningen som pågick i dryga timmen. Jag och Maria passade på att promenera, nu var det betydligt kallare och inte alls lika skönt som när jag gick hem från jobbet. Men gick gjorde vi, och det var ju bra :-)

Jag erkänner att…

… trots min fantastiska motivation så föll jag idag dit på en kebab med bröd till lunch, valde dock kycklingkött istället för kebabkött då det åtminstone minskar skadan något. En del av brödet åts heller inte upp. Jaja, gjort är gjort. Skaka av sig och gå vidare…

Så här är det. På onsdagar så är vi ett litet minigäng med tjejer som går och äter lunch, babblar och skvallrar, fnittrar och umgås. En härlig lunchtimme med andra ord. Vi brukar dessutom alltid börja vår lunch med att smita in på Återbruksaffären som ligger runt hörnet (en loppis). Där hittar vi ibland både det ena och det andra. A hittar mest det ena, och K oftast det andra. Och jag sådär mittemellan. I dag hittade jag en liten svart/brun kort jacka med uppvikta ärmar (danska märket KAFFE) för tio spänn (alla kläder för en tia eller tre för 20 kr). Den satt snyggt och jag gillade den så mycket att den absolut var värd en tia. MEN. Jag har totalt shoppingförbud fram till N.Y. så jag kunde inte köpa den, även om det var surt då den inte kostar något egentligen – men det blir ju som en utmaning liksom att INTE köpa något, oavsett pris. Men, se – då halar K fram sin plånka och bjuckar mig på jackan :-) . Hon hittade nämligen två toppar – och då kunde min jacka hänga med som gratisplagget :-)))))

Flexxes

Häromdagen köpte jag en ny gördel, en Flexxes från Twilfit. Det är liksom bara som ett ”bandage” runt om midjan, men den är så pass lång att den går ner över magen och upp till revbensbågen kan man säga. Det som är toppen med den här är att den har skenor utefter sidorna som gör att den inte korvar ner sig, men också att den liksom är utan själva ”trosdelen”. Så jag får ha mina egna vanliga trosor till den. Den som varit med om att inte kunna använda trosor på några månader förstår min stora lycka över detta fenomen :-). Som grädde på moset så är den här görden lite snyggare, och lite sexigare ;-) då den är champagnefärgad och mönstrad samt har en hak-knäppning framtill (istället för tråkig kardborre), så den här kan man nog ha nytta av även senare kan jag tänka mig. När jag mätte midjan i morse utanpå den här gördeln så hade jag en midja om 70 cm… Utan gördel så mäter min midja numera 79 cm = MIN midja är numera inte längre på ”farliga sidan” och mått på en riskfaktor :-))))