Lucia

Lucia och ytterliggare en dag närmare jul. Jag får lite ångest över att jag så himla gärna vill nå mitt julmål som jag har satt till att väga 90 kg och det är hela 1,1 kg kvar.

Varför äter jag då inte så som jag borde? Varför lockas jag att äta mer än jag vill? Varför tar jag en lussebulle, och varför tackar jag inte nej till att äta lunch ute? Jag vet ju att det är förödande med indisk mat när jag ska gå ner i vikt. Och inte nog med det, alla julbord och alla julgotter som lockar överallt. Vad ska man göra? Jag har lyckats parera bort några av frestelserna, men långt ifrån alla. Den här veckan känns ganska svår att få ihop träningen dessutom. Jag har verkligen fullt upp på jobbet, och hinner jag inte klart innan jul så måste jag jobba i mellandagarna, så mycket övertid denna vecka är att räkna med. Eller att sitta på jobbet i mellandagarna istället för på landet. Blä och urk. Jag vill jag vill jag vill - nå mitt julmål.

Provrumsupplevelse

Var till stallet och red vid lunchtid. Mysigt mysigt, ingen avåkning idag :-) … Sedan åkte jag till Forum där allehanda butiker finns att tillgå. Jag skulle nämligen ut och svira med tjejgänget senare på kvällen och tänkte att jag skulle behöva en ny fin topp att sätta på mig. Flanerade runt bland galgar och hittade inte något vid den första anblicken. Jag fastnade för ett rött linne, men den fanns bara i medium och small. Eftersom att tyget var lite stretchigt så vågade jag mig på att prova en medium trots att jag egentligen inte alls har den storleken (än). När jag stod där i provhytten så hör jag tjejen i hytten brevid prata med sin väninna “Shit, jag kan inte ha de här byxorna”. Varpå kompisen svarar “Jag kan titta om det inte finns en större storlek, vänta”. Tjejen som prövar byxor säger till sin kompis “Det är ingen idé, jag prövar storlek 56 och det är den största storleken”. Kompisen svarar “Ojdå”, varpå prövaren säger “Jag är kanske lite tjock i alla fall…” Jag stod i hytten brevid och prövade storlek medium (som passade perfekt) och ville bara knacka på hos grannen och säga “Men hallå, det går att göra något åt det, titta på mig”. Men jag gjorde ingenting. Jag stod kvar och fick liksom ont i hjärtat av hennes konstaterande “Att hon kanske är lite tjock i alla fall”. Ja tjejen, du är tjock. Du kan inte ha den största storleken, då är man inte smal. Face it.

Tjejfesten hemma hos C inbjöd till skratt och drinkar, mums. När timmen var slagen tog vi taxi till det mytomspunna haket “Grand Garbo” - känt från boken “Singel i sumpan”. Och ja, det var väl ungefär vad man kan tänka sig av ett förortshak. Alla fördommar införlivades dock inte. Som tur var :-) . Vi dansade lite och hade kul (?) fram till ca 2 då min hjältinna i en blå Toyota Avensis hämtade hem mig, något onykter, men glad som attan!

Poserar på väg ut

Polisärende

Alla föräldras mardröm utspelade sig hemma hos oss igår kväll i Nacka. Jag och Maria kom hem vid halv sjutiden. Ingen Robin var hemma och han hade inte kommit hem efter skolan. Maria lagade oss middag och vi väntade på Robin. Vid halvåtta började oron stiga och vi tog fram klasslistan för att börja ringa runt till hans kompisar. Det var lite märkligt att Robin inte hade ringt hem och sagt var han hade gått, och mobilen hade han typiskt nog glömt hemma på laddning på morgonen så vi kunde inte nå honom via den heller. Att han var borta så här länge kändes inte alls bra, eftersom att vi vet att ingen av hans vänners föräldrar skulle låta honom vara hos dem så länge utan att ringa hem och kolla att det är ok. Vi bor som tur är i ett område där man ser efter varandra på ett fint sätt.
När vi till slut hade manglat oss igenom klasslistan så var hysterin mycket nära. Den enda information vi fått fram var att han lämnat skolan på sin cykel 14,10 - ensam. Han hade alltså inte åkt hem till någon klasskompis. Flera av vännernas föräldrar erbjöd sin hjälp - att åka ut och leta i sina bilar, ringa runt osv. Själv ringde jag polisen för att höra om det varit någon olycka eller något annat. Polisen tog “försvinnandet” på allvar och vi hade tät kontakt på telefonen. Maria var ute och åkte i vår bil och letade. Till sist så skickade polisen hem en polisbil till mig (vid det här laget så var jag hysterisk) och samtidigt som de körde in på gårdsplanen så ringde Maria - hon hade hittat honom hos en kompis spelande tv-spel. Den här kompisens föräldrar var inte hemma (och kunde därför inte skicka hem honom) + att deras telefon hade legat av så det var därför ingen svarat när vi ringt hem till dem. Så jag pratade lite med poliserna och när de skulle till att åka kom Robin precis hem ganska skamsen och generad över uppståndelsen. Tror inte att han kommer att “glömma” ringa hem och berätta var han är någonstans i framtiden.
Men vilken pärs, jag hade hög puls i timmar efter att han hade kommit hem…

