Gaygalan

Sådärja, då var det dagen efter. Med tungt huvud och grushögar i ögonen. Vi kom hem efter 1 någon gång i natt efter att ha tillbringat kvällen på Cirkus och QX Gaygala. Vi hade toppenbra platser framme vid scenen (rad tre) och såg varenda liten detalj av homospektaklet på scenen. Bland annat fick vi se en strippande trollkonstnär, som var helt fantastiskt rolig. Jag hoppas att de visar just den frekvensen på tv. Fast jag får/kan ju inte för sig skratta de närmaste dagarna (huva va svårt för mig som gärna brister ut i asflabb då och då) då de ev hopsydda magmusklerna kommer att få sig en omgång.

Vi började kvällen med en fördrink i goda vänners lag på en Kubansk restaurang i Vasastan och sedan åkte vi vidare till Cirkus. Jag drack där en cola light och knaprade lite på några nötter eftersom att jag var så himla hungrig. Meningen var att vi skulle äta middag med vännerna innan själva showen, men så blev det ju inte. Och eftersom att ingen middag hade ätits någon annanstans så var jag glad att jag ätit några nötter – så jag köpte en liten bytta med nötter till och åt till middag, det lugnade energibehovet något. I alla fall så pass att jag kunde fortsätta vara trevlig och glad, inget lågtblodsockermonsterfrånhelvetet som jag kan bli ibland när jag inte får i mig energi med jämna mellanrum.

Ett glas skumpa i champagnebaren drack vi till middagen (nötterna) och sedan gick vi in och satte oss. Ett par mycket rosa transor var på väg att sätta sig precis framför oss, men några andra hann före, vilket var tur, annars hade man inte sett mycket, med tanke på höjden och bredden på deras peruker. Bakom oss satt halva kändissverige. Bland annat den nominerade Carolina Gynning (årets hetero), men hon vann inte. Vilket var TUR. För om jag störde mig på något under denna kväll så var det henne. Och jag kände verkligen inte för att applådera fram en person som jag hör säga ”Fy fan vad FET hon är, kolla så fet hon är, får man vara så där fet på en scen?” till sina vänner när Marie Picasso (Idol) äntrade scenen och sjöng och dansade loss med två dansare. Alltså, jag har aldrig haft någon åsikt om vare sig Marie eller Carolina. De har inte gett mig några särskilda intryck. Men det jag hörde där under kvällen, det gjorde mig grinig, och jag är inte på något vis imponerad av den här Carolina Gynning. Fy Ush och Blä! Nä, jag tycker faktiskt inte att man har någon rätt att ”tracka ner” på en ”kollega” så som hon gjorde. Om man nu kan kalla det för kollegor att vara ”kändisar”…?

När showen var slut. Priserna utdelade och kramandet börja ebba ut. Ja då tog vi några sociala varv i lokalerna och pratade med folk om ditt och datt (minglade helt enkelt) så tog vi oss hemåt. Jag körde :-) . Alltid ett säkert kort för att man inte dricker upp sina kalorier i alla fall :-)

Påfyllning av lagret

Lämnade jobbet redan kl 2 eftersom att jag behövde fara till Uppsala och fylla på ”lagret” med stegräknare inför min konvalecens. Så nu är jag ganska många stegräknare rikare igen :-) . Någon som vill ha? Till Samhall i Uppsala som är Omrons lager tog jag med mig två bullängder till personalen. Eftersom att de ALLTID tar emot med ett leende, och det är aldrig (förutom när lagret är tomt) några problem med att hämta med snabba ryck (jag brukar hämta samma dag som jag beställer oftast). Det tycker jag är härligt! Dessutom så jobbar där en hel del fantastiska människor (tänk på programmet Köping så förstår du). Reine och gänget tog tacksamt emot längderna och skulle ha dem till morgonfikat i morgon bitti. När jag är på väg ut från lokalen (och de inte längre tror att jag hör dem) så säger den ena gubben till den andra ”ja jäklar vad god hand du har om fruntimren”. Och jag bara log :-) . För visst är det så, att Reine har god hand med fruntimren ;-)))

Nu ska jag göra mig i ordning för att åka ner till stan. Vi ska på Gaygalan på Cirkus ikväll (visas på tv på torsdag). Lite makeup, en upppiffad frisyr, lite festligare kläder och högre klackar. Sedan är jag iväg. Berättar mer om spektaklet i morgon!

Mina vänner!

Jag har vänner. Jag har vänner på jobbet som tycker om mig. Ja de tycker så mycket om mig att de idag kom med en liten påse till lunchrummet och sa ”Joanna, öppna det här sedan på ditt rum”. Eh va sa jag som inte har tillstymmelse till karaktär till att vänta med presenter. Jag äääälskar presenter och blir såååå nyfiken när jag får dem :-) . Den här gången lyckades jag dock avvakta en stund så att det inte var lika många kollegor i köket innan jag öppnade påsen. Där i låg ett kuvert och en liten ask. I kuvertet låg det finaste, rödaste, hjärtligaste kort med en ros på utsidan och ett textband över med texten ”Alla hjärtans dag”. Jag vek upp kortet och kunde läsa några oerhört vackra rader skrivna till mig. Jag blev alldeles varm (men lyckades avstå från att börja gråta) och glad. Så fin gest!

