Aloe Vera

Jag har sedan ett tag tillbaka grymma problem med acne på den högra sidan av mitt ansikte, vid tinningen. Och nu har jag börjat få några enstaka även på den vänstra sidan, och det är inte kul! Jag har hört att det kan vara tecken på att något ämne saknas, eller att ett överskott i kroppen gör att man får acne i vuxen ålder. Är det någon som är expert och som vågar uttala sig i ämnet? Jag vill verkligen lära mig och veta vad jag kan göra för att bli av med dem. Jag tvättar med Clerasil och försöker göra allting ”rätt”. Men de är envisa och försvinner inte. Så nu återstår att det kan vara någon sorts obalans… Vad tror du? De blir ju alltid lite värre vid mens, men jag blir liksom aldrig riktigt av med dem därimellan. Hjälp!?!

Kämpade på med stegen idag och kom upp i en rimlig summa på 10000 vilket är lite mindre än vad jag önskar, men jag är helt slut ikväll, trött, utpumpad you name it (gårdagens steg slutade på 12000 steg, vilket också är lite mindre än önskat men det var så förbaskat dåligt väder). Sötsuget jag hade igår har hållit sig stilla idag och jag unnade mig en god smoothie med jordgubbssmak på cafét som jag var på och hade möte med Ann från Östersund om den kommande föreläsningen den 3:e maj (kontakta henne på foreveraloevera@live.se för köp av biljett). Det var kul att träffa Ann. Vi babblade på om allt och ingenting och diskuterade även såklart upplägget av föreläsningen. Jag ska köra på med min grej men med viss vinkling, men det blir en Joannaföreläsning med samma stil som vanligt – med andra ord GLÄDJE och INSPIRATION! Fick förresten tre dunkar med Aloe Vera produkter att testa, både mot mina magbekymmer och kanske hjälper det även mot acnen jag skrev om tidigare? Jag återkommer med rapport :-). Ska bli intressant att se i alla fall. Jag önskar verkligen att det är det mirakel som jag har hört om produkterna!

En bra dag i alla avseenden. Hoppas att den gångna veckan ger mig ett resultat på vågen i morgon att fira. Du vet, det är ju svindlande nära -80 kg nu… :-). Hoppas kan jag ju i alla fall, men efter fyra års viktminskade så VET jag ju vad som händer vid mens… Och inte är det då minus så ofta på vågen den veckan:-( . Men, nu ska vi ändå hoppas på morgondagen – håll gärna tummarna! Era tummar har hjälpt förr så… :-)

Färg

Nya linnet som jag köpte i Helsingfors fick pryda min barm idag. Behövde en färgklick som motvikt till det trista vädret. Och gult och grått är ju en trevlig kombination. Eller hur?

Aprilväder

Man tror inte att det är sant när man drar upp ögonlocken en tidig onsdagsmorgon som denna, 9 april 2008 och marken är täckt av SNÖ. Ja, vit vit snö ligger som en sammetsmatta av kyla och täcker marken. Varför? Var tvungen att för tredje gången ta fram de undanställda vinterstövlarna för att kunna ta mig till jobbet utan att frysa ihjäl. I ryggsäcken tog jag dock med mig ett par stövletter med klackar – min plan är att snön ska smälta undan under dagen så jag får stoltsera fem centimeter längre än vad jag är :-)

Stackars mina små minipåskliljor. De lever inte ett lätt liv de inte.

Piffig smalis

Det kom ett inlägg bland kommentarerna idag som bara gjorde mig så himla glad. Sara som bor nära mitt jobb skriver (jag har bara tagit en del av inlägget):

”Så idag. Mitt på övergångstället vid fotbollsstadion så möter jag en piffig smalis som svischar förbi mig med raska steg. Jag hann komma över på andra sidan innan jag fattade. Det var ju du. Jättesöt! Och på riktigt! Jag vänder mig om och ser att du traskar på med bestämda steg och inser det ohyggligt korkade och pinsamma i om jag skulle vända om och springa ikapp dig. Så jag gör inte det… Utan jag fortsätter hemåt regnvåt med min nya frisyr och min ica-kasse.”

Tack tack tack! Och till dig och alla andra som funderar på OM ni kan/ska hälsa på mig när ni springer på mig vart det nu kan vara – stoppa mig – hindra mig – hälsa på mig! Jag blir så himla glad varje gång det händer jag får ett ansikte på er som besöker mitt lilla hem på nätet. Kram kram kram!

Smuts

På väg hem från jobbet bestämde jag mig för att promenera och trotsa det kalla vindarna och det snöblandade regnet. Det skulle jag inte ha gjort. Min fina vita vårkappa som jag köpte i London förra våren är förstörd. Trots att jag gick 1,5 meter från bilbanan på trottaren så kom det en silverfärgad volvo och gasade om mig så det stänkte upp svart asfaltsavgassmutsigt vatten över hela min vänstra sida. Jag höjde såklart näven, fällde ut mitt mittersta finger och vrålade I D I O T över hela Vasagatan (den som går utanför T-centralen). Men det hjälpte inte. De svarta fläckarna försvann inte. Och min fina vita kappa ser nu ut som pälsen på en Dalmatinerhund.

Trist.