Barnet

Ramlade av

Sådärja, då har man premiärramlat av Jolly. Vi var ute och red i stilla takt ute i skogen, skrittade fram på en stig. Då blev vi helt plötsligt attackerade av tre stora hundar som sprang skällande mot och oss och gjorde utfall. Jolly blev så klart jätterädd, gjorde en helomvändning och började “skena” mot stallet. Själv höll jag mig kvar två sekunder innan jag tappade balansen och flög rakt i backen och landade på höften. Det känns lite, men det gör inte så ont. Hundägaren med de okopplade hundarna förstod väl av hundskallen att något hände eftersom att hon började blåsa i sin visselpipa (hon var så långt borta att hon inte ens såg vad som hände). Jag blir så fruktansvärt arg! Hur kan man som ansvarsfull hundägare låta hundarna springa löst, attackera människor och andra djur och inte ens vara i närheten när de är lösa. Fy bubblan! När damen i fråga kom närmare och såg mig stå där mitt i skogen fullt ridutrustad men utan häst så frågade dumskallen mig -Är du ute och rider på en häst? JA, JAG VAR UTE OCH RED PÅ EN HÄST. NU HAR HÄSTEN KASTAT AV MIG OCH SKENAT IVÄG. SÅ JAG ÄR INTE UTE OCH RIDER PÅ EN HÄST SOM DU KANSKE KAN SE, sa jag och stegade arg iväg. Mitt i skogen var jag och visste inte ens åt vilket håll jag skulle gå. Mitt enda sätt att hitta tillbaka var helt enkelt att följa de stora hål som Jolly slitet upp i marken på sin vilda färd hemåt. Jag var livrädd för att hon skulle ha sprungit ut på vägen eller fastnat någonstans. Efter några kilometer hittade jag henne dock. Då stod hon och mumsade på lite gräs som stack fram. Pust, va skönt att hon inte hade skadat sig.

Jag PÅ Jolly

Så där fick man sig en extra klick motion. Jag var helt dyblöt när jag kom tillbaka till stallet. Jag var liksom klädd för att sitta still på en häst, inte för att powerwalka backe upp och backe ner i djup snö (termobraller, täckjacka, ridhjälm osv).

Efter den här lilla historien så stack jag iväg till frissan Ali som skulle slinga mig. Det blev både färgad utväxt och en ny frisyr. Axellångt och uppklippt, så det är en riktigt frisyr, inte bara långt och hängande :-) . Känns bra att förnya sig lite.

Julbord

Årets första julbord är härmed avklarat (lunch med några arbetskamrater). Jag inmundigade totalt sett alldeles för mycket (såklart) men ändå mycket mindre än vad jag skulle ha gjort för två år sedan :-) =

Glögg med russin och mandel

En liten bit rökt lax

Inlagd sill (6 bitar)

Senapssill (3bitar)

1 köttbulle

1 prinskorv

½ ägg

4 skivor skinka

4 skivor julost

3 brödbitar

1 liten bit grönsakspaté

2 knäck

3 ischoklad

Efter denna megalunch så åkte jag tillbaka till jobbet en sväng (extremt mycket att göra just nu) och sedan direkt till ett gympapass på Sveavägen. Rakel som ledde passet är min nya ledaridol! Det är synd att jag inte kan träna oftare på fredagar vid den tiden (vi åker till landet ofta på fredagar och går lite tidigare från jobbet, i bästa fall hinner jag ta ett lunchpass på Karolinska). Det känns extremt bra att ha skakat av mig lite av det överflöd av kalorier jag fick i mig.

Igår blev jag väldigt besviken på Viktväktarna när jag var där för att väga mig. När jag kom dit så satt det en stor lapp på dörren att lektionen var inställd och att det bara var vägning som gällde. Ok tänkte jag, nu när jag ändå har flexat ut i två timmar för att åka in till stan och göra detta på min lunchrast så är det väl lika bra att få in en ny vikt i “boken”. Men döm om min förvåning när det visade sig att de ville ha betalt för att väga oss. 100 kronor skulle det kosta (samma pris som när det är lektion). Jag tycker att det är SKANDAL att de, för det första inte annonserade den inställda lektionen på internet (jag kollade hemsidan innan jag åkte) och för det andra vill ha full betalning för att VÄGA mig. För tusan, det hade jag gjort hemma - GRATIS på morgonen. Nä det var inte en kundvänlig metod som Viktväktarna hade igår. För första gången på mina snart två år som kund så får Viktväktarna veckans tistel.