Vågen

Torsdag betyder ju vägningsdags. Så även idag. Klev upp på vågen och njaaäe, den rörde sig inte, eller njaaäe, kanske lite uppåt i så fall. Jag kastade ju ut digitalvågen (nej jag kastade inte ut den men jag slutade använda den) och väger mig numera på en gammal hederlig sak med sifferbricka som snurrar upp till rätt vikt. Jag bestämde mig för att inte använda digitalvågen på ett tag då den gav mig ”hektoångest”. Alltså, den visade ju minsta lilla hekto upp eller ner och eftersom att min viktminskning inte är precis rasande på något vis så var det väldigt frustrerande att se ett miniplus eller ett miniminus. Därför gjorde jag mig tillfälligt av med digitalvågen. Det fina med min gamla våg från landet som jag tog hem, det är att den visar hela kilon, och att man kan ”ana” sig till ett halvt kilo. Det är därför jag låter osäker när jag säger att jag inte vet om jag gått upp något hekto eller om jag står still. Eftersom att det bara är en nyansskillnad så kan jag dessutom VÄLJA att jag inte har gått upp ett eller två hekto den här veckan. Utan jag väljer att jag står still.

Förstår du hur jag tänker kring vågen? Att det inte är det enstaka hektot upp eller ner, vecka för vecka som är det avgörande? Utan det långa perspektivet. Varje hekto är naturligtvis värdefullt i det långa loppet, men att hetsa sig vid vågen och bli besviken för ett ynka hekto upp en vecka. Det gör ingen lycklig.

Förra året gick jag ner totalt 8 kg. Det är mindre än ett kg per månad. Men inte hänger jag läpp för det. Jag vet nämligen att det i det långa perspektivet så är 8 kg helt fantastiskt. Men du kan ju tänka dig hur många veckor av årets 52 veckor som det inte var ett minus på vågen förra året. Och jag gav ändå inte upp. Utan jag bytte strategi, eller rättare sagt, jag bytte våg, och blev därmed lite snällare mot mig själv.

Herracelin

Ok, tillbaka hemma igen. På bilden syns vad jag visade upp för sjukhuset (ja jag har lärt mig lägga in bilder själv nu så nu blir det fler bilder än vad det varit på ett tag). Efter att sköterskan tagit tempen (37,8 = feber), klippt bort död vävnad, tagit odling på infektionen vid ärret där nere och tvättat rent så gick hon för att hämta läkaren som opererade mig. Jag fick vänta ett tag, och jag är glad att jag hade med mig Marias mamma, eftersom att hon är tusen gånger bättre underhållning än alla tidningar i väntrummet :-). Marias pappa väntade i cafét vid ingången och drack kaffe och till det tog han en ”Kalle Ankas brevlåda” -what, sa jag när han berättade att han ätit en Kalle Ankas brevlåda. Vet du vad det är? En dammsugare. En annan generation. Helt klart :-) …

När läkaren kom så sa hon ”Dig skulle jag väl inte behöva träffa redan nu” och skrattade. Nä jag vet sa jag, och jag som har varit så duktig och varit ute och gått och rört mig som du sa. Hon kontrade med ”Ja det förstår jag väl att du har, så som du har fått hela E13 (avdelningen) att börja röra på sig” och sedan berättade hon för sköterskan på rummet om min försäljning och inspiriation där uppe :-) . Kul! Sedan undersökte hon mig och skrev ut receptet på medicinen. Och avslutade sedan med ”Nu ska du ta det lugnt, det MÅSTE man göra när man har en infektion”. Ok sa jag, det är så svårt att hitta en bra balans bara. Ja sa hon, men nu behöver du inte tänka på någon balans, utan BARA ta det lugnt…

Javisst hade jag en infektion och pencillin skrevs ut. Så dessa ska jag nu äta tre gånger om dagen. Passade även på att köpa en febertermomter när jag ändå var på apoteket, en sådan där som man tar i örat. Skönt att tiden då man stoppade febertermometrar i rumpan är över. Inga roliga barndomsminnen när mamma kom med den där kalla stickan med idominsalva på :-( . Ush.

