Jag är i Aftonbladet idag

Klicka här för att läsa :-)

Goder kväller

Inte många mer steg togs under dagen. Så när klockan slog åtta här hemma på Skogalundsklippan så stod jag och trampade och tittade på stegräknaren som bara visade drygt 5000 steg fortfarande. Bestämde mig slutligen för att ta mig en liten kvällsrunda och posta de stegräknare som beställts under dagen. När jag varit bort till posten kände jag mig taggad för att fortsätta gå en stund till och det hela slutade med att jag gick 5000 steg, så ganska precis 10000 stod det på räknaren när jag kom hem. Och det var skönt – ytterligare en bra stegdag att lägga till handlingarna.

Jag tänker som bäst när jag går, tror jag. Då har jag stora planer för allt jag ska göra, och hur jag ska göra saker, som jag oftast hinner glömma bort när jag kommer hem, och sedan börjar planerna gro igen vid nästa promenad. Så, jag har nu försökt komma ihåg papper och penna när jag är ute och går (kommer på att det vore bra att ha när jag är ute och går) – men gissa om jag kommer ihåg att ta med det när jag väl ger mig ut. Skulle inte tro det va? Men nu har jag ju skrivit ner det här, så det kanske går bättre i morgon, vem vet? Hur som helst, idag ägnade jag tid och tankar åt att planera inför den kommande veckan. Jag har BESTÄMT mig för att gå minst 15000 steg mån-ons den här veckan (har inte en längre plan än fram tills torsdag – så lägger jag upp en ny strategi efter vägningen). Vidare ska jag försöka att byta frukostmackan till fil och Marias musli till frukost de här tre dagarna (eventuellt en Espressohousefrukost på tisdag). Vidare är tanken att satsa hårt på att stoppa rätt mat i munnen de här tre dagarna. Tre dagar fram till mål – hoppas jag :-). Ska i alla fall göra ett gott försök att det bara är tre dagar kvar :-).

Förresten, på väg hem från landet så tvättades bilen och nu finns den till salu på Blocket. Se den här länken om du är intresserad av en toppenbil!  Toyota Avensis kombi -00 för endast 69 000 spänn!

40 minuter senare

Hemma igen. 5000 steg rikare av 40 minuters kall promenad. Av med alla blöta kläder. På med varm och torr pyjamas och fårskinnstofflar. Vattenkokaren hettar snabbt upp vatten så jag får mig en kopp hett thé till min frukost bestående av kokt ägg och en leverpastejmacka. Det var inte en av mina skönaste promenader. Men det var skönt att komma hem, och ha det gjort :-). Hejja hejja!

Söndag morgon

Klockan är 8,45 söndagen den 13 april 2008. Det är grått ute. Ett lätt snöfall som ser både kallt och blött och tråkigt ut ramlar ner från himlen. Och jag ska ut. Eller? Jo jag måste ut. Men jag är extremt omotiverad. Men så tänker jag på torsdag. Vägningsdagen D. Drar på mig gördeln, jeansen och resten av kläderna. Släpper ifrån mig en suck. En djup suck. Knyter gympadojjerna på fötterna. Tvekar. Tar fram radion och lurarna. Trycker ner handtaget. Och på väg är jag. Mot -80 kg. Även denna morgon, som innehåller så många anledningar till varför jag skulle stanna kvar inne i värmen. Men se, om man har BESTÄMT SIG, då MÅSTE man kämpa. Och som sagt. På torsdag SKA jag ha nått mitt -80 mål. Och då går det inte att sitta här och gnälla!

Så ut med dig Joanna. NU!

Belöning

Så vad har jag roat mig med idag mer än traska ihop 13000 steg (17000 igår), njutit av lugnet på landet, sett en film, sovit en eftermiddagslur och påbörjat en ny deckare? Jo jag och Robin har städat och skurat insidan av vår bil. För den är till salu :-) . Den är till salu för att jag har uppfyllt en dröm och införskaffat mig en cab :-). En rar champagnefärgad Chrysler med vita skinnsäten och mörkblå inredning :-)

Redan för ett år sedan så bad jag mammas man som är bilhandlare (utöver ambulansförare) att slå en signal om han fick in en liten sportbil utan tak som skulle kunna passa mig. Det är en dröm jag länge haft att få ha en cab, kan verkligen se mig själv komma körande här på landet på väg mot havet, vinden som susar i håret och kanske med en liten sjal knyten runt halsen (50-talsbrutta *flin*). Och i veckan ringde han. En bil som skulle passa mig fanns på gården. Med rejält baksäte för två personer, alla bekvämligheter såsom elstolar, cd-växlare och med stark motor (V6 och 203 hästar) så skulle den kanske kunna passa den här donnan. Och mycket riktigt. Det såg jag direkt när jag körde in på gårdsplanen idag och fick se Joannabilen stå där och glänsa.

Efter att ha gått några ärevarv runt den och sett taket åka in och ut med hjälp av en knapptryckning kunde jag knappt bärja mig innan jag fick sätta mig bakom ratten och ta en jungfrutur :-). Väldigt snabbt vänjer man sig vid lyxen att köra med automat, jag som är van vid växelspak hade inga problem alls att ”glömma” att jag behövde växla. Bilen svarade direkt på min gasfot och låg tryggt och säkert på vägen.

Det var ju bara ett problem som tornade upp sig tidigare i veckan när P-Å ringde. Maria sa ”Du bestämmer vilken bil vi ska ha, men vi ska bara ha en”. Vilket innebär att vår stora rymliga Toyota med plats för både fina auktionsfynd, cyklar som ska till landet och BMX:en som åker till Robins träning två gånger per vecka inte längre finns kvar. Hörde mig för om det var möjligt att sätta en dragkrok på bilen, men se det går inte. Det passar sig inte på en sportbil har jag lärt mig. När jag fick det beskedet gick luften ur mig och jag lade ner huvudet på skrivbordet och grät några tårar över något som jag inte hade och aldrig skulle få. Men, Maria peppade mig att ändå åka och provköra, kanske går det att få in BMX:en i bagageutrymmet trots allt sa hon. Så så fick det bli.

Efter själva premiärturen så var det då dags för att se om Robins cykel gick in eller ej. Och tro´t om du vill. Men man kan få in den såpass mycket att man kan köra med bakluckan öppen. Bagageutrymmet är ovanligt stort för att vara på en cab (men det är ju en stor bil också) och där kommer få plats med mat efter en storhandling eller packning när vi är på resande fot. Ja, till och med en liten BMX får plats. Kanske får även min cykel plats, annars får jag nöja mig med min damcykel utan växlar som jag har på landet när jag är här (eller så får jag väl ta caben helt enkelt :-)). Vem vet, det kanske till och med går att gå på auktion och köpa sig en Moraklocka och köra hem den nedcabbat i baksätet. Ingenting är omöjligt som jag och Gunde brukar säga :-)

På torsdag går jag i mål. Då har jag minskat 80 kg. Detta är min belöning för fyra års hårt kroppsligt och mentalt arbete. Visst är det häftigt!