Övergångsställen

Mer än halva dagen har gått och jag och Robin har precis varit ute på promenad. Vi gick ner till Bygg Ole och köpte 4 dörrhandtag till mitt fina ”Livsvinstskåp” där jag förvarar stegräknare och allt som hör till det men även pärmar och lite av varje (allt får inte plats, men bra mycket). Det ser nästan ut som det till vänster på bilden, förutom att det har ytterligare ett rött skåp ovanpå det vita blommiga och står på hjul så jag kan dra runt mitt kontor. Visst är det snyggt? Finns på IKEA.

Men det var ju inte skåpet jag skulle berätta om nu. Utan om plågan att behöva anpassa sin fart till verkligheten (fast det kanske är en bra lärdom för mig?). Hur som helst, för att komma till Bygg Ole så måste man över en fyrfilig gata och sedan över en tvåfilig. Jag tycker själv att jag har fått upp farten ordentligt i stegen vid det här laget. Men den gröna gubben som visar att man får gå vid övergångsstället för att bilarna står still. Den jäkla gubben är så stressad att jag ALDRIG hinner över innan det slår om till rött. Och det stör mig. Eftersom att det visar på att jag går saktare än en tant med rullator (trots att jag själv känner att jag nästan springer fram jämfört med för en vecka sedan – det har verkligen gått en hel vecka sedan jag fick komma hem nu :-) ).

Ja, så när jag går där och känner att YES jag kommer att klara det den här gången, nä, då börjar den ”härgårmangubben” hacka och sedan slår den om till rött och alla i den långa bilkön undrar säkert vad det är för fel på den där ”latmasken” som inte kan gå fortare än en blöjbebis. Eller för den delen vid obevakade övergångsställen, eller när man ska passera en parkeringsplats eller något och man går sakta sakta över så alla blir tvungna att stanna, då känns det som att de tror att man jävlas med att gå extra sakta. Men man kan ju för sjutton inte gå runt med en skylt ”Var vänlig visa hänsyn, personen med skylten är nyopererad” – men jäklar vad fint det skulle sitta ;-).

Och svar nej, jag klarar mig inte ens över ett övergångställe med TVÅ filer innan det slår om. Trots att Robin hejjar på ”Kom igen morsan – DU kan klara det” och sedan ställer sig och asflabbar när man misslyckades. För att sedan lägga en mildrande hand på min arm och säga ”Men du klarade det nästan i alla fall”. Då smälter man lite :-)

Märkena bleknar

Mina blåmärken på händerna har nästan helt bleknat efter huggen med nålarna där droppet skulle sättas. Skönt, det betyder ju att det går framåt :-) både tidsmässigt och läkningsmässigt. Snart är hela den här operationsresan ett minne blott och bara några ärr på magen kommer påminna om vad jag gått igenom.

Apropå ärr på magen så kanske man kan tycka att det är hemskt att ha ett långt ärr från sida till sida och ett ärr upp till naveln. Men för mig är det rena rama himmelriket med så lite ärr. För innan operationen så hade jag ett långt ärr från naveln och ner hela vägen efter katastrofsnittet när Robin skulle ut fort som tusan för att inte kola vippen där på förlossningen (fanns ingen tid för något fint bikinisnitt där inte). Samt att nästan hela mitt blindtarmsärr är borta, bara en liten bit av det ärret är kvar. Resten är borta. OCH inte nog med att de gamla ärren är borta och ersatta med nya. All min överskottshud liksom drogs ihop vid de här två ärren. Vilket gjorde att jag dels såg ut att ha en rumpa framtill (två skinkor) och vid blindtarmsärret så det ut som två korvar som låg. Men nu, nu minsann så är min mage ingen rumpa längre, den är visserligen inte platt, men den är slät, och randig . men bristningarna är ju inget man kan göra något åt. De får påminna mig om tidigare vanor och fortsätta hänga med. Som sagt. Ränderna går aldrig ur!