Erbjudanden

Min mailbox har den här veckan fått en del nya besökare. Det har aldrig haglat så många ”erbjudanden” om att få gå på olika pressträffar, mingel, event, bloggfrukostar osv som nu. Har fått samtal av en reklambyrå och blivit kontaktad av en pr-byrå (i en liknande fråga fast tvärtom). Dessutom så har jag fått frågan av ett företag om att lägga reklam på sidan (vilket jag är tveksam till att ha här, sidan ska vara ”ren” tycker jag). Vad beror allt detta på? Är det bara en slump att detta händer nu? Har min hemsida med 1200 besökare per dygn helt plötsligt fått ett ”värde”? Eller vad är det frågan om?

Hur som helst, jag har bestämt mig för att gå vidare med ett erbjudande, och ett förutsättningslöst möte ska hållas efter sportlovet med en reklambyrå. Visst låter det spännande? Så snart jag vet mer om vad det eventuellt kan leda till återkommer jag om. Såklart. Du är ju den som får veta först! Puss!

Tid på KS

Ringde igen till den medicinska rådgivningen på Rekonstruktiva plastiken (där jag opererades) och lämnade meddelande på samma svarare igen. Efter inte allt för lång tid så blev jag uppringd av sjuksköterskan. Hon sa att det inte fanns mycket mer att göra än att tvätta och lufta. Jag försökte förklara att det har blivit värre och att ärret där nere med blodutgjutningen under natten har börjat läcka och det är infekterat även där. Eftersom att jag var så ”orolig” så fick jag en tid strax efter 13 idag så att någon får titta på det. Så det känns bra. Marias föräldrar skjussar mig :-) . Bra va!

Inget svar

En låååång och lååååång dag. Tur att jag fick ett avbrott av den låååånga och trååååkiga dagen med mina vänners nedslag i min vardag. Vaknade tidigt som tusan med huvudvärken innanför pannbenet dunkandes. Två alvedon fick smärtan att vika hädan och jag kunde sedan kliva upp ur den varma sängvärmen.

Åt en sen frukost då jag inte riktigt har någon matlust igen (kan bero på huvudvärken) och sedan gled jag runt här hemma och plockade lite och diskade undan så det skulle vara tillräckligt fint inför besöket. Hann ta mig ut en sväng runt kvarteret på 1700 steg i väntans tider, och slutligen så satte jag mig för att vänta. Och äntligen kom de!

När de åkt hem efter lunch och kaffe så slet jag av mig kläderna och gördeln och tog en dusch. Naveln hade såklart geggat igen under de få timmar som jag stängt in den och blodutgjutningen därnere hade börjat läcka… Jag ringde såklart till den medicinska rådgivningen redan i morse (enligt era råd här i bloggen), men en växeltelefonist sa att de hade möte till kl 13. Ok tänkte jag och väntade, ringde sedan upp dem kl 13.05 och de lyfte luren och sedan lade de på i örat på mig (innan jag hann säga något). Och sedan var det bara telefonsvarare igen som sa att de inte kunde svara i telefonen men att det gick bra att lämna ett meddelande. Så det gjorde jag. Förklarade att jag hade en infektion i naveln och haft i några dagar, att blodutgjutningen ser inflammerad ut och att det läcker ur operationsärret, berättade även på svararen om min huvudvärk. Och sedan satte jag mig att vänta. Och vänta. Och vänta. Ingen ringde upp! Tänkte då att det inte kan vara någon fara eftersom att de inte ens bemödade sig att ringa tillbaka (trots att de lovade så på sin svarare). Pratade sedan med mamma här nu ikväll som är sjuksköterska i grunden som sa ”Om du får feber så måste du ringa till akuten. Direkt! Det här kan bli allvarligt” Hjälp tänker jag, jag har ju inte ens någon febertermometer, tänk om jag har feber men inte känner det? Ja, inte mycket alltså, för det vet jag hur det känns. Men, känner jag mig inte lite varm? Eller inbillar jag mig? Hjälp!