I det lilla paketet låg ett smycke, en rosa glittrande hjärtformad sten på en smal pinne. De sa att jag efter operationen kan ha den i naveln. För då kommer jag inte ha några problem med att visa upp magen. Utan ska vara stolt över vad jag har åstakommit. Alltså – de hade gett mig en piercing. Vilken symbolik! Tusen tack kära vänner. Vad vore jag väl utan er! Mina allra varmaste kramar till er! Tack för att ni finns :-)

Inskrivningen

Sådärja, då var man inskriven på Karolinskas rekonstruktiva plastikmottagning. Blev omhändertagen av den kvinnliga kirurgen som ska skära i mig på onsdag. Hon gav ett väldigt lugnt och trevlig intryck. Vi gick igenom min hälsostatus och hon tog blodtryck och lyssnade på hjärtat och lungorna. Jag slapp ta blodprover (man försöker tydligen undvika det om det inte behövs) eftersom att jag är så UNG och FRISK :-) , så verkade det onödigt att sticka mig tyckte hon. Jag höll med. Livrädd för sprutor, nålar, blod och slem som jag är! Jag hade ju med mig Marias mamma som stöd ifall det skulle bli något obehagligt gjort. Eller om de skulle säga något dumt (då skulle hon ”rädda” mig, det är jag övertygad om). Vi ställde lite frågor om gördeln, hur operationsärret kommer att vara och så där. Kirurgen berättade att de liksom gör ett stort hål runt hela magen och sedan lyfter av huden och fettet som sitter där tar de också med. Sedan syr de ihop det hela från sida till sida och flyttar upp naveln. Låter ju logiskt. Jag trodde i ju för sig att de skulle skära från sida till sida och sedan ta bort det däremellan, men tydligen gör de som sagt ett stort hål. Som hon sade, ”det blir ett stort HÅL i buken här” och så ritade hon med fingret över hela magen.

Efter besöket hos läkaren så fick vi gå vidare till Narkosläkaren som ska söva mig. Jag är ju rädd för allt som har med sjukhus att göra så det var skönt att få träffa narkosläkaren som lyssnade på mig och mina tidigare obehagligheter. Han lovade mig lugnande redan från början, så det verkar inte vara något problem. Han kollade på mina händer och kunde konstatetera att det nog inte skulle bli några problem att sätta nålen för sövningen där. Jag kunde annars välja på att bli sövd med gas och mask över ansiktet, men det tycker jag verkar vara lite obehagligt – att känna sig kvävd det sista som händer… När vi var färdiga hos narkosläkaren och tittat in lite snabbt på uppvaksavdelningen så forslades vi vidare ner till avdelningen där vi träffade en sköterska som gav lite information (hon gillade min fina stegräknare :-) )

Jag är fortfarande förvånad över att de inte har sagt till mig att jag fortfarande är för tjock. Att jag måste gå hem och banta innan de kan ta fram kniven… Konstigt det där hur tankarna leker med ens annars ganska smarta hjärna!

Söndagen i ett svep

Vaknade lite mer utvilad i morse. Åhh vad skönt det är med helg och ingen som väcker en innan kroppen säger att det är dags att vakna. Att vakna av sig själv. Det är verkligen härligt. Och välbehövligt. När Maria börjat skaka liv i sin kropp så tog vi oss en promenad till bageriet här i närheten och lyxade till frukosten även idag med nybakat bageribröd. Vi valde en ny sort i morse som troligtvis var ganska nyttig, i alla fall så intalar vi oss det. När brödet var inhandlat så slank vi in på macken och köpte en morgontidning och sedan promenerade vi hemåt. Jajustja. Vi köpte även tre små minisemlor, höll nästan på att glömma det ;-) . De åt vi till ”lunch”. Så små och söta så det nästan var löjligt. Och dessutom löjligt goda. Tur att de var små!

Väl hemma så softade vi runt och hade det bra. Maria satt sedan ett tag med bokföringen och jag jobbade på lite ”marknadsmaterial”. Sedan skulle vi åka iväg och posta stegräknare och åka förbi Marias jobb och göra uskrifter. När vi kommer ut till bilen så försöker vi få igång vindrutetorkarna (som slutade funka i iskylan igår) utan att lyckas. Verkligen ingenting hände när man försökte få dem att röra sig. Eftersom att det var ganska blött ute så insåg vi att någon tur in till stan utan torkare inte var möjlig. Smarta brudar som vi är så kom vi i alla fall på att vi kanske kunde åka ner till macken och köpa en säkring, för kanske kanske var det det som behövde bytas. Och så var det. Så där meckade vi och höll på, och nu känner vi oss coolare än coolast ;-) . Tjejer KAN!

Ja, när säkringen var bytt så åkte vi in till stan och gjorde det vi skulle. Sedan vidare hemåt, men först ett stopp på ICA Maxi för lite handling inför kommande vecka. Jag skulle välja lösthe och hade lite svårt att bestämma mig då en ganska sur ung expedit kommer rusande och frågar ”Behöver du hjälp? Söker du något särskilt?”. Alltså han frågade inte för att han ville vara hjälpsam och trevlig, utan för att jag skulle sluta stå och sniffa på theérna. Vilket för mig kändes ganska drygt och helt onödigt otrevligt. Allra helst med tanke på den skandal de själva figurerar i just nu med sin köttfärshistoria. Då tycker jag nog man ska vara liiiite mera ödmjuk mot de kunder som faktiskt forsätter att handla hos dem. Trots att köttet är ruttet.

Nu börjar det lukta gott. Maria lagar lite ”italienskt” till middag bestående av kyckling i ugnen med soltorkade tomater och grönsaker. Snart dags att äta. Tur det. För min blodsockernivå skriker efter påfyllnad :-) . Hoppas att din helg har varit bra!