SATS

Fick ett erbjudande hem idag om tre gratis träningstillfällen på SATS eftersom att jag är Plusmedlem på Aftonbladet, blev det en gång i tiden för något som jag ville läsa och prenumerationen bara forsätter och fortsätter utan att jag hinner blinka eller gå ur. Helt plötsligt (en gång i månaden) så kommer det ett sms att de har förlängt mitt abonemang via min telefonräkning. Och jäklar tänker jag, redan dags för det igen. Nu kostar det ju bara 19 kronor i månaden så det handlar inte om några stora pengar precis, och då får jag ju verkligen tillgång till ALLT – typ reseguider och testresultat av videokameror och sådant livsnödvändigt. Så nu har jag bestämt mig för att det är Ok att vara medlem där och bekymrar mig inte för hur jag ska komma ihåg att gå ur ”klubben”.

Ibland får man då erbjudanden. Och idag var ett sådant. Träna tre gånger gratis på SATS för mig OCH en vän. Toppenbra! Jag blev skitglad – har nämligen börjat längta efter att träna (det är lätt att längta när man ligger still och har tråkigt och inte ont någonstans). Börjar glatt läsa om hur det hela ska gå till osv, tills jag kommer längre ner på sidan och inser att erbjundet gäller bara tills 20 mars. Och för mig är det träningsförbud ända tills maj!

Gissa om jag blev ledsen. Upp som en sol och ned som en pannkaka :-( . Det är inte lätt att hålla humöret uppe och tårarna borta när man känner sig ensam och ynklig. Blä.

Länktips

Vill bara dela med mig av ett länktips till alla oss som jobbar med sin egen viktminskning eller är intresserad av sin hälsa. Här finns både artiklar och olika tester när det gäller såväl mat som motion. Här kan du tex se hur du lätt ökar din vardagsförbränning, eller om du vill gå till huvudsidan så gör du det här.

Sajten heter Iform och de har även en tidning (som jag prenumerar på), men sajten tycker jag nästan mer om. För där finns verkligen massor av toppeninformation.

Har du något bra länktips att dela med dig av? Gör gärna det i kommentarsfunktionen :-)

Återbesök

Sådärja. Då har man klarat av det första återbesöket på sjukhuset. Idag fick jag träffa en sjuksyster som kontrollerade ärren och lade om såren med ny tejp. Tydligen har jag fått en blodutgjutning under huden mitt frampå nertill (bra förklaring va?). Så där får ärret lite ”specialbehandling framöver”. Jag har tyckt att det känts spänt och gjort ont just där de senaste dagarna, och det var ju kanske inte så konstigt då nu när man vet varför. Ja, alltså, jag har ju ont på fler ställen än just där, men det var en ny smärta som dök upp för ca 2 dagar sedan. För övrigt har jag mest ont inne i magen, i de inre såren så att säga. Hela yttre magen är ju fortfarande mer eller mindre utan känsel. Och det ger verkligen en märklig känsla att inte ha någon känsel. Tex när jag lutade mig mot diskbänken häromdagen så kände jag inte det förrens jag kände den tydliga smärtan långt inne i magen, då först tittade jag ner och såg att jag stod tryckt mot bänkskivan…

Ja men annars såg det fint ut. Ärren läker på och svullnaden borde gå ner inom de närmaste veckorna sa hon. Den här lilla utflykten resulterade i drygt 2000 steg och jag som fortfarande är slut efter gårdagen känner mig redan utpumpad för dagen. Trots att klockan inte ens är halv elva. Jajustja, en sak till. Blev uppringd för några dagar sedan av en av personalen på KS som ville passa på och göra en tilläggsbeställning på stegräknare när jag ändå skulle komma förbi och träffa sköterskan. Så jag sålde sex till idag. Så nu har jag sålt drygt 20 på avdelningen tror jag :-). Livsvinst stegräknare finns därmed på var och varannan person på KS :-) . Det måste ju kännas tryggt för alla som ska dit och veta att personalen är mån om sin hälsa :-)