Frisk igen

Tjohoo! Jag är frisk igen :-) . Har varit på jobbet igen och riktigt slitit hund kan man säga. Det är ju ingen annan som gör mitt jobb när jag är borta, och allt lönematerial som ska till önehandläggarna i Norrköping var tvunget att skickas IDAG. Så det var bara att lägga i högsta växeln och köra. Men just sådant här är jag ju extra bra på - ingen jantelag i Joannaland!

Igår fick jag en fråga på viktklubbens forum (ett diskussionsforum på nätet) som löd: Du har lite mer än 20 kg kvar, men hur känns det i din kropp?!?! Jag svarade då: ja - det är nästan svårt att beskriva i ord. Det är ju inte “bara” utsidan som har ändrats, även känslor, självförtroende och sådana saker har ju även de förändrats. Det är en ganska jobbig berochdalbana att gå ner mycket i vikt. Man pendlar mellan hopp och hopplöshet - under en ganska lång tid (= flera år), vilket skulle tära på vilken stabil person som helst.

Jag fick sedan medhåll av en annan person på forumet som också har mycket att gå ner ner. Hon skrev: Du satte ord på något som jag kännt ett tag… att man pendlar mellan hopp och hopplöshet. Det är precis så det känns…

Några ord som ett svar på en fråga som skrevs i all hast, fick en medsyster att känna igen sig - och mig att tänka igen. Javisst, så är det ju! Jag har länge själv försökt sätta fingret exakt på hur det är. Men har inte riktigt lyckats få till det. Ibland känns det som att man inte “får” vara nere och lessen och känna sig misslyckad bara för att man har lyckats så bra totalt sett. Men det ska gudarna veta, även jag tvivlar, river mitt hår och gråter mig till söms med jämna mellanrum. Vissa dagar är däremot helt fantastiska, jag tackar nej till godsaker med ett leende på läpparna, jag kör slut på mig på jympan och allt flyter på utan problem. Så mellan hopp och hopplöshet - precis SÅ är det!

Hopp?

-0,3

Vägning idag och ett litet ynkligt minus på vågen, -0,3. Men jag ska väl inte klaga, minus är minus brukar jag ju säga. Det värsta är väl bara att det inte är -0,3 kg fett utan snarare -0,3 kg muskler, med tanke på den stora frånvaron av träning den sista veckan. Senast jag gjorde något aktivt var ju i lördags då jag åkte skidor (5 dagar sedan). Nåväl, när Maria är tillbaka och jag är frisk då är det nya starka tag som gäller. Fram tills dess är bara en transportsträcka då jag ska försöka att inte halka av banan allt för många gånger.

Jag har ju en sån här statistikräknare på hemsidan och där kan man få fram all möjlig rolig information. Det går till exempel att se vilka tider på dygnet som är populärast att besöka livsvinst. Det går också att få fram alla möjliga sorters siffror, tex hur många besök per timme, dag, vecka, månad och år. Det går också att se vad folk har sökt på för ord på olika sökmotorer (och vilka sökmotorer) och det tycker jag är ganska intressant. I följande ordning har det sökts på orden:

1. livsvinst

2. chokladmousse

3. pannacotta

Eeeh? Chokladmousse och panacotta? Och jag som trodde att de orden som gav flest träffar var viktminskning, hälsa osv. Långt ner på listan finns även dessa roliga sökord och fraser “feta tanter”, “mina ridbyxor”, “liten gallblåsa”, “presenter till en tjej” och “åksjukeplåster”. Listan kan göras hur lång och rolig som helst. Men det har vi väl inte tid och plats för här? För övrigt så har sidan besökts 6018 gånger under mars månad, av dessa 6018 är 2790 besökare unika - de har alltså besökt sidan för första gången. Det innebär att det finns flera härliga läsare där ute som besöker sidan regelbundet, och att det fortfarande lockas fler och fler nya läsare :-) . Otroligt smickrande om jag får säga det själv!

Dagens frukost

Sjuuuuk

Mår inte bättre idag, och är fortfarande hemma från jobbet. Torrhostan sliter i mina luftrör och det svider och river i mina lungor (i morse spetsades det hela till med lite vomering också - inte trevligt). Vi får se om det går att ta sig iväg till jobbet imorgon torsdag, men det är verkligen tveksamt. Känns som att det finns saker som bara måste bli gjorda, och det är bara jag som kan göra dessa. Och det måste bli gjort senast fredag. Det är till att vara en viktig person i bland. I alla fall när det gäller personalens löner. Jag tror inte att 60 personer skulle tycka att det är okej att de inte får ut några fullständiga löner bara för att jag råkar ligga hemma och är sjuk.

På bilden till vänster ser du mig så som jag sett ut de senaste dagarna. Jag har hasat runt i min sköna (och numera allt för stora) morgonrock och med Robins fårskinnstofflor och sett allmänt sunkig ut. Bilden visar även ett av mina mindre bra inmundigande under gårdagskvällen. Nämligen den amerikanska feta caramellglassen med kolasås och chokladpraliner. Mums. Men inte bra för min mage, den har gjort uppror hela kvällen. Ush vad man får ångest när man klämt i sig sådant här… Fattar inte varför man gör det egentligen? Är det verkligen såååå synd om mig för att jag är sjuk och ensam? Och OM det nu är såååå synd om mig, varför tror jag då att glass skulle göra att det blir mindre synd om mig? Tröstätande - för vem då? Jag fattar ärligt talat mig inte på den här typen av psykologi. Eller jo, jag förstår den precis - när det gäller andra. Men inte alls när jag trillar dit själv. Konstigt.

Påkommen

Låg motivation

Fortfarande sjuk och ganska synd om mig. Fast jag känner mig lite bättre idag. Har varit uppe en stund och till och med varit till affären en kortis för att handla lite mat. Jag är ju ensam hemma med Robin den här veckan eftersom att Maria är i Geneve med jobbet och kommer inte tillbaka förrens nästa tisdag. Suck. Att vara ensam hemma med allt ansvar och dessutom vara sjuk är inte roligt. Robin har också varit hemma från skolan eftersom att han har varit dålig i magen. Snacka om sjuklingar.

Inte nog med att jag är sjuk. Jag utsätts också för stora prövningar när det gäller motivationen. Den är ganska låg just nu kan jag säga. Jag äter både det ena och det andra, mer av det andra än av det ena… Och träningen är ju helt utesluten nu när jag är sjuk. Förmodligen kommer jag tidigast kunna träna i slutet av veckan, och då har förmodligen all min kondition och mina muskler försvunnit all världens väg :-((( . Jag har (tyvärr) tjuvvägt mig och det ser inte bra ut inför torsdagen, ser ut att bli plus på vågen även denna vecka. I så fall så är det tre veckor i rad med plus och stillastående. Vem som helst kan ju tappa sugen för mindre.

Bortrest flickvän

Febrig

Hemma från jobbet och sjuk idag. Feber och hemsk hosta. Min astma gör dessutom att det gör så himla ont att andas. Jobbigt. En sak jag har hört är att kroppen förbränner extra mycket när man är sjuk. Eftersom att kroppen måste jobba hårt på att driva ut det sjuka och friskförklara kroppen igen. Jag hoppas att det är sant. Eftersom att jag idag har känt mig hungrig nästan hela tiden, konstigt nog. Inte för att jag orkar springa till kylen och äta en massa, men ändå. Jag har ätit ordentligt flera gånger idag och jag är ändå hungrig… Nu ska jag krypa ner i sängen igen. Jag hatar verkligen feber, man blir så otroligt ynklig av det. Go´natt!

En till bild från helgen