Välkommen till Livsvinsts blogg!

Här skriver Joanna om sin viktresa från 145 till 65 kg - följ hennes dagliga reflektioner om mat, motion, hälsa och livet i allmänhet. Du kan också beställa Omron stegräknare (Joannas favorit), se Joannas förändringsbilder och prenumerera på gratis nyhetsbrev. Livsvinst har utsetts av Aftonbladet till Sveriges mest lästa viktminskarblogg 2008 och årets bästa hälsoblogg 2009! Joanna är även utsedd till årets Kvinna av tidningen Hennes och Miss Gay Sweden Folkets röst 2009. Varmt välkommen till Livsvinst! Det är här det börjar.

Vackra vyer

Ok, helgen blev inte sådär jättebra i ett viktminsknings-hänseende. Hoppas att inte vågen får ett totalspel på torsdag bara, jag räknar kallt med att de extra kalorier jag fick i mig under helgen lyckas jag förbränna måndag-onsdag, eller? Hjälp!

På fredagen lyckades jag äta en bit chokladtårta och en skumboll, samt två chokladbitar. På lördagen fick jag i mig 3 chokladbitar, två mumsmums och en liter popcorn. Motion blev det i alla fall. Medelpass på friskis på fredagen. Långpromenad i “djup” snö = oplogad väg på lördagen, och på söndagen satsade jag på en morgonpromenad på 45 minuter före frukost + baspass på friskis på eftermiddagen. Så håll nu tummarna för att jag motionerade bort liiite av de extra jag satte i mig. För övrigt så är läget under kontroll. Jag har nyss kommit hem från en ridtur ute i kylan, ganska skönt med friska vindar, trots att man blir väldigt kall om öronen :-) .

I helgen när jag var ute och gick så kände jag mig plötsligt gammal. Det var för att jag gick där och tänkte på hur vackert allting var. Min mamma brukar ofta säga, titta så vackert om naturen (inte för att hon är särskilt gammal men ändå). Och nu gick jag där och tänkte på hur vackert allting var. Snön var alldeles vit och nyfallen, den låg verkligen som pudersnö över ängarna och på träden och de gamla uthusen osv. Jag var tvungen att stanna två gånger och bara titta. Det var SÅ vackert :-)

Maria vinterpromenerar



Älskade syster

Tjohoo, idag far vi ut till landet över helgen. Det var verkligen länge sedan vi var där. Ser jättemycket fram emot att vila och vara ute och promenera, om det inte är alltför isigt ska jag nog försöka mig på att jogga…

En av mina kollegor sade idag att jag har skaffat mig en sån tuff stil, och att det passar mig. Det tyckte jag var ganska kul - jag känner mig liksom fram just nu så det är väldigt roligt, men också lite frustrerande att inte riktigt “veta” vad som är min nya stil.

Sandy - älskade lillasyster. Ditt mail kommer här nedan i bitar att citeras för alla läsare för jag vill berätta för alla vilken fin tjej du är som stöttar din storasyster. Jag grät när du skrev dessa fina rader till mig igår, och kommer förmodligen att börja gråta igen nu när jag ska klippa in bitar från mailet. Jag älskar dig!

1. Jag är så otroligt stolt för det du har åstadkommit och kommer att lyckas med till 100%. Jag älskar att tala om för folk hur duktig min syster är som har har vänt sitt liv.

2. Jag är så glad för att du tycker att det är roligt att träna och ser fram emot ett träningspass tillsammans med dig!

3. Nästa gång en dum unge tittar så skit i det och tänk på att du faktiskt kunde ha burit runt på mig på ryggen under det där träningspasset. För så där på en 2 kg så har du faktiskt gått ner hela mig och det är ingen liten prestation!!!!

4. Du är otroligt fin i din nya kropp, så sträck på dig och känn dig stolt!!!!

5. Varför skulle ingen vilja ha dig när du är färdig i skolan, det var det löjligaste jag har hört.

- Lång yrkeserfarenhet.
- Bra utbildning
- En sjuhelvetes vilja
- Söt tjej i sina bästa år
- Stort barn
- Bättre arbetsmarknad

Kör….du har hela livet framför dig!!!

Älskar Dig!

Kram Sandra!



Två saker:

- Veckans vägning -0,9

- Vi har slagit besöksrekord på hemsidan i januari. Livsvinst besöktes då av totalt 5227 personer. Helt otroligt, tänk att det finns så många människor där ute som kikar in här och läser, och alla dessa på bara en månad! Hallå - vilka är ni??? Hör av er! Kram!

-25 kg (ca)



Framtiden

Idag fick jag information om min eventuella framtid på Migrationsverket. Egentligen fick jag inte information som var riktad till mig personligen, men jag kan ändå förstå att det kommer att beröra mig i allra högsta grad. Det är nämligen som så att regeringen inte har gett MIV tillräckligt mycket med pengar för att all personal ska kunna vara kvar. Ja jag vet, det är konstigt med tanke på det uppdrag som vi fått från dem den 14 november (nya tillfälliga lagen om asyl). Vi är begravda i arbete och jag har ganska mycket att göra - så som alla andra. Hur som helst, när det gäller neddragningar så kommer ofta omorganisationer som ett brev på posten. Så också i detta fallet. För min del så skulle det innebära att jag (förmodligen) blir övertalig. I min lilla personalredogörarkrets så är vi ca 25 personer, mina snart 5 år i verket är inte mycket värda med tanke på att de andra har uppåt en 20 års statlig arbetstid att falla tillbaka på. Nu ska jag inte dra så stora växlar på detta. Jag har dessutom en PLAN för min framtid. Jag hade bara inte räknat med att behöva sätta planen i verket så här snart. Redan den 15 februari ska förslaget samverkas och i etapp 2 kommer väl uppsägningarna (mars-april?). Nåväl, nu undrar du säkert över min plan? Eller? Jo, jag började plugga på universitetet i höstas, en distanskurs på 20 poäng som heter “Arbetsmarknadsteknik och personaladministration”. Kursen ingår i PAO-programmet som jag under en period trodde att jag skulle läsa. Nu är det dock så att jag har hittat en annan drömutbildning, nämligen en 120/160 poängskurs som man blir Hälsopedagog utav. Det låter som något för mig. Att hjälpa andra att leva hälsosamt, kanske hjälpa folk att viktminska, leva friskt. Kanske arbeta på ett stort företag eller varför inte Regeringskansliet med förebyggande friskvård och andra hälsoinsatser? Det skulle verkligen vara något för mig, jobba med personalen vill jag gärna fortsätta med i någon form, och kanske är det just detta jag ska ägna mig åt? Coatcha andra att ta stegen i rätt riktning?

Jag har liksom redan tänkt ut den här planen i höstas, men nu när det känns som att det är verkligt med uppsägningarna och att jag kanske ska gå ut i arbetslöshet och studier så blir man lite rädd. Tänk om jag inte klarar det? Tänk om ingen vill ha mig när jag är färdigpluggad? Hjälp…!



Tradera?

Helgen har flutit på i en lung takt. Maria är på jobbmöte hela helgen och Robin är hos min syster och kör cross. Själv passade jag på att roa mig med att tömma garderoben. Många snygga nästan oanvända kläder har nu förpassats ut i väntan på att 1. säljas eller 2. skänkas eller 3. slängas. Det vore inte så dumt att få tillbaka några kronor på kläderna så att jag kan köpa nya snygga kläder som passar min kropp. Vi får väl se, jag har fått tipset att pröva på Tradera så det är väl det jag tänker göra. Går det så går det liksom.
På förmiddagen idag så var jag iväg och red, solen sken och man fick nästan lite vårkänslor :-) . Jätteskönt, hoppas att det snart är vår, ser verkligen fram emot det! Direkt efter ridningen stack jag iväg till stan för att köra ett medelpass på Friskis & Svettis (trots stumma ben efter ridningen). Det var ett barntillåtet pass som vi brukar ta med oss Robin på, men just idag så följde han inte med. Tyvärr var det alldeles för många barn (och barn som var yngre än tillåtet) så det var ganska ont om plats att röra sig på. När jag tränade som bäst så var det dessutom två små flickor som ställde sig och pekade och fnissade åt mig. DET kändes verkligen inte bra. Förnedringen som man kan uppleva som tjock kom tillbaka som en hård vägg. Det gjorde ONT.Och jag blir lite ledsen bara av att tänka på det. Jag antar att jag såg jätterolig ut där jag hoppade fram med fläsket hoppande. Men jag vill inte gärna bli påmind om det när jag tränar. Det blir nog svårt för mig att slappna av på ett pass med barn igen. Tyvärr.